Detta kapitel fokuserar på processen för neuromodulering, som är ett av de snabbast växande områdena inom medicinen, som omfattar många olika specialiteter och påverkar hundratusentals patienter med många olika sjukdomar världen över. Det är processen för hämning, stimulering, modifiering, reglering eller terapeutisk förändring av aktivitet, elektriskt eller kemiskt, i det centrala, perifera eller autonoma nervsystemet. Det är vetenskapen om hur elektriska, kemiska och mekaniska ingrepp kan modifiera nervsystemets funktion. Neuromodulering är i sig icke-destruktiv, reversibel och justerbar. INS (International Neuromodulation Society) definierar neuromodulering som ett område inom vetenskap, medicin och bioteknik som omfattar implanterbar och icke-implanterbar teknik, elektrisk eller kemisk, i syfte att förbättra människors livskvalitet och funktion. För närvarande är neuromodulerande implanterbara anordningar antingen neuralstimulatorer eller mikroinfusionspumpar. Dessa anordningar används för behandling av kronisk smärta, rörelsestörningar, psykiatriska störningar, epilepsi, dysfunktionella störningar, pacingstörningar, spasticitet med mera. Neuroproteser, t.ex. cochleaimplantat och sacralrotstimulatorer, ingår också ofta i definitionen av neuromodulering. Elektrisk neuromodulering är elektrisk stimulering av hjärnan, ryggmärgen, perifera nerver, nervplexus, det autonoma systemet och funktionell elektrisk stimulering av musklerna, medan kemisk neuromodulering använder sig av direkt placering av kemiska ämnen i neurala vävnader genom användning av teknik för implantation, t.ex. epidurala eller intratekala leveranssystem.
