Termen metabolisk bensjukdom, som också brukar kallas MBD, har alltid varit en av mina favoriter, och jag har talat om det många gånger under åren i mina artiklar i tidningen REPTILES. MBD är egentligen inte en enskild sjukdom, utan snarare en term som används för att beskriva en samling medicinska sjukdomar som påverkar benens integritet och funktion. Metaboliska bensjukdomar (MBD) är vanliga hos reptiler i fångenskap. Det finns många olika MBD-sjukdomar som drabbar både djur och människor. Det mesta vi vet om MBD:er hos djur (inklusive herpeter) kommer från vår kunskap om människor.
douglas mader, DVM
Röntgentexempel på fyra olika typer av MBD:er hos ödlor. Se texten för beskrivningar.
Historiskt sett har i reptillitteraturen all patologi som påverkar reptilers ben slumpmässigt kallats MBD. I takt med att vetenskapen om reptilmedicin har utvecklats har man lärt sig mer om de olika sjukdomar som påverkar skelettet. Nedan följer en kort översikt över flera väldokumenterade MBD hos gröna leguaner.
Nutritionell sekundär hyperparatyreoidism (NSHP)
Metabolisk bensjukdom (MBD) av nutritionellt ursprung (NMBD), som är den vanligaste typen av MBD som drabbar herpetofauna i fångenskap, är en följd av felaktig hantering av kost och djurhållning. Flera faktorer kombineras för att orsaka en långvarig brist på kalcium och/eller D-vitamin, en obalans i förhållandet mellan kalcium och fosfor i kosten, brist på exponering för direkt, ofiltrerat naturligt solljus eller kombinationer därav.
Nutritional secondary hyperparathyroidism (NSHP) är det tekniska namnet på NMBD som vanligen ses hos leguaner i fångenskap. Vid NSHP sker en överdriven produktion av parathormon (PTH) från bisköldkörteln som svar på hypokalcemi. Kalcium resorberas då från benet. Detta resulterar i en försvagning av benen.
De ben som oftast drabbas är de långa benen (ben eller revben), mandibeln (underkäken), de platta benen i skallen och slutligen benen i ryggraden (kotorna). Det är vanligt att man ser förtjockade långa ben, som fram- eller bakbenen, ryggradsfrakturer och svullna käkar, vilket ger ödlan ett groteskt ”leende” utseende.
Renal sekundär hyperparatyreoidism (RSHP)
Hyperfosfatemi är kännetecknet för renal sekundär hyperparatyreoidism, en följd av kronisk njursjukdom. Fosfor absorberas från mag-tarmkanalen och elimineras via njurarna. Vid njursvikt leder minskad filtrationshastighet till fosforretention och hyperfosfatemi.
Den förhöjda fosforn har en negativ effekt på kalciumnivåerna. Dessutom begränsar den förhöjda fosforn absorptionen av kalcium från tarmkanalen. Dessa förändringar resulterar i låga normala eller låga serumkalciumnivåer, vilket i slutändan leder till renal osteodystrofi, med benförändringar som liknar dem som ses vid NSHP. Denna typ av MBD kan kallas RMBD för att skilja den från NMBD.
Hypertrofisk osteopati (HO)
Och även om den inte är vanlig hos herpeter har HO rapporterats hos leguaner och andra ödlor. Hos däggdjur kännetecknas HO av hälta, smärtsamma lemmar och ovilja att röra sig. Lungsjukdom har förknippats med detta tillstånd i mer än 90 procent av fallen hos människor.
Röntgenförändringar består av omfattande ny bentillväxt, som börjar runt de distala långa benen och fortskrider. Orsaken är okänd, men teorier inkluderar kronisk dålig aptit, gifter och komplicerade neurologiska vägar som involverar vagusnerven.
I däggdjur är tillståndet, när HO väl har diagnostiserats, vanligtvis terminalt. Om en identifierbar lungmassa hittas kan kirurgisk resektion av tumören resultera i en tillfällig upplösning av de kliniska tecknen, som kan ta flera månader att reagera.
Det finns inga rapporter om framgångsrik behandling hos herpes.
Osteopetros (OP)
Det här är en sällsynt ärftlig sjukdom hos människor där man ser en överdriven förtjockning av de långa benen. Benen blir otroligt täta på röntgenstrålar och till slut utplånar man märghålan. Den upprinnande orsaken är inte känd, men tros vara en oförmåga att resorbera ben på ett normalt sätt. Med tanke på att märgkällan förstörs blir patienterna anemiska (nya röda blodkroppar tillverkas i benmärgen). Nervförbindelserna i skallen blir förminskade, vilket kan orsaka blindhet och hörselskador. De långa benen blir sköra och frakturerar lätt.
Fall av osteopetros hos reptiler i denna författares praktik (opublicerat), som gjorts enbart genom en radiologisk diagnos, har haft liknande kliniska presentationer. Orsaken till tillståndet hos reptiler är okänd.
Vill du veta mer?
Lizard Metabolic Bone Disease Duration
Fem populära ödlor och fem medicinska tillstånd som var och en kan uppleva
Sammanfattning
Varför är det här viktigt? Därför att behandlingarna för alla dessa MBD:er skiljer sig markant åt. Till exempel behandlar man NSHP med kompletterande kalcium (bland annat). Om du gav kompletterande kalcium till en patient med RSHP skulle du definitivt göra patienten sämre och eventuellt orsaka dess död.
Så att säga ”min herp har MBD” berättar egentligen inte för någon vad som är fel. Jag har under årens lopp försökt ändra användningen av denna term på följande sätt:
När man hänvisar till NSHP, använd förkortningen NMBD.
När man hänvisar till RSHP, använd förkortningen RMBD.
Lätt, eller hur? NMBD och RMBD återspeglar åtminstone vad som faktiskt händer med reptilen och leder inte till förvirring.
Douglas R. MADER, MS, DVM, DABVP (REPTILE/AMPHIBIAN), är utbildad vid University of California, Davis. Han äger Marathon Veterinary Hospital i Conch Republic och är en världsberömd föreläsare, författare och redaktör. Han sitter i flera vetenskapliga och veterinärmedicinska tidskrifters granskningsgrupper.