Osmotiskt gap i avföring är ett mått på skillnaden i typ av lösta ämnen mellan serum och avföring, som används för att skilja mellan olika orsaker till diarré.
Avföring befinner sig normalt i osmotisk jämvikt med blodserum, som människokroppen upprätthåller mellan 290-300 mOsm/kg. De lösningsmedel som bidrar till denna totalsumma skiljer sig dock åt. Serum består mestadels av natrium- och kaliumsalter (vilket återspeglas i formlerna för serumosmolgap och anjongap), medan matsmältningskanalen innehåller betydande mängder av andra föreningar. Den osmotiska gapet i avföringen är ett mått på koncentrationen av dessa andra föreningar.
Det osmotiska gapet i avföringen beräknas som 290 mOsm/kg – 2 × (Na i avföringen + K i avföringen). 290 mOsm/kg är den förmodade osmolaliteten i avföringen, och den uppmätta koncentrationen av natrium- och kaliumkatjoner fördubblas för att ta hänsyn till motsvarande anjoner som måste finnas närvarande.
En normal gap är mellan 50 och 100 mOsm/kg, vilket motsvarar koncentrationen av andra lösta ämnen, såsom magnesiumsalter och sockerarter.
En låg osmotisk klyfta i avföringen tyder på sekretorisk diarré, där matsmältningskanalen är hyperpermeabel och förlorar elektrolyter, medan en hög klyfta tyder på osmotisk diarré, där matsmältningskanalen inte kan absorbera lösta ämnen från chymet, antingen på grund av att matsmältningskanalen är hypopermeabel (t.ex. på grund av inflammation) eller att det finns icke-absorberbara föreningar (t.ex. Epsomsalt). Anledningen till detta är att utsöndrade natrium- och kaliumjoner utgör en större andel av avföringens osmolalitet vid sekretorisk diarré, medan vid osmotisk diarré andra molekyler, t.ex. oabsorberade kolhydrater, i större utsträckning bidrar till avföringens osmolalitet.
Hög osmotisk klyfta (>100 mOsm/kg) orsakerna till osmotisk diarré är bl.a. celiac sprue, kronisk pankreatit, laktasbrist, laktulos, användning/missbruk av osmotiska laxermedel och Whipples sjukdom.
Låg osmotisk klyfta (<50 mOsm/kg) orsakerna till sekretorisk diarré är bl.a. toxinmedierade orsaker (kolera, enterotoxigena stammar av E. coli) och sekretagoger som vasoaktiv intestinal peptid (t.ex. från ett VIPoma). Ovanliga orsaker är gastrinom, medullärt sköldkörtelkarcinom (som producerar överskott av kalcitonin), fiktiv diarré på grund av missbruk av icke-osmotiska laxermedel och villusadenom.