Jakobs brunn i Nya testamentet
Johanevangeliet är känt för sin unika berättelse. Johannes nämner flera händelser och platser som inte nämns i Matteus, Markus eller Lukas. En av dessa händelser är Jesu möte med en samaritisk kvinna i Jakobs brunn. En sådan brunn är inte känd från andra historiska källor, men evangeliet ger några ledtrådar om var den ligger:
”Nu var tvungen att gå genom Samarien. Så kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, nära den tomt som Jakob hade gett sin son Josef. Där fanns Jakobs brunn, och Jesus, som var trött av resan, satte sig vid brunnen.” (Johannes 4:5-6).
Här mötte Jesus en samaritisk kvinna som kom för att hämta vatten från brunnen. Jesus förklarade för henne den andliga innebörden av ”livets vatten”. En folkmassa samlades runt dem, och ”många samariter från den staden trodde på honom” (Johannes 4:39). Jesus stannade två dagar hos dem och fortsatte sedan sin resa till Galiléen.
Var ligger Jakobs brunn?
De två ortnamn som nämns i den här händelsen är fascinerande. ”Jakobs brunn” är inte riktigt en korrekt översättning av den grekiska texten, som bokstavligen lyder ”Jakobs källa”. Ändå är tydligen vattenkällan en brunn, eftersom den samaritiska kvinnan uppgav att ”brunnen är djup” (Johannes 4:11). En sådan plats är inte känd från Gamla testamentet och inte heller i skrifterna av historikern Josephus från första århundradet e.Kr.
”Sychar” nämns inte heller någonstans i dessa källor, men två gamla grekiska versioner av Nya testamentet (Sinaiticus och Curentonian Syrian) använder ordet ”Suchem”, i stället för ”Sychar”. ”Suchem” är utan tvekan det bibliska Shechem, en stad som också var ett samaritanskt centrum under antiken. Dessutom finns det i Gamla testamentet uppgifter om att Jakob köpte en tomt i staden Shechem (1 Mos 33:18-19), och före sin död gav han marken till sin son Josef (1 Mos 48:22). Senare begravdes Josef där (Josua 24:32). Detta är utan tvekan den ”tomt som Jakob hade gett till sin son Josef” som nämns i Johannes 4:5.
Det tidigaste omnämnandet av platsen finns i en skrift av historikern och geografen Eusebius från det fjärde århundradet. Han uppger att Jakobs brunn ligger nära Shechem och att ”nu har en kyrka byggts där” (Eusebius, Onomasticon 164:1-4). Madaba-mosaikkartan, en kartografisk beskrivning av det heliga landet från 600-talet e.Kr., visar också platsen, som en byggnad med rött tak nära Shechem. Den betecknar den som ”Här är Jakobs brunn.”
Besök vid Jakobs brunn
Platsen för denna plats är bevarad än i dag, i hjärtat av det moderna Schechem, och nära högen av det bibliska Schechem (Tel Balata). En kyrka byggdes över den under den bysantinska perioden och återigen under korsfararnas tid. År 1885 köpte den grekisk-ortodoxa kyrkan Jakobs brunns egendom och började bygga en modern kyrka på platsen, den stod färdig hundra år senare. Själva brunnen finns i en krypta under kyrkan.
Templet på berget Gerizim
I sin diskussion med Jesus vid Jakobs brunn hänvisade den samaritiska kvinnan till ett intilliggande berg, om vilket hon sa: ”Våra fäder dyrkade på detta berg” (Johannes 4:20). Det berg som samariterna har vördat sedan antiken är berget Gerizim. På det fjärde århundradet före Kristus byggde samariterna ett tempel på toppen av berget, men det förstördes senare av hasmonéerna. Vidare byggde bysantinerna på 500-talet e.Kr. efter ett samaritanskt uppror en kyrka ovanpå ruinerna av det samaritiska templet, som kan ses än i dag.
Trots förföljelserna, som fortsatte även under det muslimska styret, lyckades samariterna behålla sin religiösa identitet och sin gudstjänst och fortsätter att vörda sitt heliga berg än i dag. Varje år genomför de fortfarande den traditionella samaritiska påskceremonin, som innefattar offer av lamm, i strikt överensstämmelse med de mosaiska föreläggandena i 2 Mosebok (12:2ff)
.