Ingen enskild åsikt fick majoritet i domstolen eller tillkännagav någon rättsligt bindande regel. Domare Brennan tillkännagav domstolens dom som bekräftade appellationsdomstolen och kontrollerade utgången av målet och avgav ett yttrande som domarna Marshall och Stevens anslöt sig till och som domare Blackmun anslöt sig till i alla delar utom del II-A(1). Domare Blackmun lämnade in ett yttrande som instämde delvis och instämde i domen.
Domare Brennan noterade att domstolen tidigare hade slagit fast att elever inte ”förlorar sina konstitutionella rättigheter till yttrandefrihet vid skolans grind”, Tinker v. Des Moines School District. Brennan resonerade också att det första tillägget inte bara skyddar rätten att uttrycka idéer utan också rätten att ta emot dem. Det första tillägget innefattade i detta fall rätten att läsa biblioteksböcker som eleven valt.
Brennan avslutade majoritetsutlåtandet med att konstatera att domstolens beslut var snävt begränsat till omfattningen av skolstyrelsens befogenhet att ta bort böcker från skolbiblioteket:
Som tidigare nämnts är det inget i vårt beslut i dag som på något sätt påverkar den lokala skolstyrelsens rätt att välja böcker som ska läggas till i skolbiblioteken. Eftersom vi i det här fallet handlar om att förtrycka idéer påverkar vårt beslut i dag endast diskretionen att ta bort böcker. I korthet anser vi att lokala skolstyrelser inte får ta bort böcker från skolbibliotekens hyllor bara för att de ogillar de idéer som finns i böckerna och att de genom att ta bort böckerna försöker ”föreskriva vad som skall vara ortodoxt inom politik, nationalism, religion eller andra åsiktsfrågor”. West Virginia Board of Education v. Barnette, 319 U.S., 642. Sådana syften är ofrånkomligt fördömda av våra prejudikat.
Justice Blackmun’s concurrenceEdit
Justice Blackmun, concurring, drog slutsatsen att en lämplig balans mellan den begränsade konstitutionella begränsning som ålagts skoltjänstemännen genom det första tillägget och den breda statliga befogenheten att reglera utbildningen skulle uppnås genom att fastställa att skoltjänstemännen inte får ta bort böcker från skolbiblioteken i syfte att begränsa tillgången till de politiska perspektiv eller sociala idéer som diskuteras i böckerna, när denna åtgärd motiveras helt enkelt av tjänstemännens ogillande av de berörda idéerna.
Justice White’s concurrenceEdit
Justice White tillhandahöll den nödvändiga femte rösten för det slutliga resultatet, som var att låta fallet fortsätta i den lägre domstolen. Men hans resonemang skilde sig från det som majoriteten och domare Blackmun förde, och han vägrade uttryckligen att uttala sig om frågan om det första tillägget.
Istället förkastade han majoritetens beslut för att tala om ”i vilken utsträckning det första tillägget begränsar skolstyrelsens utrymme att ta bort böcker från skolbiblioteket”, och han drog slutsatsen att det ”inte fanns någon anledning att göra det i det här läget”. När distriktsdomstolen har gjort fakta- och rättsslutsatser kan detta avsluta ärendet. Om t.ex. distriktsdomstolen efter en rättegång drar slutsatsen att böckerna togs bort på grund av att de var vulgära, kan det inte bli något överklagande. I vilket fall som helst, om det blir ett överklagande, om det finns missnöje med den efterföljande appellationsdomstolens dom, och om certiorari söks och beviljas, kommer det att finnas tillräckligt med tid för att ta itu med de frågor om det första tillägget som då kan komma att läggas fram.”
Som en följd av detta delade domarna upp sig 4-4 i frågan om det första tillägget, och skapade därmed inget prejudikat för framtida fall.
DissenserRedigera
Överdomare Burger lämnade in en avvikande mening, i vilken domarna Powell, Rehnquist och O’Connor anslöt sig. Domarna Powell och O’Connor lämnade in ytterligare en avvikande åsikt vardera. Domare Rehnquist lämnade in en avvikande åsikt, som överdomare Burger och domare Powell anslöt sig till.
Överdomare Burgers avvikande åsiktRedigera
I en kommentar till majoritetsutlåtandet skriver Burger: ”Om detta skulle bli lag skulle denna domstol komma farligt nära att bli en ’supercensor’ av beslut om skolbibliotek i skolstyrelser”. Burger håller inte med om att majoriteten anser att eleverna har en verkställbar rätt att ta emot information och idéer som finns i biblioteksböcker från junior- och senior high school-biblioteken. Enligt hans åsikt har ”ingen sådan rättighet … någonsin erkänts”. När han diskuterar skolstyrelsernas roll och skyldighet säger han:
Förmodligen inbegriper all verksamhet inom en grundskola eller gymnasieskola förmedling av information och åtminstone ett underförstått godkännande av värdet av denna information. Hur ska ”grundläggande värderingar” kunna inskärpas annat än genom att skolstyrelserna fattar innehållsbaserade beslut om lämpligheten av att behålla material i skolbibliotek och läroplan. För att kunna fylla sin funktion måste en vald skolstyrelse uttrycka sina åsikter om de ämnen som eleverna undervisas i. När de valda tjänstemännen gör detta uttrycker de samhällets åsikter; de kan naturligtvis göra fel och väljarna kan avsätta dem. Det är en häpnadsväckande urholkning av själva idén om ett demokratiskt styre att låta denna domstol tillskansa sig den makt som majoriteten hävdar i dag.
Burger håller inte heller med om majoritetens distinktion mellan förvärvsbeslut och beslut om avlägsnande av biblioteket. Han säger, t följer inte att beslutet att ta bort en bok är mindre ”officiellt förtryck” än beslutet att inte förvärva en bok som någon vill ha”. Burger avslutar med: ”Jag förkastar kategoriskt denna föreställning att konstitutionen dikterar att domare, snarare än föräldrar, lärare och lokala skolstyrelser, ska bestämma hur normerna för moral och vulgaritet ska behandlas i klassrummet.”
Domare Powells avvikande åsiktRedigera
Domare Powells avvikande åsikt återspeglar hans övertygelse om att ”delstaterna och lokalt valda skolstyrelser bör ha ansvaret för att bestämma utbildningspolicyn för de offentliga skolorna”. Powell ansåg att skolstyrelser var ”unikt lokala och demokratiska institutioner” och att skolstyrelserna var bäst lämpade att avgöra vilka utbildningspolitiska beslut som skulle fattas i deras skoldistrikt. Powell avslutar sin avvikande åsikt med att kalla majoritetens beslut för ”ett försvagande ingrepp i ett fritt folks institutioner”.
Justice Rehnquist’s dissentEdit
Justice Rehnquist’s dissenting opinion first focuses on the procedural posture of the case and disagrees with the approach the plurality opinion takes. Han förklarar: ”Jag är helt oenig med domare Brennans behandling av den konstitutionella frågan, jag är också oenig med hans åsikt av det helt separata skälet att den inte på långa vägar är anpassad till de fakta som presenteras i det här fallet”.
För domare Rehnquist finns det en skillnad mellan regeringens agerande som utbildare och regeringens agerande som suverän:
Med dessa differentierade roller för regeringen i åtanke är det nyttigt att bedöma regeringens roll som utbildare jämfört med regeringens roll som suverän. När den agerar som utbildare … är regeringen engagerad i att inskärpa sociala värderingar och kunskaper hos relativt lättpåverkade ungdomar. Det är uppenbart att det finns otaliga beslut att fatta när det gäller vilka kurser som ska ges, vilka böcker som ska köpas eller vilka lärare som ska anställas. … I samband med förvaltningen av den mångfacetterade verksamheten i ett skoldistrikt kommer det enkla beslutet att köpa vissa böcker nödvändigtvis att utesluta möjligheten att köpa andra. … I vart och ett av dessa fall kan dock boken eller exponeringen för ämnet förvärvas på annat håll. Skoldistriktets chefer förbjuder den inte när det gäller medborgarna i allmänhet, utan bestämmer helt enkelt att den inte kommer att ingå i läroplanen eller skolbiblioteket.
Justitierådet Rehnquist ifrågasätter också majoritetsgruppens beslut att finna att ”rätten att ta emot information” är en inneboende följd av den yttrande- och pressfrihet som garanteras av det första tillägget. ”Det är själva existensen av en rätt att ta emot information, på högstadiet och gymnasiet, som jag anser helt saknar stöd i våra tidigare beslut och som är oförenlig med den nödvändigtvis selektiva processen i grundskole- och gymnasieutbildningen”. För Rehnquist består utbildning av selektiv presentation och förklaring av idéer, och doktrinen om rätten att ta emot information är felaktigt placerad i grundskole- och gymnasieutbildningen.
Domare O’Connors avvikande åsiktRedigera
I en mycket kort avvikande åsikt finner domare O’Connor att skolstyrelsen tar på sig en särskild roll som utbildare. Utbildningsbeslut, t.ex. om lämpligt material, är korrekt hänvisade till de valda medlemmarna i skolstyrelsen. ”Om skolstyrelsen kan fastställa läroplanen, välja lärare och inledningsvis bestämma vilka böcker som ska köpas in till skolbiblioteket, kan den säkert bestämma vilka böcker som ska upphöra eller tas bort från skolbiblioteket, så länge den inte också inkräktar på elevernas rätt att läsa materialet och diskutera det”
.