Play media
Nosema apis är en encellig parasit hos det västerländska honungsbiet (Apis mellifera). Arten tillhör klassen Microsporidia, som tidigare ansågs vara protozoer, men som nu klassificeras som svampar eller svamprelaterade. Microsporidier är intracellulära parasiter och de infekterar epitelcellerna i mellangärdet. N. apis har en resistent spor som klarar extrema temperaturer och uttorkning. År 1996 upptäckte man i Asien en liknande mikrosporidieparasit hos det östra honungsbiet (Apis cerana), som fick namnet Nosema ceranae. Man vet inte mycket om symtomen och sjukdomsförloppet.
Kinesiska forskare hittade Nosema ceranae våren 2005 i Taiwan för första gången, och den har nu setts på västerländska honungsbin. Den nya patogenen upptäcktes 2005 i Spanien och observerades ha en betydligt högre virulens än den västerländska versionen. Sjukdomen orsakad av N. ceranae hos västerländska honungsbin i Spanien hänger samman med tyngre sjukdomsmönster som avviker från de tidigare typiska fynden (ovanligt kraftiga tarmskador hos bina, ingen diarré, företrädesvis äldre insamlingsbin drabbade). Bina dör långt från bostäderna, eftersom de är för svaga för att återvända när de lämnar dem. Detta leder till att bisamhället kollapsar. Inom några år observerades en kraftigt ökad spridning av Nosema, och den förekom året runt på grund av den högre resistensen hos N. ceranae. Man antar en högre återinfektionsfrekvens i bisamhällena, eftersom patogenen överlever längre i den yttre miljön.
De två patogentyperna kan inte särskiljas med sedvanliga rutinundersökningar, utan kan endast särskiljas med hjälp av molekylärgenetiska metoder, t.ex. polymerasekedjereaktion.
Spanska forskare betraktar med oro det återkommande uppdykandet av N. ceranae i Spanien, som nu har ersatt N. apis. På grund av denna nyuppkomna parasit antar man att patogenen har ett samband med den betydande bidödlighet som observerats i Spanien sedan hösten 2004. De antog en liknande orsak till den ökade förlusten av bisamhällen som rapporterats i andra europeiska länder, t.ex. i Frankrike sedan slutet av 1990-talet och i Tyskland 2002 och 2003.
I de prover som undersöktes i tyska laboratorier vintern 2005/2006 fanns den nya patogenen i åtta av tio undersökta bikupor (CVUA Freiburg), med en fördelning som varierade från delstat till delstat. Bina med den klassiska patogenen N. apis kom från Thüringen och Bayern, medan N. ceranae dominerade i Baden-Württemberg, Bayern och Nordrhein-Westfalen. Fall rapporterades också från Schweiz (juli 2006) och från flera regioner i Italien (september 2006) där N. ceranae hittades i bisamhällen med ökad dödlighet.
Tyska forskare vet inte om N. ceranae redan fanns i Europa och helt enkelt ännu inte hade särskilts från N. apis. De nuvarande sjukdomsprocesserna är möjligen mer extrema när en Nosema-åkomma inträffar eftersom kolonierna redan är försvagade av Varroakvalster eller andra faktorer som gör dem mer mottagliga. Det finns dock tecken som tyder på att sjukdomsförloppet för Nosema har förändrats och att sjukdomen nu uppträder året runt.
Undersökningen av 131 bisamhällen från Bayern stöder tesen om ett kausalt deltagande mellan bivirus, som överförts av leddjur (t.ex. Varroakvalster), och de periodiskt uppkomna massförlusterna av liv i bikuporna. Eftersom endast relativt få av dessa kolonier var drabbade av mikrosporidier (14,5 % av fallen var drabbade av mikrosporidiesporer, varav hälften av fallen av N. apis och/eller N. ceranae) kunde man inte fastställa något samband mellan mikrosporidieangrepp och virusinfektion. Frågan om huruvida kolonierna dog på grund av den ”nya” versionen av Nosema, som (möjligen) har en högre patogenicitet, eller på grund av virussjukdomar som är kopplade till Varroa-angrepp, fortsätter att diskuteras kontroversiellt internationellt bland forskare och biodlare.