Bakgrund: Obstipation drabbar upp till 28 % av amerikanerna i 4 patofysiologiska mönster: långsam transitkonstipation, dyssynergisk defekation, en kombination av båda och normal kolontransit med normal bäckenbottenfunktion. Förstoppning kan vara en del av en generaliserad gastrointestinal (GI) transitstörning. Syftet med denna studie var att fastställa andelen förstoppade patienter med de olika patofysiologiska subtyperna och och att utvärdera hur stor andel av de förstoppade patienterna som har en diffus transitstörning i GI-kanalen.
Metoder: Detta var en retrospektiv analys av 212 patienter som genomgått anorektal manometri för svårstoppad förstoppning. Resultaten av anorektal manometri, elektromyografi, ballongutdrivningstest, defecografi och scintigrafi av transit i hela tarmen granskades.
Resultat: Av 212 patienter som ingick i analysen hade 91 (42 %) långsam transittonstipation, 25 (12 %) hade dyssynergisk defekation, 53 (25 %) hade båda och 43 (20 %) hade ingetdera. Av patienterna (91) med enbart långsam transit förstoppning hade 31 (34 %) fördröjd gastrisk tömning, 9 (10 %) fördröjd tunntarmstransit, 7 (8 %) fördröjd både och och 41 (48 %) hade normal transit i övre gastrointestinala trakten. En liknande fördelning av transitstörningar i övre gastrointestinala trakten observerades för patienter med dyssynergisk defekation, förstoppning med långsam transit och dyssynergisk defekation samt normal kolontransit med normal bäckenbottenfunktion.
Slutsatser: Patienter med kronisk idiopatisk förstoppning har en rad olika kolonmotoriska störningar. Majoriteten (80 %) hade långsam transitkonstipation, dyssynergisk defekation eller en kombination av långsam transitkonstipation och dyssynergisk defekation. Dessutom har många patienter (51 %) med kronisk idiopatisk förstoppning en samtidig transitstörning i övre delen av mag-tarmkanalen.