Gruppterapi
I gruppterapi träffas en kliniker tillsammans med flera klienter med liknande problem (). När barn placeras i gruppterapi är det särskilt viktigt att matcha klienterna med avseende på ålder och problem. En fördel med gruppterapi är att den kan bidra till att minska en klients skam och isolering kring ett problem samtidigt som den erbjuder nödvändigt stöd, både från terapeuten och andra medlemmar i gruppen (American Psychological Association, 2014). Ett nioårigt offer för sexuella övergrepp kan till exempel känna sig mycket generad och skamsen. Om han placeras i en grupp med andra sexuellt misshandlade pojkar kommer han att inse att han inte är ensam. Ett barn som kämpar med dåliga sociala färdigheter skulle sannolikt gynnas av en grupp med en specifik läroplan för att främja särskilda färdigheter. En kvinna som lider av postpartumdepression skulle kunna känna sig mindre skyldig och få mer stöd genom att vara i en grupp med liknande kvinnor.
Gruppterapi har också vissa specifika begränsningar. Medlemmarna i gruppen kan vara rädda för att tala inför andra människor eftersom det kan vara stressigt och överväldigande att dela hemligheter och problem med helt främmande människor. Det kan förekomma personlighetskonflikter och gräl mellan gruppmedlemmarna. Det kan också finnas problem med sekretessen: Någon från gruppen kan dela med sig av vad en annan deltagare sagt till personer utanför gruppen.
I gruppterapi träffas vanligtvis 5-10 personer med en utbildad terapeut för att diskutera en gemensam fråga, t.ex. skilsmässa, sorg, en ätstörning, missbruk eller hantering av ilska. (kredit: Cory Zanker)
En annan fördel med gruppterapi är att medlemmarna kan konfrontera varandra om sina mönster. För personer med vissa typer av problem, till exempel sexuella missbrukare, är gruppterapi den rekommenderade behandlingen. Gruppbehandling för denna population anses ha flera fördelar:
Gruppbehandling är mer ekonomisk än individ-, par- eller familjeterapi. Sexualmissbrukare känner sig ofta mer bekväma med att erkänna och diskutera sina brott i en behandlingsgrupp där andra modellerar öppenhet. Klienterna accepterar ofta feedback om sitt beteende mer villigt från andra gruppmedlemmar än från terapeuter. Slutligen kan klienterna öva på sociala färdigheter i gruppbehandlingsmiljöer. (McGrath, Cumming, Burchard, Zeoli, & Ellerby, 2009)
Grupper som har en stark pedagogisk komponent kallas psykoedukativa grupper. En grupp för barn vars föräldrar har cancer kan till exempel diskutera ingående vad cancer är, olika typer av cancerbehandlingar och biverkningarna av behandlingarna, t.ex. håravfall. Ofta äger gruppterapisessioner med barn rum i skolan. De leds av en skolkurator, en skolpsykolog eller en skolsocialarbetare. Grupperna kan fokusera på testångest, social isolering, självkänsla, mobbning eller skolmisslyckanden (Shechtman, 2002). Oavsett om gruppen hålls i skolan eller på en klinikers kontor har gruppterapi visat sig vara effektiv med barn som står inför många olika typer av utmaningar (Shechtman, 2002).
Under en gruppsession kan hela gruppen reflektera över en individs problem eller svårigheter, och andra kan avslöja vad de har gjort i den situationen. När en kliniker underlättar en grupp är fokus alltid på att se till att alla drar nytta av och deltar i gruppen och att ingen person är i fokus för hela sessionen. Grupper kan organiseras på olika sätt: vissa har ett övergripande tema eller syfte, vissa är tidsbegränsade, vissa har ett öppet medlemskap som gör att människor kan komma och gå, och vissa är slutna. Vissa grupper är strukturerade med planerade aktiviteter och mål, medan andra är ostrukturerade: Det finns ingen specifik plan, och gruppmedlemmarna bestämmer själva hur gruppen ska tillbringa sin tid och vilka mål den ska fokusera på. Detta kan bli en komplex och känslomässigt laddad process, men det är också en möjlighet till personlig utveckling (Page & Berkow, 1994).