Enligt Ostrom (2008) håller forskare fortfarande på att utveckla ett gemensamt språk för den breda uppsättning saker som kallas ”allmänningar”. Det råder ofta förvirring om likheter och skillnader mellan begrepp som ”gemensamma resurser”, ”resurser med gemensam egendom”, ”resurser med öppen tillgång” och ”allmän egendom” i allmänhet. Ostrom (2008) anser att ”allmänningar” hänvisar till system, som kunskap och den digitala världen, där det är svårt att begränsa tillgången, men där en persons användning inte drar ifrån en ändlig mängd från en annan persons användning. Denna definition ligger nära begreppet ”kollektiva nyttigheter” inom ekonomin. Allmänna nyttigheter kännetecknas samtidigt av icke-exklusivitet (vilket innebär att resurserna kan utnyttjas av vem som helst eftersom ingen har ensamrätt) och odelbarhet (vilket innebär att en individs eller grupps användning av en del av resursen inte drar ifrån den mängd som är tillgänglig för andra).
”Resurser för gemensam tillgång” kännetecknas av delbarhet, vilket skiljer sig från allmänna nyttigheter, och innefattar resurser med fri tillgång samt resurser som tillhör den gemensamma egendomen, i motsats till resurser som tillhör den privata äganderätten. De sistnämnda innehas av individer och företag och utgör grunden för att marknaderna ska kunna fungera. Ostrom (2008) ser gemensamma resurser som ”… tillräckligt stora att det är svårt, men inte omöjligt, att definiera erkända användare och utesluta andra användare helt och hållet. Dessutom drar varje persons användning av sådana resurser bort fördelar som andra skulle kunna dra nytta av”. Om t.ex. en person använder öppen luft för att andas hindrar det inte någon annan från att använda den, medan användningen av atmosfären som en dumpningsplats för stora mängder svaveldioxid eller koldioxid hindrar andra från att använda den på samma sätt (utan att det skadar någon).
Common och Stagl (2005) anser att resurser med gemensam egendom omfattar fall där rättigheterna innehas av grupper av individer, inklusive regeringen och icke-statliga organisationer, och där användningen kan regleras på olika sätt av olika institutioner. Ibland finns det äganderätter till gemensamma resurser, men det är så kostsamt att upprätthålla dem att de inte utövas. I detta fall har den gemensamma resursen en storlek eller egenskaper som gör det kostsamt, men inte omöjligt, att utestänga potentiella förmånstagare från att dra nytta av dess användning. Men vid sidan av begränsningarna för att upprätthålla äganderätten måste man erkänna att inte allt är föremål för äganderätt av något slag.
För denna anledning måste vi också överväga regimer med öppen tillgång där ingen äger eller utövar kontroll över resurserna. Resurser med fri tillgång kan betraktas som en typ av gemensamma resurser där vem som helst kan komma in och/eller skörda. Resurser med fri tillgång kan utnyttjas enligt principen ”först till kvarn, först till kvarn” eftersom ingen individ eller grupp har kapacitet eller rättslig makt att begränsa tillgången, vilket främjar en ”use it or lose it”-situation (Tietenberg och Lewis, 2009). Individer som fattar beslut på grundval av fördelar och kostnader för dem själva kommer att ignorera de externa effekter av gemensam egendom som de orsakar andra. Varje individ har inget incitament att minska användningen och bevara resursen. Ekonomisk teori betraktar detta som ett ”marknadsmisslyckande” och föreslår flera direkta konsekvenser och drar slutsatsen att dessa resurser ofta överutnyttjas. Problemet med öppen tillgång är populärt men felaktigt känt som ”allmänningens tragedi”. Resurser med fri tillgång kan överutnyttjas, men resurser med gemensam egendom behöver inte överutnyttjas och deras fördelning kan regleras på ett sådant sätt att tragedin undviks.
Sammanfattningsvis omfattar de gemensamma elementen i definitionen av gemensamma resurser följande: 1) Partiell eller total icke-exklusivitet, vilket innebär att resurserna kan exploateras av en individ eller ett samhälle eftersom ingen enskilt har en exklusiv rätt, och 2) Delbarhet, vilket innebär att en individs eller en grupps användning av en del av resursen drar ifrån den mängd som är tillgänglig för andra.
Fiskar och skogar är exempel på två gemensamma resurser som för närvarande ger upphov till stor oro. Vissa författare hänvisar också med rätta till grundvattenbassänger, betesmarker och betessystem, sjöar, hav och jordens atmosfär. Under de två decennier som följde på rapporten Vår gemensamma framtid från Världskommissionen för miljö och utveckling (WCED) (Brundtland, 1987) har människan inte lyckats stoppa tragedin med massivt överfiske av haven, omfattande avskogning och överdriven dumpning av koldioxid i atmosfären. I vissa specifika nischer, t.ex. hummerfisket i Maine, är dock allmänningarna i bättre skick i dag än för ett eller två decennier sedan” (Ostrom, 2008). En del av orsaken till de blandade resultaten är att de flesta gemensamma resurser skiljer sig mycket från varandra. Skillnader finns till exempel i resursernas egenskaper, socioekonomiska och kulturella sammanhang och skalor. Om man tillerkänner förvaltningssystem och äganderätt vederbörlig betydelse måste man dock säga att den främsta drivkraften bakom resursutnyttjandet är befolkning och ekonomisk tillväxt.
En adekvat förvaltning av en gemensam resurs kräver en djupgående förståelse för orsakerna till (potentiella/existerande) konflikter i samband med resursutnyttjandet. Adams et al. (2003) betonar att konflikter om förvaltningen av gemensamma resurser inte bara är materiella, eftersom de också beror på huvudpersonernas uppfattningar. Eftersom problemdefinitionen är en kritisk fas i den politiska beslutsprocessen är det viktigt att noggrant och öppet beakta de olika intressenterna, deras kunskaper om det empiriska sammanhanget, deras institutioner, övertygelser, myter och idéer. Det är viktigt att främja en effektiv dialog för att hitta ett lämpligt politiskt system. Ostrom (2008) hävdar att förespråkandet av en enda idealiserad lösning för alla gemensamma resurser har varit en viktig del av problemet i stället för lösningen. Hon anser också att många av de mest akuta problem som framtida generationer kommer att ställas inför är globala och att det har visat sig vara svårare att inrätta effektiva styrningsarrangemang på denna skala än på lokal nivå.
Adams, W., Brockington, D., Dyson, J. och Vira, B. (2003) Managing Tragedies: Att förstå konflikter om gemensamma resurser. Science, 302, (5652) 1915-1916.
Brundtland, G. H. (1987) Our Common Future: World Commission on Environment and Development, Oxford University Press Oxford.
Common, M., Stagl, S. (2005) Ecological Economics – an introduction. Cambridge University Press, Cambridge.
Ostrom, E. (2008) The Challenge of Common-Pool Resources. Environment, 50 (4) 9-20. (tillgänglig på: http://www.environmentmagazine.org/Archives/Back%20Issues/July-August%202008/ostrom-full.html)