Det finns stunder i livet där det du känner överskrider all beskrivning. Jag har ännu inte hittat ett engelskt ord som kan fånga djupet och essensen av vad jag känner i dessa ögonblick. Det är i mina försök att beskriva dessa ögonblick som jag blir påmind om hur begränsat språket kan vara. Ibland slutar jag att försöka hitta det perfekta ordet och antar att det antingen inte existerar eller att det kommer att finna sin väg till mig när det är meningen att jag ska känna till det. Det var helt av en slump som jag snubblade över Yugen när jag var inne på stumbleupon. Enligt sajten betyder Yūgen ”en medvetenhet om universum som utlöser känslomässiga reaktioner som är för djupa och mystiska för att kunna beskrivas med ord”. När jag läste definitionen av detta ord rörde sig en våg av frid, upprymdhet och igenkänning genom min kropp, mitt sinne och min ande. Jag kände igen denna känsla ganska väl. Senast jag upplevde detta var när jag sökte ordet för att beskriva mitt syfte i livet och hittade ordet Antevasin när jag läste Eat, Pray, Love.
Att försöka beskriva detta begrepp verkar allusivt i vissa avseenden. Enligt Wikipedia.com: ”Den exakta översättningen av ordet beror på sammanhanget. I de kinesiska filosofiska texter som begreppet hämtades från betyder yūgen ”dim”, ”djup” eller ”mystisk”. Yugen-upplevelser kan förbinda oss med det oändliga, men de är erfarenheter från vardagen som fungerar som en förbindelse till något högre. Zeami Motokiyo gav några exempel på yūgen när han skrev: ”Att se solen sjunka bakom en blomsterklädd kulle. Att vandra vidare i en enorm skog utan tanke på återvändande. Att stå på stranden och stirra efter en båt som försvinner bakom avlägsna öar. Att betrakta vildgässens flygning som ses och försvinner bland molnen. Och subtila skuggor av bambu på bambu.”
The Stanford Encyclopedia of Philosophy beskrev yūgen som djup nåd. ”Kamo no Chōmei, författaren till den välkända Hōjōki (An Account of my Hut, 1212), skrev också om poesi och ansåg att yūgen var en primär angelägenhet i sin tids poesi. Han erbjuder följande som en karaktärisering av yūgen: ”Det är som en höstkväll under en färglös vidd av tyst himmel. På något sätt, som om det är av någon anledning som vi borde kunna minnas, rinner tårarna okontrollerat”. En annan karakterisering nämner på ett hjälpsamt sätt fantasins betydelse: ”När man tittar på höstberg genom dimma kan vyn vara otydlig men ändå ha ett stort djup. Även om få höstlöv kan vara synliga genom dimman är utsikten lockande. Den gränslösa utsikt som skapas i fantasin överträffar vida allt man kan se tydligare.” (Hume, 253-54)
Daisetsu Teitaro Suzuki skrev i Zen and Japanese Culture:
Yugen är ett sammansatt ord, där varje del, yu och gen, betyder ”molnig ogenomtränglighet”, och kombinationen betyder ”dunkelhet”, ”okändhet”, ”mysterium”, ”bortom intellektuell kalkylerbarhet”, men inte ”fullständigt mörker”. Ett objekt som betecknas på detta sätt är inte föremål för dialektisk analys eller en tydlig definition. Det är inte alls presentabelt för vår sinnesintellekt som det ena eller det andra, men det betyder inte att objektet helt och hållet ligger utanför den mänskliga erfarenhetens räckvidd. Faktum är att vi upplever det, och ändå kan vi inte ta med det ut i den objektiva offentlighetens ljusa dagsljus. Det är något som vi känner inom oss själva, och ändå är det ett objekt som vi kan tala om, det är ett objekt för ömsesidig kommunikation endast bland dem som känner det. Det är dolt bakom molnen, men inte helt utom synhåll, för vi känner dess närvaro, dess hemliga budskap överförs genom mörkret, även om det är ogenomträngligt för intellektet. Känslan är allt i allt. Molnighet, dunkelhet eller obestämbarhet är verkligen karakteristiskt för känslan. Men det skulle vara ett stort misstag om vi tog denna grumlighet för något erfarenhetsmässigt värdelöst eller utan betydelse för vårt dagliga liv. Vi måste komma ihåg att Verkligheten eller källan till allting är för den mänskliga förståelsen en okänd storhet, men att vi kan känna den på ett mycket konkret sätt.
Jag kanske aldrig kommer att kunna förklara yūgen på ett adekvat sätt när jag upplever den, men jag kommer alltid att känna den när jag känner den och upplever den, och för tillfället är det tillräckligt.