Kommunalt bredband erbjuder ett antal fördelar för konsumenterna och ekonomin. Sådana nät ger ofta tillgång till höghastighetsinternet billigare än andra nuvarande leverantörer av bredbandstjänster, om inte gratis. Olika städer antar olika modeller beroende på sina behov. Kommunalt bredband ger inte bara gratis tillgång till höghastighetsinternet utan sänker också priserna, skapar konkurrens och stimulerar den ekonomiska utvecklingen. Dessa fördelar bidrar till att hålla priserna nere och till att näten fungerar effektivt. Kommunala bredbandsföretag står inför en ständigt föränderlig och starkt konkurrensutsatt marknad med många operatörer. Detta håller priserna nere och gör bredband överkomligt på landsbygden och i samhällen med låga inkomster. I en rapport från 2004 från Vita huset efterlyste presidenten ”allmän och överkomlig tillgång till bredbandsteknik senast 2007” och ”många tekniska valmöjligheter när det gäller att köpa bredband”.
Kommunalt bredband kan öka arbetstagarnas produktivitet genom att ge stadstjänstemän, t.ex. poliser och brandmän, fjärråtkomst till information. Intelligenta transportsystem förlitar sig på fiberoptisk infrastruktur för att varje dag koppla samman och hantera tusentals trafiksignaler i storstadsområden. Byggnadsinspektörer kan utfärda rapporter och få tillgång till nätverksdata när de utför inspektioner. Offentliga byggnader i avlägsna områden kan anslutas via Wi-Fi utan kostnader för fiber eller privata telekommunikationsavtal. Poliser kan få tillgång till övervakningskameror, ritningar, kriminalregister och annan nödvändig information. Nätverken kan göra det möjligt för poliserna att visa vittnen bilder eller ”virtuella uppställningar” på brottsplatsen, i stället för på en polisstation. Department of Homeland Security ger finansiering till städer som använder kommunala nät för dessa tillämpningar.
Det kommunala bredbandet hjälper inte bara tjänstemännen i deras arbete, utan bidrar också till att minska den digitala klyftan. Sådana tjänster hjälper till att överbrygga klyftan genom att ge människor offentlig tillgång till Internet. Detta gör det möjligt för låginkomstfamiljer, resenärer och stadstjänstemän att få tillgång till viktig information utan att behöva ta hänsyn till budgeten. Gratis eller billigt Internet är avgörande för tillgången till information. I Kalifornien till exempel utvidgar Coronavirus-pandemin den digitala klyftan i Kalifornien och påverkar elevernas sätt att lära. Totalt har 1 529 000 K-12-elever inte den korrekta uppkoppling som krävs för fjärrundervisning, vilket gör att läxklyftan växer exponentiellt. Med ett kommunalt bredband skulle det göra det möjligt för eleverna att fortsätta sin utbildning oavsett vilken socioekonomisk status de har.
Kommentatorerna hoppas att kommunala bredbandsnät kommer att göra städerna mer attraktiva för företag, särskilt högteknologiska företag och forskningsföretag, som är beroende av kommunikation. Kommunikation gör det också möjligt för små och hemmabaserade företag att delta i internationell och regional handel. Kommunalt bredband gör det också möjligt för företag att rekrytera nya anställda som kan distansarbeta utan att behöva flytta fysiskt.
År 2000 godkände den federala kommunikationskommissionen kommunalt bredband som en ”bästa praxis” för att få bredband till samhällen som inte är tillräckligt välförsedda. FCC tog också upp frågan om huruvida en kommun var en ”enhet” enligt telekommunikationslagen som föreskriver att ”ingen statlig eller lokal lag eller förordning, eller annat statligt eller lokalt lagstadgat krav, får förbjuda eller ha effekten av att förbjuda förmågan hos en enhet att tillhandahålla telekommunikationstjänster mellan stater eller inom stater”. 47 USC 253(a). Den rättsliga frågan kretsade kring huruvida en stat kan hindra en kommun, i egenskap av dess underordnade statliga organ, från att gå in på telekommunikationsmarknaden. I målet Missouri Municipal League v. Nixon drog USA:s högsta domstol slutsatsen att en kommun inte var en enhet enligt telelagen och att en stat kunde avgöra vilka befogenheter dess egna underordnade jurisdiktioner hade. Vissa kabelföretag har dessutom sett kommunalt bredband som en möjlighet att utöka sin marknad. Free Press, Media Access Project och ACLU har alla uttalat sig till förmån för kommunalt bredband.
Regeringar har den fördelen att de kan ha ett långsiktigt perspektiv och skriva av investeringar i kommunalt bredband över längre tidsperioder. Privata företag å andra sidan, särskilt börsnoterade företag, måste visa lönsamhet under en mycket kort period. Detta tyder på att regeringar är de bästa instanserna för att skapa ett bredbandsnät – som infrastruktur – och sedan låta privata företag driva det och leverera tjänster som IPTV, telefoni och Internetåtkomst. På detta sätt kan regeringarna skapa en konkurrensutsatt miljö där nätägaren inte bestämmer vilka tjänster konsumenterna kan få. ”Strukturell separation” eller ”funktionell separation” är termer som ofta används för att beskriva bredband som infrastruktur som är öppen för alla tjänsteleverantörer. Regeringar kan också drivas av sin önskan att anlägga viktig bredbandsinfrastruktur som betjänar en större grupp bestående av privatpersoner, småföretag, skolor, offentliga organ och tjänsteleverantörer. Att bygga lokala bredbandsnät med öppen tillgång kan hjälpa till med infrastrukturen i en stad och ge stadsborna fördelar som kompenserar för de kostnader som uppstår. Att ha en offentligt ägd infrastruktur ger ett positivt resultat för den ekonomiska utvecklingen eftersom det lockar till sig fler lokalt ägda företag som kan förlita sig på höghastighetsanslutningar till Internet för att hjälpa sina verksamheter. Sådana nät ger också en allestädes närvarande täckning i områden där privata företag inte kan äga och driva offentliga bredbandsnät. Förbättrade tjänster ingår, varigenom stadsborna kan dra nytta av en större mångfald av mervärdesskapande produkter. Säkerheten är ytterligare en fråga med behovet av en tillförlitlig integrerad infrastruktur för höghastighetskommunikation på både nationell och lokal nivå som är nödvändig för att sjukhus, skolor, företag etc. ska kunna reagera snabbt och i stor skala på nödsituationer.
Staden Philadelphia lät den ideella organisationen Wireless Philadelphia acceptera ett anbud från Earthlink om att inrätta ett nät 2004. ”Philadelphias förväntningar var höga; staden var ivrig, optimistisk och, i slutet av decenniet, alldeles för snabb att krita Wireless Philadelphia som ett misslyckande. Ändå var projektet avgörande för att lägga grunden för framtida satsningar. En del av hårdvaran används fortfarande för ett nätverk för kommunikation i nödsituationer.”
Harvard Law School-professor Susan P. Crawford hävdade i en debattartikel i New York Times att en sänkning av hindren för skapandet av ”öppna fibernätverk på kommunal nivå” skulle bidra till att säkerställa den typ av Internettillgång som förespråkarna för nätneutralitetsreglerna förespråkar, även om det inte finns några sådana regler.