Inom musik och dans har en återupplivning av traditionell folksång gått hand i hand med imitation av modern västerländsk och indisk musik. Den afghanska musiken skiljer sig på många sätt från västerländsk musik, särskilt i fråga om skalor, notintervall, tonhöjd och rytm, men den ligger närmare västerländsk än asiatisk musik. Afghanerna firar sina religiösa eller nationella högtidsdagar, och särskilt bröllop, genom att offentligt dansa. Attan-dansen som utförs utomhus har länge varit ett inslag i det afghanska livet. Den blev pashtunernas och sedan hela landets nationella dans. Under talibanregimen förbjöds dock alla uppträdanden av musik och dans – och till och med att lyssna på eller titta på dem – som oislamiska.
Afghanistans litterära arv är bland de rikaste i Centralasien och är arvtagare till ett antal etniska och språkliga traditioner. Herāt, i synnerhet, var ett känt centrum för persisk litteratur och vetenskaplig verksamhet; den arabiskspråkiga författaren al-Hamadhānī bosatte sig där på 900-talet, liksom den berömda persiskspråkiga poeten Jāmī 500 år senare. Teologen Fakhr al-Dīn al-Rāzī bosatte sig i Herāt på 1100-talet, och under följande århundrade var staden Balkh, som en gång var ett stort lärdomscentrum, födelseort för den berömda poeten Jalāl al-Dīn al-Rūmī (även om den senare lämnade regionen i unga år). Den store afghanske hövdingen och poeten Khushḥāl Khan Khaṭak grundade pashtolitteraturen på 1600-talet.
Arkeologisk forskning som utförts sedan 1922 har avslöjat många fina konstverk från den förislamiska och islamiska perioden. En återupplivning av den traditionella konsten och ett intresse för nya uttrycksformer har gett en ny dynamik åt det konstnärliga skapandet. Av de nya målarna hämtar vissa direkt inspiration från Herāt-skolan från 1400-talets timuridiska period, medan andra är påverkade av västerländska stilar. Mellan början av 1950-talet och mitten av 1970-talet uppmuntrade regeringen till restaurering och omdekoration av några av de gamla monumenten av arkitektoniskt värde. De världsberömda gamla Buddha-statyerna i grottorna i Bamiyan i centrala Afghanistan förstördes dock 2001 efter att talibanerna fördömt dem som avgudadyrkande. Förstörelsen fördömdes över hela världen.
Skolan för konstvetenskap inrättades i Kabul på 1930-talet. Inom arkitekturen har den traditionella timuridiska tekniken bevarats, särskilt när det gäller utformningen av moskéernas eller gravarnas ytterväggar. Bland hantverksprodukterna finns de världsberömda afghanska mattorna och kopparredskap. Afghanistans kulturinstitutioner har lidit mycket under inbördeskriget, särskilt under de på varandra följande mujaheddin- och talibanregimerna; de flesta av dem är nu antingen nedlagda eller i träda. I februari 2002 öppnade dock National Gallery of Art åter sina dörrar efter att ha lyckats gömma många av de skatter som stod under dess vård under talibanernas styre.