Akustikusneurinom – En tumör, vanligtvis godartad, som utvecklas på hörsel- och balansnerverna och som kan orsaka gradvis hörselnedsättning, tinnitus och yrsel.
Förvärvad dövhet – Hörselnedsättning som uppstår eller utvecklas någon gång under livet, men som inte finns vid födseln.
American Academy of Audiology – Största av yrkesorganisationerna för audiologer.
Amerikanskt teckenspråk (ASL) – Manuellt (teckenspråk) språk med egen syntax och grammatik som främst används av personer som är döva.
American Speech Language Hearing Association – En yrkesorganisation för både logopeder och audionomer.
Amplifierare – En elektronisk ljudprocessor som är placerad inuti en hörapparat och som förstärker den inkommande signalen för att förbättra hörbarheten av den utgående signalen.
Hjälpmedel för lyssning (ALD) – Apparater som inte är hörselhjälpmedel och som används av en hörselskadadad person för att förbättra kommunikationen och utförandet av aktiviteter i specifika miljöer. ALD:er omfattar anordningar som infraröda och FM-personliga förstärkare, varningsanordningar och utrustning för textning.
Audiolog – En hälso- och sjukvårdspersonal som är utbildad för att utvärdera hörselnedsättning och relaterade störningar, inklusive balansstörningar (vestibulära störningar) och tinnitus, och för att rehabilitera personer med hörselnedsättning och relaterade störningar. Audiologer använder en rad olika tester och förfaranden för att bedöma hörsel- och balansfunktion och för att anpassa och tillhandahålla hörapparater och andra hjälpmedel vid hörselnedsättning. De flesta audionomer har en avancerad doktorsexamen.
Atresi – Avsaknad eller stängning av den yttre hörselgången (hörselgången).
Au.D. – doktor i audiologi. En klinisk doktorsexamen.
Audiogram – Ett diagram på vilket resultaten av ett hörseltest visas grafiskt. Diagrammet har intensitetsnivåer listade på en axel och frekvenser (tonhöjder) listade på den andra axeln.
Audiologi – Vetenskapen om bedömning och hantering av hörsel- och balansstörningar.
Audiometer – Elektronisk utrustning som används av en audionom för att bedöma hörseltrösklar och taluppfattningsförmåga/bearbetningsförmåga hos en person.
Audiometrisk utvärdering a.k.a. Audiometri – Ett annat namn för ett hörseltest eller en hörselbedömning.
Aural rehabilitering – Terapi eller träningssessioner som syftar till att förbättra kommunikationsförmågan.
Auditory Brainstem Response (ABR)-test – Används för att testa hörseln hos spädbarn och småbarn eller för att testa hörselnervernas funktion. Detta smärtfria förfarande innebär att inspelningsskivor fästs på huvudet för att registrera elektrisk aktivitet från hörselnerven och hjärnstammen.
Hörselnerven a.k.a. Akustisk nerv – Åttonde kranialnerven som förbinder innerörat med hjärnan.
Audory Perception – Förmåga att identifiera, tolka och tillskriva ljud betydelse.
Auditory Processing Disorder (APD) – Oförmåga hos en person med normal hörsel och intelligens att differentiera, känna igen eller förstå ljud normalt. Läs mer om APD.
Autoimmun hörselnedsättning – Hörselnedsättning när en persons immunsystem producerar onormala antikroppar som reagerar mot kroppens friska vävnader. Kan vara förknippad med vävnadsrelaterad sjukdom, till exempel reumatoid artrit eller lupus.
B
Balans – Ett biologiskt system som gör det möjligt för individer att veta var deras kroppar befinner sig i omgivningen och att bibehålla en önskad position. Normal balans är beroende av information från labyrinten i innerörat, från andra sinnen som syn och känsel och från muskelrörelser.
Balansstörning – Störning i labyrinten, organet i innerörat som kontrollerar balanssystemet, vilket gör det möjligt för individer att veta var deras kroppar befinner sig i miljön. Labyrinten samarbetar med andra system i kroppen, t.ex. syn- och skelettsystemet, för att upprätthålla hållningen.
Barotrauma – Skada på mellanörat som orsakas av en snabb förändring av luft- eller vattentrycket.
Brainstemimplantat – Hörselprotes som går förbi cochlea och hörselnerven. Denna typ av implantat hjälper personer som inte kan dra nytta av ett cochleaimplantat eftersom hörselnerven inte fungerar.
Hörapparat bakom örat a.k.a. BTE-hörapparat – En typ av hörapparat där den elektroniska delen av hörapparaten (inklusive batteri, mikrofon, högtalare, förstärkare etc.) är placerad ovanpå eller bakom örat. Den elektroniska delen är ansluten via ett stycke slang till en öronlapp som sitter i örat.
Bilateral – En term som används för att beteckna att båda öronen eller båda sidorna av huvudet är involverade (dvs. han har bilateral hörselnedsättning.).
Bone Conduction Thresholds – Den lägsta nivå som en person kan höra en ren ton stimulus som presenteras genom en vibrator som placeras på mastoidbenet eller pannan. Testning av benledningströsklar försöker bedöma förmågan hos de sensoriska och neurala auditiva systemen utan att ljudet passerar genom ytter- och mellanörat.
C
Tillsyn – Textvisning av talade ord, presenterad på en tv- eller filmskärm, som gör det möjligt för döva eller hörselskadade tittare att följa dialogen och handlingen i ett program samtidigt.
Cerumen (öronvax) – Gult sekret från körtlar i den yttre öronkanalen som håller huden i öronkanalen torr och skyddad från infektioner.
Cholesteatom – En onormal ansamling och fickbildning av döda celler i trumhinnan, som ofta kan repareras kirurgiskt.
Cochlea – Snäckformad struktur i innerörat som innehåller hörselorganet.
Cochleaimplantat – Medicinsk anordning som förbigår skadade strukturer i innerörat och indirekt stimulerar hörselnerven, vilket gör det möjligt för vissa döva och hörselskadade att lära sig att höra och tolka ljud och tal. Läs mer om cochleaimplantat.
Kognition – Tankeförmåga som omfattar perception, minne, medvetenhet, resonemang, omdöme, intellekt och fantasi.
Completely-In-The-Canal Hearing Aid a.k.a. CIC Hearing Aid – Ett hörapparat som är konstruerat så att det mesta av elektroniken är placerad i hörselgången. Den minsta typen av hörapparat som för närvarande finns tillgänglig.
Konduktiv hörselnedsättning – Hörselnedsättning som orsakas av en onormal överföring av ljud i ytter- eller mellanörat. Vanligast hos barn.
Kongenital hörselnedsättning – Förekomst av hörselnedsättning vid eller före födseln.
D
Decibel (dB) – Enhet som används för att mäta ljudets intensitet eller ljudstyrka.
Svindel – Fysisk ostadighet, obalans och yrsel i samband med balansrubbningar. Läs mer om balansstörningar och yrsel.
Dysbalans – Varje störning av balansen.
Grad av hörselnedsättning – Termer som används för att representera hörseltrösklarna grafiskt på ett audiogram för att hjälpa till att beskriva de olika graderna av hörselnedsättning som förväntas. En vanligt förekommande skala är: mild = 25-40 dB, måttlig = 41-55 dB, måttligt allvarlig = 56-70 dB, allvarlig = 71-90 dB och djup = mer än 90 dB.
Dri-Aid Kit – Olika produkter som innehåller torkmedel eller använder värme och som används för att minska mängden skadlig fukt som byggs upp i ett hörapparat.
E
Öroninfektion – Förekomst och tillväxt av bakterier eller virus vanligtvis i mellanörat.
Öronvax (Cerumen) – Gult sekret från körtlar i den yttre hörselgången som håller huden i hörselgången torr och skyddad från infektioner.
Öronkanal – Den yttre hörselgången. Hålet i tinningbenet som tunnlar ljudet från öronsnäckan till trumhinnan (trumhinnan).
Trumhinnan – Trumhinnan. Ett tunt hudlager som skiljer hörselgången från mellanöratshålan. Trumhinnan omvandlar ljudvågor till vibrationer.
Öronkrok – En del av ett hörapparat bakom örat som är utformad för att böjas över örats ovansida och ansluta apparatens hölje till slangen.
Earmform – Ett stycke gjutet material som fyller ut en del av concha-skålen och/eller hörselgången och som är ansluten via slangar till ett bakom-örat-hörapparat i syfte att hålla slangen på plats, försegla hörselgången och modifiera ljudet.
Eng (Electronystagmography) – En speciell serie tester som används för att utvärdera det vestibulära systemet, där ögonrörelser mäts elektrofysiskt.
Equilibrium – Kroppens förmåga att upprätthålla fysisk balans med hjälp av vestibulära, visuella och proprioceptiva (beröringskänsla) signaler.
Etiologi – I hörseltermer källan eller orsaken till en hörselnedsättning.
Eustachiska röret – En liten förbindelse mellan svalget och mellanöratshålan som i det normala mänskliga öronsystemet används för att utjämna trycket i mellanöratshålan till trycket i atmosfären som omger kroppen.
Dysfunktion i det eustachiska röret – När röret som förbinder svalget och mellanöratshålan blir inflammerat eller blockerat. Eustachiska rörets dysfunktion kan leda till undertryck, vätska i mellanörat och/eller infektioner i mellanörat.
Exostos – En benig utväxt i hörselgången.
Externt öra – Del av hörselsystemet som består av öronsnäckan och den yttre hörselgången.
F
Feedback – Det höga visslande ljud som kan avges av ett hörapparat när hörapparatens mikrofon tar upp sin egen utgång och på så sätt återförstärker sig själv.
Feedback Suppressor eller Cancellor – Teknik som finns i vissa nyare hörapparater och som är utformad för att begränsa den återkoppling som hörselhjälpsanvändare upplever. Lågkvalitativa hörapparater sänker förstärkningen för att minska återkopplingen, medan mer avancerade hörapparater ändrar signalens fas för att kontrollera återkopplingen.
Fistel – Ett onormalt hål eller en bristning i fönstret som förbinder mellanörat och snäckan, vilket gör det möjligt för vätska från innerörat (perilymph) att läcka in i mellanörat och ofta resulterar i hörselnedsättning och yrsel.
Flat audiogram – En beskrivning av grafen för en individs hörseltrösklar där graden av närvarande förlust är likartad eller lika för låga, mellersta och höga frekvenser.
Fotplatta – Del av stapesbenet som är fäst vid de två crura och som sitter i det ovala fönstret.
Frekvens – Cykler per sekund. Antalet vibrationer som uppstår under en sekund, vilket resulterar i den upplevda ”tonhöjden” hos ett ljud.
G
Gain – Ett begrepp som används för att beskriva den mängd ytterligare intensitet som en hörapparat eller annan förstärkningsanordning lägger till en inkommande signal under förstärkningsprocessen.
Genetisk hörselnedsättning – Medfödd hörselnedsättning. Hörselnedsättning som föreligger vid eller före födseln.
H
Hårceller – Sensoriska celler i innerörat, som är toppade med hårliknande strukturer (stereocilia), som omvandlar den mekaniska energin från ljudvågor till nervimpulser.
Hårdhörande – En term som används för att beskriva hörselskadade personer med mild till svår/djup hörselskada som inte är döva.
Hörapparat – En känsla, serie händelser där ljudvågor i luften omvandlas till elektriska signaler som skickas som nervimpulser till hjärnan, där de tolkas som ljud.
Hörapparat – En batteridriven elektronisk apparat som för fram förstärkt ljud till örat. En hörapparat består vanligtvis av en mikrofon, en förstärkare och en mottagare. Läs mer om hörapparater.
Hörapparatutdelare – En person som är licensierad av staten att dela ut hörapparater, men som inte har universitetsutbildning i audiologi.
Höravvikelse – En allmän term som används för att beskriva alla störningar i den normala hörselprocessen.
Höravvikelse – Störning i den normala processen som kan uppstå i antingen ytter-, mellan- eller innerörat, varvid ljudvågor inte leds till innerörat, omvandlas till elektriska signaler och/eller nervimpulser inte överförs till hjärnan för att tolkas som ljud. Läs mer om hörselnedsättning.
Härdig hörselnedsättning – Ärftlig hörselnedsättning som går i arv i släkten.
I
Innerörat – Del av örat som innehåller både hörselorganet (snäckan) och balansorganet (labyrinten).
Immittansmätningar – Ett annat namn för tympanometri.
Impedans – Ett föremåls eller mediums motstånd mot energiflöde. Ett medium med hög impedans avvisar energi; ett ämne med låg impedans vibrerar friare.
Impression – En avgjutning av concha och hörselgång som görs av en audionom för att hjälpa hörapparattillverkaren att tillverka ett hörselhjälpmedel med skräddarsydd passform som sitter i och förseglar användarens öra på ett lämpligt sätt.
Incus – Det mellersta benet i den benhåleformiga kedjan.
Induktionsspole – Telespolen inuti ett hörapparat som aktiveras av elektromagnetisk energi som kommer från en telefon eller ett hjälpmedel.
Infraröd – En signal som används av vissa hjälpmedel för att sända ljud via infraröda ljusvågor.
Hörapparat i hörselgången (ITC) – Mindre än ett ITE-hörapparat, och fyller vanligen upp en del av hörselgången och en liten del av det yttre örat. En mini-canal försöker göra hörapparaten ännu mindre genom att använda ett mindre batteri.
In-The-Ear (ITE) Hearing Aid – En typ av hörapparat där alla delar av hörapparaten ryms i concha eller skålområdet i öronsnäckan och hörselgången. Variationer av ITE-hörapparater är:
L
Labyrint – Balansorgan som ligger i innerörat. Labyrinten består av tre halvcirkelkanaler och vestibulum.
Labyrinthit – Viral eller bakteriell infektion eller inflammation i innerörat som kan orsaka yrsel, balansförlust och tillfällig hörselnedsättning.
Lyssande stetoskop – En anordning som används av audionomer för att lyssna på en hörapparat i syfte att bedöma hörapparatens prestanda och justeringar/reparationer.
Loop System – En typ av hjälpmedel för hörselhjälp som använder en liten nack- eller stor rumsslinga för att sätta upp ett magnetfält. Systemet gör det möjligt att överföra en önskad signal, med mindre störningar från bakgrundsbrus, till en hörapparat eller annan anordning som använder elektromagnetisk energi.
M
Maskningsljud – Ett ljud som förs in i ett öronsystem i syfte att dölja ett oönskat ljud. Maskeringsljud används vid hörseltest för att dölja oönskade reaktioner från ett öra som inte testas. Tinnitusmaskerare använder också ett maskeringsljud för att dölja tinnitus.
Mastoid – Hård, benig struktur bakom örat.
Mastoidkirurgi – Kirurgiskt ingrepp för att avlägsna infektion från mastoidbenet.
Ménières sjukdom – En sjukdom i innerörat som kan påverka både hörsel och balans och som vanligtvis är förknippad med svindel (känsla av att man snurrar när man egentligen inte gör det), hörselnedsättning, brusande tinnitus och känslan av fyllighet i örat.
Meningit – Inflammation i hjärnhinnorna, membranen som omsluter hjärnan och ryggmärgen; kan orsaka hörselnedsättning eller dövhet.
Mellanöra – Del av örat som omfattar trumhinnan och tre små ben (benhinnor) i mellanörat, som slutar vid det ovala fönstret som leder till innerörat.
Mixad hörselnedsättning – En hörselnedsättning som har både konduktiva och sensoriskt-neurala komponenter.
Rörelsesjuka – Yrsel, svettningar, illamående, kräkningar och generaliserat obehag som upplevs när en person är i rörelse.
N
Notisinducerad hörselnedsättning – Hörselnedsättning som orsakas av exponering för mycket höga ljud, antingen mycket höga impulsljud eller upprepad exponering för ljud över 90-decibelnivå under en längre tid som skadar de känsliga strukturerna i innerörat. Läs mer om hörselnedsättning orsakad av buller.
O
Hörapparat med öppet öra (OTE) eller Open Ear Hearing Aid – En nyare utvecklad typ av BTE-hörapparat som använder en tunnare slang och en placering av elektroniken längre ner bakom örat för att få ett bättre kosmetiskt utseende med mindre ocklusion.
Otitis Media – Inflammation i mellanörat som orsakas av en infektion.
Otoakustiska emissioner – Ljud med låg intensitet som produceras av innerörat och som snabbt kan mätas med en känslig mikrofon som placeras i hörselgången hos personer med normal hörsel. Används ofta för att undersöka hörseln hos spädbarn.
Otolaryngolog – Läkare/kirurg som specialiserar sig på sjukdomar i öron, näsa, hals samt huvud och hals.
Otolog – Läkare/kirurg som specialiserar sig på sjukdomar i örat.
Otoskleros – Onormal bentillväxt kring hörselbenen och innerörat. Detta ben hindrar strukturerna i örat från att fungera korrekt och orsakar hörselnedsättning. För vissa personer med otoskleros kan hörselnedsättningen bli allvarlig, men ofta kan hörseln förbättras genom kirurgi eller hörapparater.
Ototoxiska läkemedel – Läkemedel som kan skada hörsel- och balansorganen som finns i innerörat.
Otoskop – Ett förstorings- och belysningsverktyg som används av sjukvårdspersonal för att titta in i hörselgången.
Uttre örat – Den yttre delen av örat, som består av öronsnäckan eller öronmusslan och hörselgången.
Otolaryngolog – En öron-, näs- och halsspecialist (ENT-läkare).
P
Postlingual Deafened – Person som blir döv efter att ha tillägnat sig språket.
Prelingually Deafened – Personer som antingen är födda döva eller som förlorat sin hörsel tidigt i barndomen, innan de tillägnat sig språket.
Presbycusis – Hörselnedsättning som gradvis uppstår på grund av förändringar i inner- eller mellanörat hos individer när de blir äldre den typ av hörselnedsättning som ofta förknippas med presbycusis är en sensorineural hörselnedsättning. Läs mer om åldrande och hörselnedsättning.
Pur tonaudiometri – Avser den del av en fullständig hörselbedömning som innefattar mätning av luftlednings- och benledningströsklar vid användning av icke-komplexa (rena) toner.
S
Sensorineural hörselnedsättning – Hörselnedsättning som orsakas av skador på de sensoriska cellerna och/eller nervfibrerna i innerörat. Den vanligaste typen av hörselnedsättning i vuxen ålder. Läs mer om sensorineural hörselnedsättning.
Teckenspråk – Kommunikationsmetod för personer som är döva där handrörelser, gester och ansiktsuttryck förmedlar grammatisk struktur och betydelse.
Påtaglig hörselnedsättning – Hörselnedsättning som inträffar snabbt på grund av till exempel en explosion eller en virusinfektion.
Screening (Hearing) – En utvärdering av hörselsystemet som i allmänhet inte är lika djupgående som ett traditionellt hörseltest och som ofta inte innehåller någon egentlig bedömning av en individs tröskelvärden, utan i stället resulterar i ”godkänt” eller ”underkänt”.
Talaudiometri – Den del av en audiologisk utvärdering som använder talstimuli för att mäta hörselsystemet. Testning av talaudiometri omfattar ofta mätning av tröskelvärden för talmottagning (SRT) med hjälp av tvåstammiga spondee-ord och bedömning av ordigenkänning/taldiskrimineringsresultat med hjälp av enstammiga ord i en bärande fras. Vissa talaudiometritester använder meningsmaterial i stället för material med enstaka ord.
Talspråkspatolog – Hälsovårdspersonal som bedömer tal- och språkutveckling och behandlar språk- och talstörningar.
Swimplugs – Material som används för att hålla vatten borta från hörselgången. De kan vara skräddarsydda eller icke-skräddarsydda och används ofta för att förhindra infektioner som kan uppstå när vatten kommer in i hörselgången eller mellanörat.
T
Tinnitus – Känsla av ett rungande, dånande eller surrande ljud i öronen eller huvudet. Det är ofta förknippat med många former av hörselnedsättning och bullerexponering. Läs mer om tinnitus.
Tympanoplastik – Kirurgisk reparation av trumhinnan (membranet) eller benen i mellanörat.
Tympanometri – Ett test, även kallat immittanstest, som görs under en audiologisk utvärdering och som hjälper till att bedöma trumhinnans (trumhinnans) och mellanörats integritet. Vid tympanometri testning förs en sond in i och förseglas i hörselgången och sedan mäts en reflekterad ton när trycket i hörselgången ändras. Resultaten visas ofta grafiskt på ett tympanogram som visar följsamheten vid olika positiva och negativa trycknivåer.
V
Vertigo – Illusion av rörelse; en känsla som om den yttre världen snurrar runt en individ (objektiv yrsel) eller som om individen snurrar i rummet (subjektiv yrsel).
Vestibulärt system – System i kroppen som är ansvarigt för att upprätthålla balansen, hållningen och kroppens orientering i rummet. Systemet reglerar också förflyttning och andra rörelser och håller föremål i visuellt fokus när kroppen rör sig.
Vestibulum – Benhålan i innerörat.