Degen till lángos består av vatten eller mjölk, mjöl, jäst och salt. Ingredienserna bearbetas antingen för hand eller med en knådmaskin. När jästen börjar omsätta kolhydraterna i mjölet frigörs koldioxid som får degen att stiga och skapar luftbubblorna i lángos. Degen är i princip densamma som pizzadegen, men den bakas inte utan steks i olja. Att tillsätta gräddfil, yoghurt eller potatismos till degen är frivilligt men rekommenderas starkt, i det senare fallet kallas det potatis lángos (på ungerska krumplis lángos). Den äts färsk och varm, toppad med gräddfil och riven ost, eller Liptauer, skinka eller korv, eller oftast utan pålägg, bara gnuggad med vitlök eller vitlökssmör, eller övergödd med vitlöksvatten. Andra ingredienser och tillbehör kan vara champinjoner, kvarkost, aubergine, kål, kefir, omelett och en sockerbit eller sylt.
Traditionsenligt gräddades lángos längst fram i tegelugnen nära lågorna. Det är detta som ligger till grund för dess namn; ”láng” som betyder ”flamma” på ungerska. Lángos tillverkades av bröddeg och serverades som frukost de dagar då nytt bröd bakades. Nu när folk inte längre har tegelugnar eller bakar bröd hemma, steks lángos nästan alltid i olja.
Lángos är populärt året runt. Eftersom det är en ganska prisvärd och enkel mat säljs den ofta vid busstationer, mässor, lokala marknader och överallt i östeuropeiska länder under lokala fester eller idrottsevenemang. Den säljs på många snabbmatsrestauranger inte bara i Ungern utan även i Österrike. I Österrike, särskilt i Wien, är lángos mycket populär som snabbmat på mässor och i nöjesparker som Prater. Lángos är känd i Tjeckien, Slovakien och Kroatien som langoš, i Serbien som languš (även om den vanligtvis kallas ”Mekike”). I Slovenien är den känd som Langaš. I Bulgarien är det känt som Mekitsi. Den är också populär i Rumänien (särskilt i Transsylvanien) som langoși. Den är också mycket populär i Polen där den kallas ”langosz” och i Storbritannien där den kallas ”langos” eller ”Hungarian Fried Bread”
.