Bron fick en 30,5 meter lång sektion av däcket på den nordgående bron att kollapsa den 28 juni 1983. Tre personer dödades och ytterligare tre skadades allvarligt när två bilar och två traktorsläpvagnar föll med bron ner i Mianus River 21,3 meter nedanför.
Det var få dödsoffer från kollapsen eftersom katastrofen inträffade klockan 1:30 på morgonen, när trafiken var låg på den ofta överfulla motorvägen.
OrsakerEdit
Kollapsen orsakades av ett fel på två stift- och upphängningsenheter som höll däcket på plats på den yttre sidan av bron, enligt en utredning av National Transportation Safety Board. Rost bildades i stiftets lager, vilket utövade en kraft på hängaren som låg utanför konstruktionsgränserna för hållningsklämmorna. Det tvingade hängaren på den inre delen av expansionsfogen vid det sydöstra hörnet bort från den ände av stiftet som höll den, och belastningen flyttades till den yttre hängaren. Den extra belastningen på den återstående hängaren startade en utmattningsremiss vid ett skarpt hörn på stiftet. När den gick sönder på ett katastrofalt sätt fick däcket stöd i endast tre hörn. När två tunga lastbilar och en bil körde in i sektionen, bröt den återstående expansionsfogen samman och däcket störtade ner i floden nedanför.
I den efterföljande utredningen angavs korrosion på grund av vattenansamling på grund av otillräcklig dränering som en orsak. Under vägarbeten cirka 10 år tidigare hade man avsiktligt blockerat avloppen på motorvägen och besättningen misslyckades med att ta bort dem när vägarbetet var avslutat. Regnvatten läckte ner genom stiftlagren och fick dem att rosta. De yttre lagren var sprickkritiska och icke redundanta, vilket är ett konstruktionsfel för just denna typ av konstruktion. Lagren var svåra att inspektera på nära håll, även om spår av rost kunde ses i närheten av de berörda lagren. En alternativ hypotes har varit att så kallade ”sludge runners” (lastbilsföretag som transporterar giftigt avfall) regelbundet öppnade sina ventiler när de passerade bron för att dumpa en del av sin last och att de resulterande kemikalierna åt sönder broens metallstruktur.
Incidenten skylldes också på otillräckliga inspektionsresurser i delstaten Connecticut. Vid tidpunkten för katastrofen hade delstaten bara 12 ingenjörer, som arbetade i par, utsedda att inspektera 3 425 broar. Kollapsen inträffade trots de landsomfattande inspektionsförfaranden som infördes genom kollapsen av Silver Bridge i West Virginia i december 1967.
ReactionEdit
Interstate öppnades inte fullt ut igen förrän efter sex månader, och då endast med en tillfällig fackverksbro. Totalt kostade de slutliga reparationerna över 20 miljoner US-dollar. Under ombyggnaden leddes trafiken om på US-1 och lokala gator i Greenwich, vilket orsakade de värsta trafikproblemen som staden någonsin hade upplevt. Mianus River Bridge byggdes om helt och hållet i slutet av 1980-talet. Arbetet omfattade utbyte av allt konstruktionsstål, ombyggnad och utvidgning av brodäcket för att få plats med en bredare vägbana och reparation av bropirerna för att förlänga deras livslängd. Den nya brospannet färdigställdes 1992. Den eliminerade de stift- och hängarexemplar som orsakade den ursprungliga broens kollaps.
Guvernör William O’Neill föreslog därefter ett transportpaket på 5,5 miljarder US-dollar för att bekosta rehabilitering och utbyte av broar och andra transportprojekt i Connecticut.
Ersättningsspännvidden är officiellt döpt till Michael L. Morano Bridge, efter en senator i delstaten som representerade Greenwich.