När är det dags att sluta eller ge upp?

James Jordan

Follow

19 juli, 2018 – 4 min read

Ibland slutar vinnare, men bara när det är på deras villkor

Människor säger ”ge aldrig upp”, men är det verkligen en bra idé? Det finns en tid då det är bra att ge upp. Det finns en tid för att gå vidare. Det viktiga är varför du gav upp. Ett beslut att gå vidare bör vara för att det är vad du vill. Du kanske är redo för något nytt eller vill satsa på något annat.

Att ge upp på grund av rädsla eller en känsla av nederlag är dock inte ett bra skäl att ge upp. Om du kan gå därifrån och känna dig nöjd med det är det ett bra alternativ att sluta.

Jag är egentligen mer intresserad av resan än av målet. Jag vill pröva många saker, och pröva dem tillräckligt mycket för att jag verkligen ska förstå vad det där något handlar om. Vid någon tidpunkt är jag redo att gå vidare. Många människor vill vara bäst, eller åtminstone bland de bästa. På något sätt har jag aldrig känt något behov av det.

Jag är en författare först och främst. Det är något som jag inte kommer att sluta med även om jag kommer till en punkt där jag inte kan göra det för pengar. Det är så jag har försörjt mig under mycket lång tid. Jag är ingen stor författare, men jag tycker att jag är ganska bra. All slags konst är dock subjektiv. Jag känner människor som älskar mitt skrivande och människor som tycker att det är skräp. Jag försöker att inte låta någon av de åsikterna få för mycket utrymme i mitt huvud.

Så även om jag säger att det är okej att ge upp, inser jag att det finns vissa saker som man inte kan ge upp. Skrivandet är det för mig.

Det finns dock andra saker jag vill göra, och det innebär att jag måste göra val. Det finns inte tillräckligt med tid på dagen för att göra allt jag skulle vilja göra, men vissa saker prövar man ett tag och bestämmer sig för att ge upp. Bara för att man bestämmer sig för att sluta betyder det inte att man misslyckades. Man misslyckas bara när man inte försökte, eller när man slutade innan man ville.

Det är möjligt att inse att man bara inte är riktigt bra på något, att man inte har verktygen och inte kan skaffa dem, och bestämma sig för att ge upp något.

Jag gjorde det med musiken. Jag spelade musik i flera år. Jag försökte verkligen hårt att lära mig gitarr. Jag var ok, men aldrig mer än bara ”ok”, på att spela. Jag var en fruktansvärd sångare och saknade timing.

Jag gav också piano ett hyggligt försök, liksom banjo och fiol. Gitarr var det jag tyckte bäst om och det jag var bäst på. Men jag kände alltid att jag var tvungen att anstränga mig dubbelt så mycket för att vara hälften så bra som någon annan. Det kunde ta mig veckor att lära mig en låt som det tog andra människor några dagar att lära sig.

Jag misslyckades dock inte med musiken. Jag tog resan så långt den kunde ta mig, och sedan var resan slut. Jag plockar fortfarande upp min gitarr då och då och njuter av att slå på den. Jag älskar att lyssna på gitarrer och se de stora spela. Men jag övar aldrig längre. Jag och musiken har haft en hygglig resa, men den är slut. Någon måste vara en lyssnare.

En annan anständig anledning att sluta är att inse att det helt enkelt inte fungerar för dig. Skådespeleri var så här för mig. Jag gillar skådespeleri och jag kan göra det någorlunda bra.

Problemet är hur det fungerar. Problemet för mig var att öva.

Man arbetar hårt med en produktion i veckor, om inte månader, för att få allting på plats. Sedan framför man den ett par gånger och så är man klar. Nej, det strider mot allt jag är. Övningen blir monoton och tråkig för mig. Det finns all denna uppbyggnad till föreställningen. Sedan är det klart. Det finns inget mer deprimerande.

Kanske skulle jag kunna göra improvisation.

Så jag lämnade skådespeleriet bakom mig eftersom jag inte kunde stå ut med övningarna. Nedstämningen efter föreställningen var också svår.

Jag gillade skådespeleri men inte förberedelserna, så jag lämnade det bakom mig av den anledningen. Återigen, jag misslyckades inte med skådespeleriet. Det passade bara inte mig.

Möjliga misslyckanden

Jag har misslyckats med ett par saker. Jag hade några dåliga erfarenheter av hästar när jag var ung. Jag bryr mig inte om vad någon säger eller hur skonsam hästen är, jag sätter mig inte på en häst igen. Hästar gillar inte mig och jag gillar inte dem.

Jag försökte mig på skridskoåkning. Jag fick en bruten arm och en hjärnskakning i mina två försök. Kalla mig ett misslyckande om du vill, men jag tänker inte ta på mig skridskor igen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.