Inom ekonomi är den nya internationella arbetsfördelningen (NIDL) ett resultat av globaliseringen. Termen myntades av teoretiker som försökte förklara den rumsliga förskjutningen av tillverkningsindustrier från avancerade kapitalistiska länder till utvecklingsländer – en pågående geografisk omorganisation av produktionen, som har sitt ursprung i idéer om en global arbetsfördelning. Det är en rumslig arbetsfördelning som uppstår när produktionsprocessen inte längre är begränsad till nationella ekonomier. Enligt den ”gamla” internationella arbetsfördelningen, fram till omkring 1970, införlivades underutvecklade områden i världsekonomin främst som leverantörer av mineraler och jordbruksråvaror. I takt med att utvecklingsekonomierna slås samman med världsekonomin sker emellertid mer produktion i dessa ekonomier.
Detta har lett till en tendens till överföring, eller vad som också kallas ”global industriell förskjutning”, där produktionsprocesserna flyttas från utvecklade länder (t.ex. USA, europeiska länder och Japan) till utvecklingsländer i Asien (t.ex. Kina, Vietnam och Indien), Mexiko och Centralamerika. Detta beror på att företagen letar efter de billigaste platserna för att tillverka och montera komponenter, så billiga arbetsintensiva delar av tillverkningsprocessen flyttas till utvecklingsländerna där kostnaderna är betydligt lägre. Företagen gör detta genom att dra nytta av transport- och kommunikationsteknik samt fragmentering och flexibilitet i produktionen på olika platser. Från 1953 till slutet av 1990-talet minskade de industrialiserade ekonomiernas andel av världens tillverkningsproduktion från 95 % till 77 %, och utvecklingsländernas andel mer än fyrdubblades från 5 % till 23 %.
Blått över världens BNP (PPP) per capita
Orange under världens BNP (PPP) per capita
Den resulterande arbetsfördelningen mellan kontinenterna följer noga den socioekonomiska och politiska klyftan mellan nord och syd, där i norr – med en fjärdedel av världens befolkning – kontrollerar fyra femtedelar av världsinkomsten, medan i söder – med tre fjärdedelar av världens befolkning – har tillgång till en femtedel av världsinkomsten.
En sammanfattning
NIDL är en rumslig arbetsdelning på grund av avklippta band med nationella ekonomier. Underutvecklade ekonomier var tidigare införlivade med världsekonomin som leverantörer av mineraler och jordbruksråvaror. Den har sedan dess lagt till mer produktion till dessa typer av ekonomier. I och med detta sker en ”global industriell förskjutning”, vilket innebär att produktionsprocesser flyttas från utvecklade länder till utvecklingsländer. Företagen behöver en plats med låga kostnader för att kunna tillverka och montera produkter. Utvecklingsländerna kan producera till betydligt lägre priser än vad ett utvecklat land skulle göra.
I NIDL kontrollerar norr ungefär 3/5 av världens inkomster medan söder kontrollerar ungefär 1/5.