Sanfra Anastine opererades vid 42 års ålder och kunde inte prata på cirka 12 timmar efteråt. Nästa gång hon opererades var hon 56 år och det tog tre månader innan hon kunde tala igen. Nu är Anastine 61 år och säger att hon inte längre har svårt att bilda ord, men att hon fortfarande är mer glömsk än före sin andra operation. Hon är rädd för vad som kommer att hända om hon måste sövas igen.
Det är vanligt att höra att en äldre patient ”bara inte är densamma” efter en operation, säger Roderic Eckenhoff, narkosläkare vid University of Pennsylvania.* Många undrar om narkosen – som är utformad för att göra människor groggy och tillfälligt beröva dem deras mentala förmågor – är att skylla. Äldre patienter uppvisar ofta ett tillstånd som kallas postoperativ kognitiv nedgång där de upplever brister i minne och uppmärksamhet, men det varar vanligtvis inte längre än några veckor.
De flesta bevisen tyder på att det inte ökar sannolikheten för att utveckla en varaktig demenssjukdom om man får allmän anestesi under en operation. Ändå är det tydligt att något är på gång: Nya experiment på djur och mänskliga celler visar att anestesi kan öka uppbyggnaden av de proteiner som tros ligga till grund för Alzheimers sjukdom, särskilt i höga doser.
Så vad vet vi om förhållandet mellan allmän anestesi, som vanligtvis inhaleras och gör människor helt medvetslösa, och demens, ett permanent, försvagande tillstånd?
Trots att det är en väletablerad del av den moderna medicinen, är mycket av hur anestesi fungerar ett mysterium. Bevis tyder på att läkemedelsmolekyler binder till platser på neuronernas yta och inaktiverar olika proteiner som är viktiga för ett stort antal kognitiva funktioner, inklusive sömn, uppmärksamhet, inlärning och minne. Den senaste forskningen har visat att förutom att rikta in sig på specifika områden som är involverade i sömn och upphetsning fungerar allmän anestesi genom att slå ut de neurala nätverk som möjliggör kommunikation mellan hjärnregioner.
Då anestesi påverkar så många olika processer och områden i hjärnan oroar sig vissa forskare för att den kan få oförutsedda konsekvenser. Molekylerna i anestesi ”kan utlösa andra mekanismer som inte har något att göra med själva anestesin”, säger Maria Lioudyno, neurovetare vid University of California, Irvine. Bland annat ”processer som kan vara kopplade till neurodegeneration.”
På cellnivå har Lioudyno funnit att anestesi kan utlösa en kemisk kaskad som utlöser frisättning av mikroglia, immunceller som normalt sätts in för att bekämpa infektioner i hjärnan. När mikroglia aktiveras under långa perioder kan de inflammera hjärnvävnad, vilket tros bidra till de kognitiva problem som är förknippade med Alzheimers.
Nyare forskning på djur har också visat att narkos kan framkalla förändringar i hjärnan liknande dem som tros ligga till grund för demenssjukdomar. I studier från 2004 och 2007 fann Eckenhoff och hans kollegor till exempel att om möss utsattes för inandningsbedövningsmedel, särskilt i höga doser, påskyndades uppbyggnaden och giftigheten av amyloidbeta, ett protein som är inblandat i utvecklingen av Alzheimers sjukdom. Andra studier har visat en liknande effekt med tau, ett annat protein som är kopplat till Alzheimers.
Dessa studier är mycket preliminära, varnar Eckenhoff. Människor är mycket mer komplexa än möss och bara för att något visar sig i en petriskål betyder det inte att det leder till utveckling av Alzheimers. Även om förändringar visar sig på cell- och vävnadsnivå verkar effekten på det vi verkligen bryr oss om – kognition, minne och förmågan att lära – vara minimal, säger Eckenhoff.
För övrigt tvivlar epidemiologiska bevis på att det finns en koppling mellan att få narkos och att utveckla demens. I en studie från Mayo Clinic från 2013 jämförde läkare medicinska journaler från 900 personer över 45 år som hade utvecklat demens med en liknande grupp som inte utvecklat sjukdomen och fann att båda fick anestesi i liknande utsträckning, vilket gör det osannolikt att det skulle vara en riskfaktor.
Men även om anestesi inte tycks öka risken för att utveckla demens går det inte att förneka att vissa människor verkar påverkas djupare av den än andra. En möjlig förklaring är att dess effekter kan förstärkas hos patienter som redan är genetiskt predisponerade för demens eller har andra riskfaktorer. ”Människor finns i många olika storlekar och har olika företeelser som kan ge dem en högre risk”, säger Robert Whittington, professor i klinisk anestesiologi vid Columbia University Medical Center. Kognitiv försämring efter operationen har visat sig vara särskilt vanlig hos patienter som har genomgått hjärtkirurgi, till exempel, liksom hos personer med diabetes och högt blodtryck, tillstånd som också har kopplats till Alzheimers.
Det är dock svårt att särskilja effekterna av anestesin från de effekter som orsakas av själva operationen. Operation är en traumatisk upplevelse som är känd för att framkalla inflammation. Eckenhoff tror att neuroinflammation från kirurgi snarare än anestesi är den verkliga boven i den kognitiva försämringen, som kan ”interagera med patologi som liksom pyr med någon med begynnande Alzheimers sjukdom” och påskynda den, säger han. ”Vi tror inte att anestesi och kirurgi faktiskt orsakar Alzheimers sjukdom eller demens”, tillägger han. ”Vi tror att det interagerar med individuella sårbarheter där om du redan är predisponerad för att drabbas av något sådant, så påskyndar detta det.”
Vetenskapsmännen arbetar på sätt att identifiera befolkningsgrupper som kan vara mer mottagliga för demens via biomarkörer och andra tester, och hoppas så småningom kunna använda den informationen för att göra kirurgi säkrare för dem. Detta skulle eventuellt kunna innefatta smartare, biologiskt riktade bedövningsmedel, tillsammans med läkemedel för att motverka den stress som är förknippad med kirurgi. Till exempel har statiner – som ofta används för att behandla hjärt- och kärlsjukdomar – visat sig minska den kognitiva försämringen hos möss när de ges före en operation.
För tillfället rekommenderar dock Eckenhoff att mottagliga personer undviker kosmetiska eller andra valbara kirurgiska ingrepp.
*Korrigering (23/10/14): Den här meningen redigerades efter publiceringen för att korrigera Roderic Eckenhoffs förnamn.