Natten till den 18 februari 1965 sköt en polis i Alabama Jimmie Lee Jackson i magen när han försökte skydda sin mor från att bli misshandlad på Mack’s Café. Jackson hade tillsammans med flera andra afroamerikaner tagit sin tillflykt dit från poliser som avbröt en nattlig marsch för att protestera mot gripandet av James Orange, fältsekreterare för Southern Christian Leadership Conference (SCLC) i Marion, Alabama. Jackson dog av sina sår åtta dagar senare. I sitt tal vid hans begravning kallade Martin Luther King Jackson ”en martyrhjälte i ett heligt korståg för frihet och mänsklig värdighet” (King, 3 mars 1965).
Jimmie Lee Jackson föddes i Marion, Alabama, den 16 december 1938. Vid 26 års ålder var den före detta soldaten den yngsta diakonen i sin kyrka, far till en ung dotter och arbetade som arbetare.
Under slutet av 1963 och 1964 kampanjade lokala svarta aktivister i Selma och det närliggande Marion för deras rösträtt. När King och SCLC anlände till Selma den 2 januari 1965 för att stödja kampanjen hade Jackson redan försökt registrera sig som röstberättigad flera gånger. King valde att ta SCLC till regionen eftersom han var medveten om brutaliteten hos de lokala ordningsvakterna, ledda av sheriffen i Dallas County, James G. Clark. King trodde att oprovocerat och överväldigande våld från vita mot icke-våldsamma svarta skulle fånga nationens uppmärksamhet och sätta press på kongressen och president Lyndon Johnson för att få dem att anta lagstiftning om rösträtt.
Natten då Jackson sköts marscherade han tillsammans med sin syster, sin mor, sin 82-åriga farfar och andra demonstranter från Zion United Methodist Church, där Kings kollega C. T. Vivian just hade talat, mot det stadsfängelse där Orange hade fängslats tidigare samma dag. När den lokala polisen, med hjälp av statspoliser, våldsamt avbröt marschen sprang demonstranterna tillbaka till kyrkan, närliggande hus och affärer för att söka säkerhet. Under tumultet sökte Jackson och hans familj skydd tillsammans med andra i Mack’s Café. Poliserna följde efter demonstranterna inomhus och började slå folk. Efter att Jackson hade blivit skjuten jagade poliserna honom utanför och fortsatte att slå honom tills han kollapsade. Förutom Jackson blev minst ett halvt dussin andra inlagda på sjukhus på grund av de slag de fått av soldaterna.
King besökte Jackson på Good Samaritan Hospital i Selma fyra dagar efter att han hade blivit skjuten. Jackson var vid medvetande och King påminde om hans ord under den begravningstalan han höll inför den överfulla Zion-kyrkan: ”Jag kommer aldrig att glömma när jag stod vid hans sängkant för några dagar sedan … hur strålande han fortfarande reagerade, hur han nämnde frihetsrörelsen och hur han talade om den tro han fortfarande hade på sin Gud. Som varje neger med självrespekt ville Jimmie Jackson vara fri … Vi måste inte bara bekymra oss om vem som mördade honom utan också om det system, det sätt att leva, den filosofi som gav upphov till mördaren” (King, 3 mars 1965). Många var rasande över att inget åtal väcktes mot James Bonard Fowler, den statspolis i Alabama som sköt Jackson. Fowler erkände att han sköt Jackson på nära håll i ett affidavit som gavs natten till skottlossningen och berättade sin historia offentligt 2005 i en artikel i Sojourners Magazine. Han hävdade att Jackson försökte ta sin pistol från honom och kallade skottet självförsvar. Marions polischef T. O. Harris hävdade att demonstranter hade attackerat ordningsvakter med stenar och flaskor, men nyhetsreportrar på plats såg soldater slå demonstranter när de försökte fly, och svarta vittnen sade att inga flaskor någonsin kastades. Fyrtio år senare, i maj 2007, åtalades Fowler för mordet på Jackson.
Under veckorna efter Jacksons död organiserade SCLC en marsch från Selma till Montgomery, delstatens huvudstad. I en broschyr från SCLC förklarades att Jacksons död var ”katalysatorn som gav upphov till marschen till Montgomery”. Den 7 mars 1965, den dag marschen först gav sig iväg från Selma, attackerade sheriff Jim Clarks vicesheriffer demonstranter med tårgas, batonger och piskor. Bilder av attacken sändes nationellt och åtminstone ett nätverk avbröt sitt ordinarie program för att sända våldet under ”Bloody Sunday”. Två vita medborgarrättsarbetare, Viola Liuzzo och pastor James Reeb, dödades senare under kampanjen. I augusti undertecknades lagen om rösträtt (Voting Rights Act) från 1965.