James Bryant Conant (1893-1978) var en amerikansk kemist och regeringstjänsteman.
Första åren
Conant föddes i Dorchester, Massachusetts, och gick i Roxbury Latin School. Han fick sin kandidatexamen från Harvard University på bara tre år och fortsatte med en doktorsexamen i kemi, också från Harvard.
Under första världskriget tjänstgjorde Conant i den amerikanska armén för att utveckla giftiga gaser (för mer information, se historikern Alex Wellersteins artikel ”Conant’s War: Inside the Mouse-Trap”).
Efter kriget återvände Conant till Harvard för att undervisa i kemi, där han också skulle forska om klorofyll och hemoglobin. Dessutom besökte Conant Tyskland 1925 och besökte de stora universiteten och laboratorierna och träffade ledande tyska kemister. År 1933 utsågs Conant till den 23:e presidenten för Harvard, en position han skulle inneha i 20 år.
Manhattan Project Involvement
Under åren före andra världskriget spelade Conant en viktig roll när det gällde att driva på den amerikanska regeringen att utveckla en atombomb. Han utsågs av president Roosevelt till en tidig vetenskaplig kontaktperson med Storbritannien och tjänstgjorde även som kemirådgivare till National Defense Research Committee (NDRC). Conant skulle bli ordförande för NDRC efter att den omorganiserats till Organization for Scientific Research and Development (OSRD).
När Manhattanprojektet närmade sig sitt slut utsågs Conant till medlem av den interimskommitté som skulle utfärda rekommendationer om användningen av atombomben i krigstid. Conant var till en början obekväm med tanken på att han skulle representera forskarsamhället, men uppmuntrade inrättandet av kommitténs vetenskapliga panel, som bestod av Manhattanprojektets ledare Arthur Compton, Ernest Lawrence, J. Robert Oppenheimer och Enrico Fermi.
Och även om Conant senare bekräftade att det var ”korrekt” att använda bomben var han också en av de första förespråkarna för kärnvapenkontroll. I ett tal strax efter krigsslutet hävdade Conant: ”En sak har varit klar som dagsljus för mig ända sedan jag för första gången blev övertygad om atombombens verklighet: nämligen att en hemlig kapprustning med avseende på detta vapen till varje pris måste undvikas”. Conant skulle under en kort tid tjänstgöra som medlem av den allmänna rådgivande kommittén till den nybildade atomenergikommissionen.
Conant fick senare ta emot presidentens frihetsmedalj av John F. Kennedy. Han fick också Atomic Pioneers Award (tillsammans med Vannevar Bush och general Leslie Groves) ”För sina exceptionella bidrag till den nationella säkerheten som ordförande för National Defense Research Committee genom att övervaka den framgångsrika utvecklingen av vapensystem, inklusive atombomben, under andra världskriget och för sitt banbrytande ledarskap i nationens atomenergiprogram efter kriget som ordförande för kommittén för atomenergi i Joint Research and Development Board och som medlem av den allmänna rådgivande kommittén för Atomenergikommissionen”.”
Senare år
När Conant lämnade sin post vid Harvard 1953 utnämndes han till president emeritus. Han fortsatte att tjänstgöra som USA:s högkommissarie och sedan ambassadör i Västtyskland 1953-1957.
Conant avled den 11 februari 1978 i Hanover, New Hampshire.