Introduktion
Munhygienprodukter inkluderar tandkräm, tandtråd, rengöringsmedel för proteser och munvatten. Kontaktreaktioner på munhygienprodukter drabbar alla åldersgrupper.
Tandkräm består av aromer, konserveringsmedel, färgämnen, slipmedel, rengöringsmedel, bindemedel, fuktighetsbevarande medel, antiseptiska medel, antacida och fluoridsalter. Aromer är den främsta orsaken till allergiska kontaktreaktioner på tandkräm och det finns en betydande överlappning med livsmedel.
Tandkräm och andra munhygienprodukter kan orsaka cheilitis (inflammerade läppar) och stomatit (inflammerad mun). Specifika tillstånd är bl.a. följande:
- Allergisk kontaktcheilit
- Irriterande kontaktcheilit
- Kontaktstomatit
- Perioral eksematös dermatit på grund av kontaktallergisk dermatit eller kontaktirriterande dermatit
- Kontaktleukoderma
- Kontakturtikaria
- Färgning av tänder.
Dessa reaktioner är dock lyckligtvis sällsynta med tanke på hur vanligt och ofta dessa produkter används.
Vem får allergiska kontaktreaktioner på munhygienprodukter?
Allergi mot munhygieningredienser är sällsynt, vilket troligen beror på sköljningen efter användning. Cirka 30 allergener har identifierats i tandkräm och dessa finns i de flesta.
Kvinnor uppvisar oftare än män en allergisk kontaktreaktion mot tandkräm och andra munhygienprodukter. Detta kan bero på att kvinnor först blir sensibiliserade för andra produkter som innehåller dofter och parfymer.
Tandkräm är totalt sett den näst vanligaste orsaken till kontaktcheilit efter läppstift, men den vanligaste orsaken hos män.
Klinisk presentation
Reaktion | Beskrivning |
---|---|
Cheilit | Kontaktallergi mot munhygienprodukter presenterar sig vanligen som eksematös cheilit som påverkar båda läpparna. Torrhet, klåda, smärta och blåsbildning kan också beskrivas. |
Stomatit | Kontaktstomatit till munhygienprodukter är en mindre vanlig presentation än cheilit trots att produkterna används i munnen snarare än på läpparna. Presentationen kan vara akut eller kronisk. Reaktionen tenderar att vara generaliserad och drabbar tandköttet (gingivit), tungan (glossit) och insidan av kinderna när den beror på tandkräm eller munvatten. Brännande smärta i munnen kan beskrivas och vid undersökning finns det vanligen rodnad med svullnad och fjällning av tandköttet, tungan och/eller insidan av kinderna. |
Perioralt eksem och kontaktleukodermi | Ibland sträcker sig den allergiska reaktionen bortom läpparna och övergår till den omgivande huden, vilket ger sig till uttryck som eksem runt munnen (perioralt eksem). Perioral leukoderma, blekning av huden runt munnen, har rapporterats på grund av kanelaldehyd som finns i patientens tandkräm. |
Kontakturtikaria | Kontakturtikaria uppvisar vanligen omedelbar svullnad av läpparna efter kontakt med allergenet. Detta har rapporterats på grund av kanelaldehyd som fanns i ett munvatten som patienten använde. Hur som helst kan upprepad exponering för en låg koncentration av allergenet också resultera i eksematös cheilit, trots att det beror på en omedelbar typ I-reaktion. En sådan situation har rapporterats på grund av myntarom i en tandkräm. Efterföljande exponering för en tandrengöringsmedel med myntsmak hos tandläkaren resulterade i omedelbar läppsvullnad. |
Hur diagnostiseras kontaktallergi mot munhygienprodukter?
Patch-testning är den första utredningen vid misstänkt kontaktallergi. Basala standardserier är ofta inte till hjälp för att diagnostisera kontaktallergi mot tandhygienprodukter eftersom de vanliga allergenerna som förekommer i dessa produkter inte ingår. Därför är det viktigt att lägga till en utökad tandkrämsserie och patientens egna produkter.
Det finns en viss diskussion i litteraturen om lapptestning med tandkräm ”i befintligt skick” på grund av irriterande reaktioner på rengöringsmedel och slipmedel. Vissa studier rapporterar dock att det är möjligt att skilja mellan irriterande och allergiska lapptestreaktioner på tandkräm. Fördelen med att testa med patientens egen produkt är att den enda positiva reaktionen i en betydande del av fallen är mot produkten. Lapptestning mot produkten kan dock ge ett falskt negativt resultat om allergenet förekommer i låga koncentrationer.
Vissa författare rekommenderar att man bekräftar resultaten av lapptestet mot produkten med hjälp av ett start-start-test eller ett upprepat öppet appliceringstest (ROAT).
Tandkrämföretag samarbetar vanligtvis med dermatologer och tillhandahåller ytterligare information om sin produkt så att allergenet kan identifieras.
Testning kan också vara användbart för att identifiera alternativa produkter som sannolikt är säkra att använda för patienten.
Orsaken till en omedelbar reaktion (typ I) (kontakturtikaria) identifieras med hjälp av hudprick/skraptest. Den låga koncentrationen av allergenet i en produkt kan dock vara för låg för att ge en positiv reaktion. I ett fall var pricktest med ett myntablad positivt, men en negativ reaktion sågs med patientens tandkräm med myntsmak.
Det ultimata testet är att upphöra med den misstänkta produkten och notera förbättringen under flera veckor.
Vilken behandling finns det för kontaktreaktioner på munhygienprodukter?
Som vid alla former av kontaktallergi är den bästa behandlingen att undvika produkten och allergenet om det identifieras. Reaktionen bör försvinna inom några veckor.
Allergener som rapporterats i munhygienprodukter
Tandkräm
Aromer i tandkräm ger den ”fräscha rena smaken” och döljer den bittra smaken av pyrofosfater i tandkräm som kontrollerar tandsten. Och dessa är de vanligaste ingredienserna som orsakar kontaktallergi. De vanligaste ansvariga ämnena härstammar från myntaväxten:
- Spearmint
- Pepparmynta
- Menthol
- Carvon.
Andra allergener som rapporterats är bland annat:
- Cinnamal – arom som härrör från kanel
- Anethole – arom som härrör från stjärnanis, fänkål och anis
- Propolis – antiseptiskt
- Hexylresorcinol – kontroll av plack
- Azulen – antiinflammatoriskt
- Dipenten – lösningsmedel som används i rengöringsmedel
- Cocamidopropylbetain – tensid
- Parabener – konserveringsmedel
- Fluoridsalter.
Tandtråd
De vanligaste allergenerna i tandtråd är kolofonium (E915) och aromer.
Mundvatten
Många av samma allergenerna finns i munvatten som i tandkräm, tillsatta för smaken ”fräsch och ren smak”. Kokamidopropylbetain i en ”2-i-1 tandkräm-mundtvätt” har rapporterats orsaka allergisk cheilit.
Denture cleaner
Denture cleaner har mycket sällan rapporterats orsaka kontaktallergi. Användning av ett protesrengöringsmedel som innehåller ammoniumpersulfat på en välsliten akrylprotes rapporterades dock orsaka allergisk kontaktcheilit, eftersom persulfatet adsorberades till den porösa protesen med långsam efterföljande frisättning.
Irritanta kontaktreaktioner på munhygienprodukter
Natriumlaurylsulfat (SLS) är ett vanligt rengöringsmedel och ytaktivt ämne som förekommer i tandkräm. Det främjar lödderbildningen och kan ha en viss antimikrobiell effekt. Eftersom det är ett tvättmedel kan det orsaka irriterande kontaktdermatit, särskilt i den periorala huden. Flera studier tyder på att SLS kan öka frekvensen av anfall av aphtösa sår hos personer som är benägna att få dem, även om en studie inte visade någon förbättring efter byte till en tandkräm som inte innehåller SLS.
Irritant kontaktcheilit kan också orsakas av den höga koncentrationen av pyrofosfater i tandkräm som kontrollerar tandsten.
Missfärgning av tänderna på grund av munhygienprodukter
Khlorhexidin är en vanlig ingrediens i munsköljmedel eftersom det dödar bakterier. Långvarig användning av en munskölj som innehåller klorhexidin kan orsaka missfärgning av tänderna och tandregleringar. Klorhexidin kan också påverka smaksinnet.