Isaiah Thomas resa från sista utkast till NBA All-Star

Den enda som trodde på Isaiah Thomas var kanske Isaiah Thomas själv.

Med en längd på bara 1,75 meter var Thomas den 60:e och sista utkastet till NBA-utkastet 2011, och han hade ingen sommarliga för att visa upp sitt spel på grund av NBA-lockouten den lågsäsongen. Nu, sex år, två byten och massor av skepsis och korta skämt senare, har Thomas förvandlat sin lilla chans till en blomstrande stjärnstatus i Boston Celtics och har varit med två gånger i NBA All-Star.

”Allt jag ville ha var en chans. Det var allt jag behövde. Jag kommer att ta hand om resten eftersom jag förberedde mig för det ögonblicket oavsett om det var träningsläger eller om det var att vara vattenpojke. Om jag skulle vara vattenpojke skulle jag vara den bästa vattenpojken som fanns”, sa Thomas till The Undefeated.

Thomas är kort till växten, men han står högt bland NBA:s stjärnor som en av ligans bästa poängplockare och ansiktet för de 17-faldiga NBA-mästarna Celtics. Den 60:e valet som blev NBA All-Star pratade nyligen med The Undefeated om hans David mot Goliat-väg till NBA-succé.

Var såg du 2011 års NBA-draftkväll?

Jag var i Seattle. Jag var faktiskt på University of Washington med ett par lagkamrater och ett par nära vänner. Vi var på gymmet. Vi tittade inte på draften, men vi följde den. Jag väntade på att min agent skulle ringa mig. Det var den längsta dagen i mitt liv. Den längsta dagen, att bara vänta, vänta och se namn ropas upp före mig.

Vad tänkte du på under draften?

Jag fortsatte att tro. Lakers hade fyra val i den andra rundan och deras sista val var 58. Jag glömde allt om att Sacramento var min första träning. Jag tänkte: ”Jag kanske inte blir uttagen”. Det var första gången jag tänkte på den möjligheten. Och sedan, två val senare under det 58:e valet, ringde min agent mig och sa att Kings skulle välja mig med det 60:e valet.

Var du glad över att Sacramento valde dig, eller var det bättre att vara en undrafted free agent?

Jag var glad eftersom jag alltid har sagt till mig själv att det enda jag någonsin velat ha var en chans. Det spelade ingen roll om jag blev uttagen först eller sist, jag ville bara bli uttagen eftersom jag visste att om jag fick chansen skulle jag utnyttja den oavsett vad som hände.

Hur utmanande var det att ta sig till Kings 2011-12 utan sommarläger?

Jag minns att jag kom ner till Sacramento när lockouten var över. Jag kom hit ett par veckor efter att Tyreke slog mig och pratade om att jag skulle komma hit och börja träna. Han skaffade mig ett hotell. Vi var här ute i en vecka eller två innan träningen började och vi tränade. Precis innan träningslägret började gick jag in på kontoret och skrev under avtalet. Men det var inte mycket. Det var minimum på tre år. Men det var en välsignelse att bara kunna skriva på ett NBA-kontrakt. Det var då jag sa: ”Nu kör vi!”

Vi hade ingen sommarliga, så jag stod med ryggen mot väggen från början. Sextionde valet. Att inte ha sommarligan för att kunna visa upp vad jag kan göra. Jag var tvungen att visa allt jag kunde göra på träningslägret och du vet att de draftade Jimmer i första rundan. De var tvungna att visa upp honom. Och de valde Tyler Honeycutt ett par val före mig. Jag hade ett litet fönster, men när jag fick min chans var jag tvungen att vara speciell varje gång.

Jag plockade upp dem i hela banan. Jag gjorde allt jag kunde. När jag fick mitt namn uppropat på träning var det mördande. Jag var tvungen att vara en mördare. Jag var tvungen att kämpa för mitt jobb, bokstavligen, varje dag. Även när jag inte spelade var träningen mitt spel. Det var så jag behandlade varje träning. Det här är min tid då jag kan visa de här killarna att jag kan spela.

Hur höll du ditt självförtroende uppe?

Arbete. Jag jobbade hårt. Jag visste att när jag fick min chans skulle jag utnyttja den oavsett vad det var. Det fanns tillfällen då mitt självförtroende blev lågt och jag tänkte: ”Varför händer det här?”. När de frågorna dök upp i mitt huvud gick jag bara till gymmet. Gymmet var det enda som gjorde att mitt sinne kunde vara fritt och känna att allting skulle bli bra. Jag bara jobbade. Varje gång jag fick chansen, oavsett om det var på träning eller om jag låg under med 20 poäng i den fjärde quartern med två minuter kvar, var jag redo för det ögonblicket.

Vad stressade dig mest under din debutsäsong?

Jag var bara så orolig för mig själv och för att jag skulle kunna visa att jag kan spela och tävla varje kväll, oavsett vad som händer. Oavsett om jag är den minsta killen där ute. Oavsett vilken typ av minuter jag får. Jag fick DNPs. Jag spelade inte. Jag kände bara alltid att jag var tvungen att ta vara på möjligheten. Så mentalt var det tufft, men jag var tvungen att hålla mig kvar, annars skulle möjligheterna när de kom gå till någon annan som var redo. Men jag var redo.

I juli 2014 bytte Kings dig till Phoenix Suns för rättigheterna till Alex Oriakhi, som aldrig spelade i NBA. Hur tänker du tillbaka på det bytet?

De ville inte ha mig. Det var uppenbart. Vad jag än gjorde, oavsett hur jag spelade, så var det alltid något. Han skjuter för mycket. Han är för mycket av en poängspelande point guard. Han är för liten. Han är ett defensivt problem. Det var alltid något … Jag visste att Sacramento inte ville ha mig. Jag bara visste det.

Det fanns folk som skrev artiklar om det ena och det andra. Det var uppenbart att de ville ha en uppgradering eftersom de varje år tog in någon. De draftade Jimmer före mig, så de var tvungna att ge honom en chans. Mitt andra år tog de in Aaron Brooks. Mitt tredje år tog de in Greivis Vasquez. Jag var alltid tvungen att ta en plats tillbaka, men i slutändan började jag när jag väl vann den kampen. Varje år. När jag var free agent slutade det med att de skrev kontrakt med Darren Collison först. Det var ett tecken där att jag var tvungen att gå någon annanstans.

Vad var dina mörkaste dagar i NBA?

Just att få DNPs. Jag gick igenom det mina två första år. Att inte spela. Jag minns att jag pratade med min fru när jag kom hem. Jag sa att jag borde spela. Jag klagade alltid till henne. Hon sa: ”Var glad att du är i NBA.” Ända sedan den dagen visste hon att det inte var rätt sak att säga. Det handlade inte om det. Jag kan spela på den här nivån och på en hög nivå.

Jag var alltid tvungen att fortsätta att visa folk. Om jag var två meter lång skulle jag inte fortsätta att behöva visa folk. Det skulle inte ens vara en fråga. Men eftersom jag är 5-9 kommer det alltid att vara en fråga.

Hur förändrades din karriär till stjärnglans i Boston efter att du byttes av Suns den 9 februari 2015 för guarden Marcus Thornton och ett förstarundsplock från 2016?

De älskade mig för den jag är. De älskade mig för att jag är en poängplockare. De älskade mig för att jag var liten. De älskade mig för vad jag bidrar med. Det fanns inget ”han kan inte göra det här”. Han kan inte göra det. Det hör man inte så mycket annat än från media. Men mina lagkamrater och min tränarstab älskade mig för den jag är. Det var första gången det hände sedan college, ärligt talat.

Vad tänkte du på när du blev utlånad till Boston?

När jag blev utlånad ville jag inte åka, för även om Phoenix-grejen inte fungerade, var vi sjua eller åttonde i väst. Vi kämpade för en slutspelsplats. Boston hade bytt Rondo, de bytte Jeff Green, de bytte så många spelare. Det var dags att bygga om. Så när jag blev bortbytt dit tänkte jag: ”Fan, jag måste gå till ett annat lag som håller på att byggas upp i slutet av sin konferens”. När jag sedan kollade var de en match från slutspelet.

Isiah Thomas ringde mig den dagen och sa: ”Ni är en och en halv match från åttondeplatsen. Ta det här laget till slutspelet. Det var då det började förändras lite för mig. ’Kanske kan jag se slutspelet för första gången i min karriär.’

Hade du några förutfattade meningar om staden Boston?

Nej. Det var i öst, så det var annorlunda. Jag skulle åka till kylan. I Phoenix hade jag inte ens en vinterjacka. När jag kom till Boston var det helt annorlunda. Men staden var all kärlek från den dag jag kom dit. Bara vädret suger.

Hur är det att spela inför Celtics-publiken och vara en del av en historisk franchise?

Det är otroligt. Det finns ingen annan känsla som Boston. När jag gick in i Garden för min första match och tog på mig Celtics-tröjan kunde man känna energin. Historien. Du måste ge 110 procent varje kväll när du tar på dig Celtics-tröjan, för det finns så mycket historia bakom den.

Jag tog bara vara på möjligheten. Stanna kvar i ögonblicket. Ibland sitter jag och säger: ”Jag spelar för Celtics. Det är inte meningslöst.”

Vad betyder det för dig att vara NBA All-Star för andra gången?

Jag har kommit långt. Det var mål som jag alltid hade i mitt huvud som om jag skulle ha berättat för någon skulle de i princip ha skrattat åt mig. Men att få möjligheten att vara en ”franchise guy” och få nycklarna till laget, jag kunde spela på den här nivån. Jag har alltid trott på mig själv och trott att något som denna korta längd enligt NBA-standard kunde vara en välsignelse i förklädnad.

Jag ser det som en välsignelse. Jag har alltid varit liten. Jag känner att jag har fått en fördel. Det kanske inte låter rätt, men jag använder min längd till min fördel.

Vilket råd skulle du ge någon som fått höra att han eller hon är för liten?

Har förtroende för dig själv. Tro på dig själv. Ha alltid roligt. Så länge du tror på dig själv kommer du att klara dig. Det kommer att finnas vissa upp- och nedgångar genom allting. Det kommer att finnas ett antal människor hela tiden som talar om för dig att du är för liten. De säger det fortfarande till mig, men jag får dem att äta upp sina ord.

Hur skulle du nu beskriva din väg till stjärnstatus?

En dröm som blivit sann. Till alla de människor som sa: ”Han är en tändsticka från bänken, en sjätte man i bästa fall, en volymskytt som inte kan spela försvar … han kan inte överföra sitt spel till NBA … det han gör i college kommer inte att fungera … ” – allt det gick igenom mitt huvud. Jag kommer att fortsätta. Jag ska få alla att äta upp sina ord. De ville inte ge mig min rättmätiga rätt. Det är det som driver mig än idag.

Vad kan folk lära sig av din historia?

Giv inte upp. Ge inte upp, oavsett vilka omständigheter du befinner dig i, oavsett vilken situation. Du kan komma långt om du tror på dig själv, lägger ner arbete, hårt arbete och hängivenhet. Alla dessa saker. Att tro på Gud och hålla det troget kommer att föra dig långt. Varje steg på vägen vet jag vad jag är kapabel att göra. Så jag är alltid redo för varje tillfälle eftersom jag förbereder mig.