”Den dagen tog Laban bort de randiga och fläckiga getterna och alla de fläckiga och fläckiga getterna, alla vita getter och alla svarta lamm, och gav dem åt sina söner.” (1 Mos 30:35).
– 1 Mos 30:25-36
Omedelbart efter Josefs födelse flyttar Jakobs uppmärksamhet tillbaka till sitt hemland. När han ser hur Gud har börjat uppfylla sitt löfte om att föröka honom är Isaks son mer övertygad om att Herren kommer att börja ge Kanaan i hans händer (1 Mos 28:10-17). Det är därför Jakob talar om landet på ett possessivt sätt – det är ”hans land” (”mitt” eftersom han talar i första person) – när han ber Laban att skicka ut honom (30:25-26).
Jakobs interaktion med Laban i början av dagens avsnitt ska förstås som en begäran om att hans svärfar ska skicka ut honom med vissa materiella förnödenheter samt hans fruar och barn. ”Du vet vilken tjänst jag har gjort dig”, är Jakobs sätt att uppmärksamma det sätt på vilket han har gynnat Laban (v. 26). Det är som om han säger: ”Titta Laban, det är uppenbart att jag har gjort mer än vad som krävs för att uppfylla min plikt. Vad ska du nu ge mig som belöning?”
Laban är inte rädd för att erkänna att hans rikedomar har ökat genom Jakobs kloka herdeverksamhet (v. 27, 30). Även om Laban har ägnat sig åt det förbjudna utövandet av spådomar har Gud åsidosatt hans vidskepelse (se även 1 Sam. 28) och låtit honom se hur den gudomliga försynen har välsignat honom. Hans till synes generösa erbjudande att låta Jakob namnge sin lön är dock inte ett erbjudande om att ge sin svärson en gratis gåva (1 Mos 30:28). Laban döljer sin avsikt med ett artigt tal (vilket är brukligt i många kulturer) och menar i själva verket: ”Jag har levt upp till mitt avtal att ge dig mina döttrar för dina fjorton års tjänstgöring” (29:21-30). Om du vill ha något annat måste du arbeta för det.”
Jakob genomskådar Laban och ger listigt ett erbjudande som hans svärfar inte kan motstå. Labans hjord skulle huvudsakligen ha bestått av rent vita får och enfärgade getter; få svarta lamm eller prickiga getter skulle finnas. Därför går han gärna med på att ge Jakob dessa djur i utbyte mot fler tjänster (30:29-34). Laban trodde att utbetalningen skulle bli liten men att hans eget välstånd skulle bli stort.
I enlighet med sin bedrägliga natur tar Laban bort alla djur från sin hjord som snabbt skulle kunna ge fläckig avkomma för han ville behålla Jakob längre (v. 35-36). Men som vi kommer att se i morgon kommer Gud att ge denna bedragare sin rättmätiga efterrätt.
Coram Deo
Även om den ofta tog sig uttryck i bedrägeri var Jakobs ihärdiga natur en tillgång för honom. Det sätt på vilket Laban lurade honom med Rakel och Lea var bara ett tillfälligt bakslag; han hade styrkan att fortsätta för att få det han ville ha. Dessutom arbetade han hellre för Laban än att gå därifrån utan att kunna försörja sin familj. En sådan uthållighet är ett kännetecken på lärjungaskap. Om du frestas att kompromissa med din tro, kom ihåg att vi aldrig får ge upp när vi letar efter Guds löften.
Passager för vidare studier
Ps. 10:17
Prov. 26:4-5
Mat. 10:16
Gal. 6:9
Heb. 12:3