Dokumentering av mångfalden i Katharine Ordway Natural History Study Area
Nordlig leopardgroda, Rana pipiens
Nordlig leopardgroda, Rana pipiens
När den nordliga leopardgrodan en gång var en av de mest spridda grodorna i USA, var den vanligaste synen på dissekeringsbrickor på högstadiet. De var också ganska populära inom livsmedelsindustrin också, de jagades och dödades för sina ben.
Taxonomi
Kungarike Animalia
Familj Animalia
Familj Anura
Familj Ranidae
Släkte Rana
Släkte pipiens
Andra namn: De har fått sitt namn efter de tre raderna av oregelbundet formade mörka fläckar som finns på deras rygg och ben.1 Varje fläck är omgiven av en ljusare krämfärgad ring. De är grönbruna till färgen med en ljus underbuk och ljusa kammar (dorsolaterala veck) på vardera sidan av ryggen. Dessa kammar eller veck löper från ögat till rumpan. De har rosafärgade fläckar på fötterna med omfattande band på bakfötterna.2 Deras ögon är gyllene. Med en längd på 7,6-12,7 centimeter (3-5 tum) från nos till bakdel anses de vara mellanstora. Honorna är något större än hanarna.
Tadpoler är mörkbruna/gråa med bruna tal och ljusa fläckar på undersidan. Ryggen har fläckar av ljust guld med högre koncentrationer på sidorna. Svansen är vanligtvis mindre än 1,5 gånger den totala kroppslängden. Den dorsala stjärtfenan ligger framför stjärten när den ses i sidled. Anus ligger på höger sida framför fenan. Ögonen faller inom huvudets kontur när man ser dem uppifrån. Den nedre mandibeln är tjockare än den övre. Tadpoler mäter vanligtvis mellan 5,5 och 10,0 centimeter.2
Diagnostiska egenskaper
Det distinkta fläckmönstret hos den nordliga leopardgrodan är ett enkelt sätt att skilja den från andra ranider (äkta grodor). Mest påtagligt är att den har tre rader av fläckar medan andra bara har två, och dess distinkta mörkare fläck som är omgärdad av en ljusare halo skiljer den lätt från andra arter som Columbia Spotted Frog (Columbiafläckig groda) eller American Bullfrog (som inte har några fläckar). Den nordliga leopardgrodan har också en lateral rand på sidan av nosen som är gulaktig i färgen och saknas hos den amerikanska tjädergrodan. Avsaknad av rödaktig färgning på buken och benen skiljer den från Columbian Spotted Frog.
Ekologi
De brukar leva i sumpiga områden, nära dammar, i bäckar, floder, dammar i dalbotten, bäverbestånd, gropar, sjöar och varmvattenkällor. Deras livsmiljöer är mestadels sötvatten, men några har hittats på platser med måttlig salthalt. Under varmare månader vågar de sig in i vältäckta gräsmarker.3 De är väl anpassade till kyla och kan hittas i långsamt rinnande vattendrag upp till 3 000 meter över havet.
De är köttätare och tenderar att äta allt som de kan få plats med i munnen. De ligger på lur efter ett byte och slår till med sina kraftiga bakben när bytet vågar sig över deras väg. De är kända som opportunistiska ätare, precis som många andra amfibier.3 Deras byten inkluderar: skalbaggar, myror, flugor, maskar, mindre grodor, inklusive deras egen art, fåglar och strumpebandslangar. De är ett byte för tvättbjörnar, ormar, andra grodor och människor. De är snabba och förlitar sig på sin snabbhet för att fly från rovdjur. Detta gör dem mycket svåra att fånga eftersom de kan undvika rovdjur genom att förflytta sig snabbt och utföra en serie sicksackhopp. Tadpoler är ett byte för en mängd olika varelser, bland annat: Pied-billed Grebe, Tiger Salamander, Strumpebandslangar och Amerikansk Bullfrog tadpoler.
Norrländska leopardgrodor tenderar att vara mest aktiva efter solnedgången (i varma temperaturer). De går i vinterdvala under vintern som kan pågå från oktober till mars eller april beroende på var grodan befinner sig, dvs. i Wyoming smälter isen vanligtvis inte förrän i april medan isen i Colorado smälter redan i mars. Under vintern tar de skydd under stenar i vattendrag förutsatt att det finns tillräckligt med syre i vattnet.4 De har också hittats inaktiva under bråte och skräp i dammar/vattendrag i vatten så djupt som 85 centimeter.2
Livshistoria
Din genomsnittliga livslängd är 2-4 år. Hannarna avger ett snarlikt rop från våren till sommaren för att locka till sig en partner. Det snorklingsliknande ropet varar i 2-3 minuter och följs av 2-3 stammande kväkningar.2 Det tidigaste kända datumet för dessa grodor att komma ut ur vinterdvalan är den 1 mars.3 Under parningssäsongen har hanarna en svullen tumme som underlättar kopuleringen. Dessa grodor häckar från mars till juni, när de kommer ut ur dvalan. Den exakta tidpunkten beror på breddgraden. Hanarna samlas under varma dagar (14-230C) och flyter på vattenytan för att försöka locka till sig honor med sina rop. De kan samlas i grupper på upp till 25 individer i ett område på 20 kvadratmeter. Honorna lägger ägg strax efter att ropen börjar.
De häckar i dammar eller andra stationära vattenkällor, t.ex. en stillastående bäck. De kan lägga upp till cirka 6 500 ägg i vattnet samtidigt. Äggen kan ligga på botten av dammar, fästa vid vegetation eller klumpa ihop sig i tillplattade massor av 300-800 ägg som mäter mindre än 6,0 millimeter i diameter. Äggen är svarta på ovansidan och vita på undersidan. Äggen kan nå från några hundra per hektar till mer än tusen, beroende på gynnsamma förhållanden. Groddjuren kläcks vanligen inom tio dagar efter äggläggningen och flera kläckningar kan förekomma på en plats.2 Groddjuren utvecklas i häckningsdammen inom 4-5 månader (58-105 dagar).4 Fullständigt metamorfoserade juveniler dyker upp så tidigt som i juni på lägre höjder och så sent som i september på högre höjder. När de förvandlas till grodor liknar de mindre versioner av den vuxna grodan och mäter bara 2-3 centimeter. De blir könsmogna vid ungefär tre års ålder.
Under sin livshistoria kan de hittas i olika livsmiljöer beroende på vilket skede av sin livshistoria de befinner sig i. Till exempel tenderar dammar som används för häckning att vara grundare och varmare, vilket skiljer sig från de dammar som används för övervintring som kanske är djupare. Juvenila och vuxna individer kan ge sig ut på sumpiga fält med tät, men kort vegetation. Högre vegetation verkar inte vara lika föredraget.2
Distribution
De har ett brett utbredningsområde som täcker större delen av norra USA utom Stillahavskusten. De sträcker sig från de nordligaste delarna av Maine, ner till New Hampshire och New York, över mellanvästern till Minnesota och vidare västerut till Montana. De kan till och med sträcka sig så långt söderut som till Arizona och delar av New Mexico. De finns även i Kanada längs den södra Labradorkusten och längre in i landet från Quebec till de södra delarna av Alberta. De var en gång i tiden en av de mest utbredda grodorna i USA, men drabbades av en massiv nedgång under 1970-talet även i USA och Kanada. Forskarna försöker fortfarande fastställa orsakerna till denna massiva nedgång, men har ännu inte lyckats fastställa källan. Man tror i allmänhet att det är en kombination av ökande surhet i vattnet, avskogning och föroreningar. Den klassificeras nu som ”hotad”.
Voucher Information
Detta exemplar samlades in vid Katherine Ordway Natural History Study Area i Inver Grove Heights, Minnesota. Exemplaret hittades i ett sumpigt område som ligger i en liten sänka i präriegräsmarkerna. Området var fuktigt med låg vegetation.
1) National Geographic http://animals.nationalgeographic.com/animals/amphibians/northern-leopard-frog.html
2) Montana Field Guides http://fieldguide.mt.gov/detail_AAABH01170.aspx
3) Marshall Herpetology http://www.marshall.edu/herp/Toads_Frogs/Leopard_Frog.htm
4) Ray’s Web for the Alberta Wildness Association http://raysweb.net/specialplaces/pages/frog.html
Sammanställd av Kristen Ross.
Biodiversitet & Evolution (BIOL 270) Professr Sarah Boyer. Våren 2010
Exemplar insamlat vid Macalester College’s Katharine Ordway Natural History Study Area den 15 april 2010.