Påve Leo X – beskyddare av konsten
Påve Leo X
”Kyrkan behöver en reformation. Och detta kan inte heller vara en enskild mans verk, som påven – utan det måste vara hela världens verk.” (Martin Luther)
Påve Leo X föddes som Giovanni de Medici 1475 och växte upp i Italiens mest kulturellt sofistikerade stad, Florens, som en del av den prestigefyllda de’ Medici-familjen, kända konstmästare, välgörare av stipendier och mästare i politiska intriger.
Han blev en av de mest extravaganta av alla påvar, mer en konstmästare som hans föräldrar var än en betydande kyrklig person. Han var en skicklig administratör och blev påve vid 37 års ålder 1513.
Omedelbart visade Leo sin uppskattning av konst genom att inleda ett omfattande byggprojekt för att försköna Vatikanen. Hans hovs pompa och extravagans var en indirekt orsak till reformationen eftersom han, för att skaffa de enorma summorna pengar till renoveringen, uppmuntrade försäljningen av ”avlatsbrev”, vilket var ett löfte om befrielse från eviga straff.
I Tyskland väckte denna praxis ilskan hos Martin Luther, en ödmjuk munk, som utfärdade nittiofem argument för en kyrkoreform.
Luther skrev i sina 95 teser sin kritik mot kyrkan – ”varför bygger inte påven basilikan i Peterskyrkan med sina egna pengar?”.
De tyska adelsmännen såg en möjlighet att stoppa valutaflödet till Rom som behövdes i hög grad på hemmaplan, så de stödde Luthers sak. År 1520 utfärdade Leo den påvliga tjuren Exsurge Domine där han krävde att Luther skulle dra tillbaka 41 av sina 95 teser, och efter Luthers vägran exkommunicerade han honom.
En del historiker anser att Leo aldrig riktigt tog Luthers rörelse eller hans anhängare på allvar, inte ens fram till sin död 1521. De hävdar också att om han hade varit mer intresserad av religion än av konstverk hade reformationen kanske aldrig ägt rum.
Påven Leo X var också beskyddare av konstnären Rafael och gav kung Henrik VIII av England titeln ”Troens försvarare”. Han var den sista påven som såg påvedömet som en temporal monarki.
Tillbaka till början