Richard Langford, hemma i East Nashville, Tennessee, har fortfarande stora problem med mentalt fokus och minnesproblem 10 år efter att en plötslig och allvarlig infektion gjorde att han hamnade på sjukhusets intensivvårdsavdelning i flera veckor. Morgan Hornsby for NPR hide caption
toggle caption
Morgan Hornsby for NPR
Richard Langford, hemma i East Nashville, Tenn.., har fortfarande stora problem med mentalt fokus och minnesproblem 10 år efter att en plötslig och allvarlig infektion gjorde att han hamnade på sjukhusets intensivvårdsavdelning i flera veckor.
Morgan Hornsby för NPR
Läkare har gradvis kommit till insikt om att människor som överlever en allvarlig närmast dödlig situation på intensivvårdsavdelningen sannolikt kommer att utveckla potentiellt allvarliga problem med sina minnes- och tankeprocesser.
Den här demenssjukdomen, som är en bieffekt av intensiv medicinsk vård, kan vara permanent. Och den drabbar så mycket som hälften av alla människor som skyndas till intensivvårdsavdelningen efter en medicinsk nödsituation. Med tanke på att 5,7 miljoner amerikaner hamnar på intensivvårdsavdelningen varje år är detta ett stort problem som fram till nyligen har uppskattats dåligt av sjukvårdspersonal.
Tag till exempel historien om Richard Langford, en pensionerad präst i 60-årsåldern som bor med sin mor i East Nashville. För tio år sedan gick han in på sjukhus för en knäoperation ”för att jag spelade tennis med en 85-åring och han slog mig i arslet”, säger Langford med ett skratt. ”Så jag ville ha nya knän för att kunna spela bättre.”
Men efter den rutinmässiga knäoperationen fick Langford en allvarlig lunginfektion som skickade honom till intensivvårdsavdelningen. Han hade sepsis, ett livshotande tillstånd som ibland kallas blodförgiftning. Vid sepsis överreagerar kroppen på en infektion; det kan leda till ett kraftigt sjunkande blodtryck, flera organsvikt och ofta döden.
Under sin fyraveckorsvistelse på sjukhuset och den rehabilitering som följde drabbades Langford av långa perioder av delirium. Det är ett tillstånd av förvirrade tankar, förvirring och ibland även hallucinationer hos vissa patienter. Allt Langford minns är känslan av en nära-döden-upplevelse.
”Jag såg grönt gräs”, säger Langford, ”och jag såg, på andra sidan floden, att det såg ut som om det fanns Elia”, profeten vars mirakel bland annat innefattade uppståndelse.
Hans mamma Leta säger att vid ett tillfälle var sjukhuspersonalen så säker på att han skulle dö under natten att de inte ens brydde sig om att lämna över hans medicinska journal till dagskiftet.
Varför får intensivvårdspatienter delirium?
Och även om orsakerna till delirium fortfarande inte är helt utredda, och kan vara flera i ett enskilt fall, säger en webbplats som sammanställts av teamet vid Vanderbilt University Medical Center för patienter och familjer att man kan tänka sig att delirium ”orsakas av en förändring i hur hjärnan fungerar”.”
På webbplatsen nämns ett antal faktorer som kan bidra till den förändringen:
-Hjärnans oförmåga att använda syre
-Kemiska förändringar i hjärnan
-Bestämda läkemedel
-Infektioner
-Svår smärta
-Medicinska sjukdomar
-Alkohol, lugnande medel, eller smärtstillande medel
-Avvänjning från alkohol, nikotin
”Det som är fantastiskt är att han pratade med oss – och att han var medveten om vad vi sa – och ändå inte visste eller kom ihåg något av det”, säger hon.
Nästan ett decennium senare säger Richard Langford att han fortfarande kämpar för att ta sig ur ett virrvarr av fysiska, känslomässiga och kognitiva brister. Även om han fortfarande prenumererar på The New Yorker och förblir aktiv i politiska frågor, känner han sig periodvis som om han är vilse i vad som ser ut och verkar för honom – åtminstone i dessa stunder – vara en stor skog inuti hans hjärna.
”Vattnet är stort, det finns vattenfall och det finns alla slags djur runt omkring”, säger han. ”Den där skogen omger mig liksom och jag kan inte ta mig ut. Jag vet inte hur jag ska ta mig ut.”
Langford känner sig också förvirrad och distraherad – han är vilse i sina tankar och tappar bort grundläggande uppgifter, t.ex. när han ska ta de mediciner som han har fått utskrivna för att behandla sin hjärtsjukdom och andra kvardröjande hälsoproblem. Hans 89-åriga mor måste nu hjälpa honom med sitt medicineringsschema.
Neuropsykolog James Jackson, från Vanderbilt ICU Delirium and Cognitive Impairment Study Group, säger att dessa kognitiva problem är resultatet av Langfords kamp med delirium på sjukhuset. Vanderbilt Medical Center har nu en klinik som är banbrytande i arbetet med att förstå och behandla den här typen av fall.
”Det här är ett enormt problem”, säger Dr. E. Wesley Ely, en intensivvårdsspecialist som leder det arbetet. Han säger att post-ICU-syndromet – ett kluster av kognitiva symtom som kan innefatta ångest, depression och posttraumatiskt stressyndrom samt delirium – drabbar 30-50 procent av alla patienter som skyndas till intensivvårdsavdelningen på grund av en medicinsk nödsituation. Det gäller även yngre patienter som inte har haft några tidigare mentala utmaningar. Och hos en del av dessa patienter följer snart demens.
Dr E. Wesley Ely specialiserar sig på intensivvårdsläkemedel för lungor som professor vid Vanderbilt University Medical Center i Nashville. Hans forskning är inriktad på att hjälpa patienter som har intensivvårdsförvärvad hjärnsjukdom. Morgan Hornsby for NPR hide caption
toggle caption
Morgan Hornsby for NPR
Dr. E. Wesley Ely specialiserar sig på lungmedicin inom kritisk vård som professor vid Vanderbilt University Medical Center i Nashville. Hans forskning fokuserar på att hjälpa patienter som har en hjärnsjukdom förvärvad på intensivvårdsavdelningen.
Morgan Hornsby för NPR
”Du har någon som kommer in på intensivvårdsavdelningen med en tidigare mycket välfungerande hjärna, och de lämnar intensivvården utan att kunna föra en bra konversation”, säger Ely. ”De kan inte balansera sitt checkhäfte, de kan inte hitta namnen på folk på en fest och de blir väldigt generade, så de börjar dra sig undan socialt. Våra patienter berättar för oss vilket elände denna form av demens är.”
Ely har följt sina patienter i mer än ett decennium genom vetenskapliga studier som BRAIN-ICU-studien. Han säger att ungefär en tredjedel av de patienter som har kognitiva problem efter sin vistelse på intensivvårdsavdelningen återhämtar sig helt och hållet, en annan tredjedel förblir ungefär densamma efter att deras demenssjukdom har börjat och en tredjedel fortsätter att gå neråt.
För många är skadan på den mentala bearbetningen besläktad med det som ses vid en traumatisk hjärnskada, i ett tillstånd som kallas mild kognitiv nedsättning – eller till och med med vid Alzheimers sjukdom.
Forskarna vet ännu inte hur hjärnan förändras för att ge upphov till dessa symtom eller hur förlängt delirium leder till denna hjärnskada; Ely inleder en stor studie för att hjälpa till att ta reda på några av dessa mekanismer. Vilka delar av hjärnan påverkas och hur skiljer sig skadorna från dem som orsakas av andra former av demens, t.ex. Alzheimers sjukdom? En idé som han kommer att undersöka är om små blodproppar kan bildas i hjärnan och spela en roll för den långsiktiga skadan.
Under tiden säger Ely att en sak som läkarna som behandlar dessa patienter med plötslig demens är säkra på är att deras mentala problem är kopplade till graden av delirium som de upplever när de befinner sig på intensivvårdsavdelningen.
”Varje dag som du är i delirium har du en 35-procentigt ökad risk att drabbas av den här demenssjukdomen”, säger han. ”Så om du räknar på det – tre dagar av delirium, så är det nästan säkert att du kommer att få vissa delar av demenssjukdomen.”
Och problemen slutar inte där.
”Tyvärr har många av dessa patienter och deras familjemedlemmar depression, ångest, posttraumatiskt stressyndrom och kognitiv nedsättning”, säger Joanna Stollings, klinisk farmaceut och medlem av det tvärvetenskapliga teamet som bemannar kliniken.
Men det finns lite goda nyheter för patienter som söker hjälp: Många av dessa andra tillstånd går att behandla, säger Stollings – särskilt ångest och depression.
Patienter kan få hjälp med samtalsterapi, säger Stolling, och ”ibland, om det är lämpligt, kan vi sätta dem på mediciner, vilket också kan hjälpa till med detta”.”
Jackson, neuropsykolog på kliniken, säger att rehabilitering för dessa patienter kan likna den terapi som föreskrivs för människor efter en stroke.
”Även om dessa patienter inte har blivit slagna i huvudet med en hammare eller fallit ner från en stege, så är det som människor drabbas av i många avseenden verkligen en hjärnskada”, säger han. ”Skadans väg är bara lite annorlunda.”
Vanderbilt-kliniken undersöker olika hjärnträningsövningar för att hjälpa människor att återhämta sig.
”Det skulle vara trevligt om det förbättrade testresultaten”, säger Jackson. ”Men en större fråga är om det gör dem bättre lämpade att återgå till arbetet. Eller kan de balansera sitt checkhäfte? Kan de köra bil utan olyckor?” Han försöker besvara dessa frågor i sin forskning.
Det är fortfarande en utmaning att få hjälp till alla som kan behöva den. Vanderbilts klinik har till exempel inte kapacitet att följa upp alla som har skrivits ut från vårdcentralens egna intensivvårdsavdelningar – och det finns mycket få specialiserade centra av detta slag i landet.
Vanderbilt arbetar nu för att hjälpa till att bygga upp ett nätverk av sådana kliniker runt om i USA.
Langford säger att det stöd som han har fått på kliniken för patienter efter intensivvårdsavdelningen har hjälpt honom att gradvis återfå en del av sina tidigare förmågor och rutiner. Dagen innan jag besökte honom hade han varit glad över att kunna ge sig ut för att personligen rösta i ett lokalt val.
”Jag kunde sätta mig i bilen, åka till vår lilla vallokal, som kanske är en halv mil bort, och kunde komma tillbaka”, säger han. ”Skogen blev lite mindre.”
Hans mamma, Leta, vet att det fortfarande finns utmaningar framför oss, men hennes tro håller henne stark.
”Du är här idag, jag är här idag”, säger hon till sin son. ”Så låt oss njuta av dagen. Och imorgon – det kommer att ta hand om sig själv.”
Richard Langford och hans mamma Leta Langford spelar piano tillsammans i sitt hem i East Nashville. Richard var nära att dö för tio år sedan och lider fortfarande av vissa kognitiva symtom, men han säger att musiken håller honom vid liv. Morgan Hornsby for NPR hide caption
toggle caption
Morgan Hornsby for NPR
Richard Langford och hans mamma Leta Langford, spelar piano tillsammans i deras hem i East Nashville. Richard var nära att dö för tio år sedan och lider fortfarande av vissa kognitiva symtom, men han säger att musiken håller honom igång.
Morgan Hornsby för NPR
Du kan kontakta Richard Harris på [email protected].