Psykiatrikerna har känt till tvångshandtvätt ända sedan Legrand du Saulle beskrev denna sjukdom under namnet ”délire du toucher” (1866), som betecknar mysofobi eller kontaktfobi. Men dess kliniska betydelse verkar inte ha undersökts till fullo, utom ur psykoanalytisk synvinkel, där man har observerat förtrycket av sexualiteten i dess patologi. I denna rapport presenteras fyra fall av tvångsmässig handtvätt och man undersöker varför de uteslutande tvättar sina händer. För att belysa orsaken till deras handtvätt och dess betydelse syftar denna rapport till att studera förhållandet mellan följande tre element: ”sexualitet”, ”hand” och ”beröring”. Eftersom idiom som använder ”hand” ofta representerar olika former av sexuellt liv i det japanska språket och i engelskan, anses ”beröring med handen” rimligen framkalla de sexuella impulser som de som tvättar händerna fruktar och vill undvika. Å andra sidan innebär ”beröring” av naturliga skäl att bli berörd av det föremål som berörs. Den som t.ex. vidrör älskarens hand kommer oundvikligen att bli vidrörd av hennes hand. Det vill säga, man är tvungen att vara ett objekt för sitt objekt, som blir ett subjekt. I denna mening innebär handlingen att ”beröra” att man förlorar sitt ”subjektsskapande” och smälter in i en situation där den strukturella distinktionen mellan subjekt och objekt kan försvinna. Att ”röra vid” eller att ha en livlig kontakt med den andra kan alltså orsaka ångest genom att man förlorar sitt ego, vilket också kan vara en kritisk punkt för att skapa något nytt. En tvångsmässig handtvättare fruktar och undviker detta kritiska ögonblick som kan få honom att förlora sitt ”subjekt”, så han ”tvättar sina händer av (avbryter relationen med)” den situation som kan undergräva hans ego. Detta undvikande av att ha kontakt kan jämföras med ”förlusten av levande kontakt med verkligheten (la perte du contact avec la réalité (Minkowski)” som observeras vid schizofreni. I sitt sätt att leva är många handtvättare inte mindre autistiska än schizofrena.om
