PANATHENAIA

Grekisk mytologi >>Kult av grekiska gudar >> Athenakult >> Panathenaea (Panathenaia)

PANATHENAIA var en atenisk festival som firades varje juni för att hedra gudinnan Athena. Den mindre Panathenaia var ett årligt evenemang, medan den större hölls vart fjärde år. Se även Athena Cult.

ENCYCLOPEDIA

PANATHENAEA (ta Panathênaia) var en mycket gammal festival till Athena Polias och Erechtheus’ ära (A. Mommsen, Heortologie der Athener, 14 ff, 37 ff.), som sägs ha grundats av Erechtheus eller Erichthonius 729 år före den första olympiaden (C. I. G. 2374, jfr. s. 325), och som först kallades Athenaea, men efter Theseus sunoikismos Panathenaea (Plut. Thes. 24; Suid. s. v. Panathênaia). Pisistratus förnyade den med ökad prakt och lade där mer särskild vikt vid dyrkan av sin beskyddande gudomlighet, Athena.

1. Den större och den mindre Panathenaea.

Den större Panathenaea var en pentetêris som firades vart fjärde år, och var endast en utökad och mer magnifik föreställning av den mindre Panathenaea, som sedan gammalt alltid hölls varje år (jfr Hom. Il. ii. 551). När varje fjärde år kom runt införlivades den mindre i den större. Processionen och hekatombningen förblev alltid grunden för den senare, men även vagnsloppet tycks ha betraktats som tillhörande den ursprungliga festivalen. Erechtheus sägs ha ridit på det själv (C. I. G. l. c.). Pisistratus kan praktiskt taget betraktas som den andra grundaren av Greater Panathenaea (Schol. on Aristid. s. 323), även om vi hör att föreställningen under arkonen Hippoklides år 566 f.Kr. besöktes av en stor skara främlingar och firades allmänt, i synnerhet som gymnastikstävlingar infördes för första gången vid det tillfället. Marcellinus (Vit. Thuc. § 3) säger faktiskt att Panathenaea inrättades under Hippoklides’ arkonism. Den större festens ökade prakt minskade naturligtvis den mindre festens betydelse: så även om adjektivet megala ofta hittas i anslutning till den större (C. I. G. 380, 1068; Boeckh, Staatshaushaltung, iii.3 513), används i allmänhet Panathênaia enbart för den större, och den mindre kallas mikra.

Uttalandet i Arg. till Dem. Mid. 510, att den mindre festen var en trieteris, motbevisas både av sådana bevis som ta Panathênaia ta kat’ eniauton (Rangabé, 814, 32) och även av det faktum att inskriptioner på vaser pekar på att Panathenaea har hållits under varje enskilt olympiskt år (Mommsen, s. 119, 125). De större Panathenaeerna firades vart tredje olympiska år (t.ex. C. I. G. i. 251, av arkonen Charondas år 110. 3; Lys. Accept. Mun. Def. § 1, av arkonen Glaucippus år 92. 3: se andra bekräftande argument i Mommsen, s. 120, 121); därför hölls de under samma år som de pythiska spelen. Solon, vet vi, tog en pythisk kalender för att reglera den atenska kalendern, och Pisistratus följde på många punkter nära i Solons fotspår (Mommsen, 122).

2. Datumet för Panathenaea.

Huvuddagen var den tredje dagen från slutet av Hecatombaeon (ungefär den 13 augusti). Proclus (i Plat. Tim. s. 9) säger detta uttryckligen om den större: och detta stämmer överens med Schol. on Hom. Il. viii. 39, där Athena sägs ha fötts den dagen. Men Proklos säger att den mindre Panathenaea kom omedelbart efter Bendideia, följaktligen den 21:a Thargelion (omkring den 8 juni). Men den större och den mindre Panathenaea är otvivelaktigt sammankopplade i och med att den förstnämnda bara är en förstärkning av den sistnämnda, så att det à priori finns en presumtion för att de hölls vid samma tidpunkt. Vidare följer C.I.G. 157 uppenbarligen kalendern och placerar Panathenaea efter offret till Eirene den 16:e Hecatombaeon. Enligt Demosthenes (Timokrates, s. 709, § 28) närmar sig Panathenaea just den 11:e Hecatombaeon; men dessa är säkert de mindre Panathenaea (Schaefer, Demosth. i. 334; Wayte on Dem. Tim. § 26), eftersom året är 01. 106. 4, inte 106. 3. Argumentet att listan i Lysias (op. cit. § 4) nödvändigtvis är i kronologisk ordning motbevisas av sådana listor som Isaeus (de Dicaeog. hered. § 36) och contr. Alc. § 42, som genom jämförelse kan konstateras att de inte båda är i kronologisk ordning.

Beviset för ett Panathenaea på våren är Himerius, som ger titeln på sitt tredje tal, eis Basileion Panathênaiois, archomenou tou earos: jfr Ciris, 21 ff. (troligen komponerad på Hadrianus tid); men detta hänvisar till de romerska Quinquatria, som kallades Panathenaea efter det att den äldre festivalen försvann (Dionys. Hal. ii. 70).

3. Den musikaliska tävlingen.

Denna hölls endast vid den större Panathenaea. Pisistratus tillhörde gens av Philaidae, som bodde i Brauron, där det fanns en tävling för rhapsoder från gamla tider (Schol. on Aristoph. Av. 873). Därför överförde han bara till huvudstaden den sedvänja som gällde i hans by. Han införde recitationer av homeriska dikter, som reglerades bättre av Hipparkos: jfr Plat. Hipp. 228 B; Ael. V. H. viii. 2. (För betydelsen av ex hupobolês och ex hupolêpseôs, se Mahaffy, Hist. of Greek Literature, i. 29, not). Dikterna sjöngs nu i mycket längre partier än tidigare, och troligen både Iliaden och Odysséen eftersom Neleidae särskilt firas i den senare (jfr Mommsen, s. 138). I senare tider fick andra poeter (t. ex. Choerilos från Samos, fl. 420 f.Kr.) privilegiet att bli reciterade vid Panathenaea (Suidas, s. v. Choirilos).

Den egentliga musikaliska tävlingen infördes av Perikles, som byggde det nya Odeum för ändamålet (Plut. Pericl. 13). Tidigare var det i det gamla obeakade Odeum som rhapsoderna reciterade. Det finns en mycket viktig inskription (C. I. A. ii. 965 = Rang. 961) om dessa musikaliska tävlingar. Den del som hänvisar till rapsodisterna är troligen förlorad. Därefter följer fem priser för kitharôidoi. För den första en olivkrona med guldinfattad (stephanos thallou chrusous), värde 1000 drachmer och 500 drachmer i silver: för den andra troligen en krona värde 700, för den tredje 600, för den fjärde 400 och för den femte 300 (se Rangabé, ii. s. 673). Därefter två priser andrasi aulôidois: för den första en krona värde 300, för den andra en krona värde 100. Därefter andrasi kitharistais: för den första verkar det vara en krona värd 500 drachmer, eller 300 drachmer i pengar; för den andra troligen 200, och för den tredje 100. Det faktum att vi finner andrasi tillagda bevisar att det förekom tävlingar även för pojkar (jfr C. I. G. 2758, Col. i.). Även aulêta fick priser, men inskriften anger inte vilka de var. Observera att priserna i de musikaliska tävlingarna räknas i pengar, inte i natura, som i de äldre gymnastik- och ryttartävlingarna. Den första som vann en seger i dessa musiktävlingar var Phrynis i Ol. 83. 3 (446 f.Kr.): se Schol. on Aristoph. Nub. 971 (ändra Kalliou till Kallimachou). Plutarch tycks ha skrivit en avhandling om den panatheniska musiken (de Mus. 8). Det förekom inga dramatiska föreställningar vid Panathenaea. När vi beaktar rapsodernas långa recitationer och de egentliga musikaliska tävlingarna, kan vi med en liberal beräkning kanske räkna med tre dagar för denna del av ceremonin, säkerligen inte mindre än en och en halv dag (Mommsen, s. 202).

4. Gymnastiktävlingen.

Det finns ofta omnämnanden om denna tävling vid den stora Panathenaea (C. I. G. 251, Rang. 849, 18; Dem. de Cor. s. 265, § 116 – en passage som för övrigt visar att proklamationer för att hedra välgörare gjordes vid den stora Panathenaea i samband med den gymnastiska tävlingen), men inte vid den mindre: dessutom hade den inget att göra med ritualen; det var ett rent världsligt och sent tillägg, som sägs ha gjorts för första gången av arkonen Hippoklides år 566 f.Kr. eller kanske av Pisistratus själv (jfr. § 1). Den ovan nämnda inskriften, C. I. A. ii. 965 (= Rang. 960), ger också detaljer om de gymnastiska tävlingarna. De tävlande var indelade i paides, ageneioi och andres, där paides var de som var mellan 12 och 16 år gamla, ageneioi mellan 16 och 20 år och andres över 20 år. Således kunde varken en pais eller en ageneios tävla som sådana två gånger. I senare tider (Rang. 964) delades paides ännu mer upp, t.ex. i tês prôtês hêlikias, tês denteras (jfr C. I. G. 1590, paidôn tôn presbuterôn, paidôn tôn neôterôn), där paides tês tritês utan tvekan var ageneioi. Det finns sedan ett evenemang ek pantôn, som innebär ett lopp för alla, men för pojkar, vilket framgår av dess placering före andras. Pojkarna och de små hade sina evenemang först: sedan var det en paus (om det inte var en hel natt emellan), och när de samlades på nytt ägde männens evenemang rum. Enligt C. I. A. ii. 965 har paides och ageneioi fem tävlingar,-stadion, femkamp, palê, pugmê, pankration. Enligt Rang. 963 (som tillhör den sena perioden av Diadochi) har paides sex, medan ageneioi fortfarande bara har fem. Kanske var dolichos, som lades till, för alla under klassen andres. Männens tävlingar var enligt x. i. a. 966 (= Rang. 962) från 190 f.Kr. dolichos, stadion, diaulos, hippios (= en dubbel diaulos), femkamp, palê, pugmê, pankration, hoplitês (= lopp i rustning). Observera ordningsföljden, även om stadion på Platons tid kom först (Legg. viii. 833 A): jfr C. I. A. ii. 965. Tävlingarna genomfördes i heat (taxeis) om fyra personer vardera (Paus. vi. 13, 4); segrarna i heaten sprang sedan tillsammans. Det fanns priser för den första och den andra i det avgörande heatet i förhållandet 5:1 (= oxe: får, jfr Plut. Sol. 23): se C. I. A. l. c. Priserna bestod av olja från moriai i Academia, som gavs i särskilda prisamforor, vilka kallades amphoreis Panathênaïkoi (Athen. v. 199). Oljan var avsedd att säljas och kunde exporteras tullfritt (ouk esti d’exagôgê elaiou ex Athênôn ei mê tois nikôsi, Schol. on Pind. Nem. x. 64). Enligt den nämnda inskriptionen var antalet givna amforor cirka 1450 och värdet (1 amfora värd 6 drachmer) cirka 1 talang 2700 drachmer (se Rangab, ii. s. 671). De gymnastiska spelen varade troligen i två dagar, säkert inte mindre än en (Mommsen, 202).

5. Ryttartävlingen.

Det finns gott om bevis för en ryttartävling vid den större Panathenaea, men inga för den mindre, även om det kan ha funnits ett slags ceremoniell tävling, mer som en fråga om dyrkan än som en tävling där segrarna fick rejäla priser. Inget av bevisen för Athlothetae (jfr § 11) vid Lesser Panathenaea är helt avgörande, men vi kan kanske anta att det förekom en ryttartävling i liten skala vid denna festival (Mommsen, 124-127). För att grundligt förstå de många händelserna i denna division vid olika tidpunkter måste läsaren studera inskriptionerna i C. I. A. 965 b = Rang. 960 (380 f.Kr.), 966 = Rang. 962 (190 f.Kr.), 968 (166 f.Kr.), 969 (162 f.Kr.), C. I. G. 1591 (250 f.Kr.), och framför allt den utförliga tabellen över jämförelsen av dessa inskriptioner i Mommsen (Taf. IV.). De mångskiftande detaljerna kan endast redovisas i en sådan tabell, och alla som vill studera dem mycket noggrant måste hänvisas till den. Här kan vi bara ge en uppfattning om planen och notera att händelserna tycks ha ökat i antal allteftersom tiden gick. Den första och viktigaste händelsen, den som enligt legenden Erechtheus introducerade, var apobatês (jfr tês apênês kai tês kalpês dromos vid Olympia i Paus. v. 9, 1 och 2).

En vagnförare (hêniochos egbibazôn eller zeugei ebibazôn) och en följeslagare, som i Iliaden, intar vagnen. Kumpanen (här kallad apobatês, inte paraibatês) hoppar ut (därav hans namn) och återigen upp (därav finner vi honom ibland även kallad anabatês), dels med hjälp av föraren (som därmed får sin titel egbibazôn), dels med hjälp av typer av hjul som kallas apsbatikoi trochoi (Mommsen, s. 154). Phocions son (Plut. Phoc. 20) deltog i denna tävling, så man får inte dra slutsatsen av dess frånvaro i C. I. A. ii. 965 att den inte existerade år 380 f.Kr. Den är verkligen avbruten från inskriften. Den andra divisionen i Mommsens tabell är. vanlig ridning och körning, utan något samband med ritual eller krig. Här delas hästarna in i föl och fullvuxna hästar; de är okade antingen enskilt eller två eller fyra tillsammans; och tävlingarna delas in i diauloi och akampioi. Sedan finns det olika permutationer och kombinationer som kan göras av dessa (t.ex. sunôridi pôlikêi, kelêti teleiôi, harmati teleiôi i C. I. A. ii. 968): men det finns aldrig någon diaulos för en enskild häst, bara för en ok eller ett par, och inte ens för dessa när det gäller föl. Den tredje avdelningen består av vad vi kan kalla militära tävlingar, och de är i stort sett desamma som den andra avdelningen, bara att det inte förekommer så många kombinationer (t.ex. ib. harmati polemistêriôi, hippôi polemistêi). Det finns ingen anledning att anta att dessa tävlingar uteslutande var begränsade till kavalleriet (Mommsen, 161-2). Den fjärde hänvisar till processionen till Athenas ära och bestod alltid av fyra hästar zeugei pompikôi diaulon eller akampion. Den femte var spjutkastare från hästryggen, en tävling som snart försvann. Lägg vidare märke till att flera evenemang är för alla (ek pantôn): jfr C. I. A. 968, 42 ff., i motsats till de som endast är för atenare (tôn politikôn).

Inskriptionen C. I. A. ii. 965 b, vars början är förlorad och som innehåller apobatês, ger följande, som Mommsen klassificerar på följande sätt:–
1:a klass.
2:a klass. hippôn pôlikôi zeugei (40:8).
hippôn zeugei adêphagôi (140:40); d. v. s. teleiôi (se Hesych. s. v. adêphagos); var troligen ett slangord för den stora utgift. som sådana praktfulla kapplöpningshästar medförde.
3:e klass. hippôi kelêti nikônti (16:4).
hippôn zeugei nikônti (30:6).
(Det är särskilt noterat i inskriften att dessa är polemistêriois.) 4:e klass. zeugei pompikôi nikônti (4:2)
5:e klass. aph’ hippôn akontizonti (5:1).
(Inom parentes har vi angett antalet burkar olja som delades ut för första och andra pris.)

Amatörerna som deltog i tävlingarna i den andra klassen fick de bästa belöningarna, och det var för att uppmuntra dem att spendera sina pengar på att hålla hästar som dessa tävlingar gjordes till de mest framstående. I C. I. A. ii. 966, 41, framträder kung Ptolemaios Epiphanes som segrare bland dem i diaulos med en vagn.

Platsen för både gymnastik- och ryttartävlingarna var kanske Eleusinium (Köhler till C. I. A. ii. 2, s. 392), eller deme Echelidae, V. av Pireus (Steph. Byz. s. v. Echelidai: Etym M. s. v. Enechelidô, 340, 53; Mommsen, 152. Se dock Milchhöfer i Baumeisters Denkmäler, s. v. Peiraieus, s. 1200). Den tog troligen en dag i anspråk, även om den möjligen bara tog en halv dag (ib. 202).

6. De mindre tävlingarna.

(a) Den som kallas Euandria (euandria) var ett sätt genom vilket processionens ledare valdes ut. Det var en leitourgia, i Alcib. § 42, och den som utförde den valde ur sin stam ut ett visst antal – kanske omkring tjugofyra, antalet i en kör – av de längsta och snyggaste medlemmarna, och klädde dessa med lämpliga festkläder. En medlem av en annan stam gjorde detsamma, och förmodligen var det bara två stammar som tävlade, eftersom inget andrapris förekommer i C. L. A. ii. 965. Främlingar var uttryckligen uteslutna från denna tävling (Bekk. Anecd. 257, 13). Sauppe och Köhler anser att det fanns två grupper som tävlade i varje fall i Euandria, en av seniorer och en av juniorer; kanske kallades tävlingen för seniorer euandria i särskild mening, och den för juniorer euoplia: jfr Rang. 964 och Mommsen, 168.

(b) Pyrrhussången, som utfördes både vid den stora och den lilla Panathenaea (Lys. Accept. Mun. Def. § § § 1, 4). Tillsammans med Euandria och Lampadedromia hörde den till den mer strikt religiösa delen av festen (jfr Aristoph. Nub. 988 och Schol.). Athena sägs ha dansat Pyrrhikdansen efter sin seger över jättarna (Dionys. Hal. vii. 72). Som tillhörande den religiösa delen av festivalen var priset en oxe för offer och bar den speciella titeln nikêtêrion (jfr Xen. Cyr. viii. 3, 33, där enbart oxen kallas nikêtêrion, inte bägarna: även Mommsen, 163; Rangabé, ii. s. 671). Det fanns pyrrhiska dansare i alla tre tidsåldrarna – paides, ageneioi och andres. En relief som publicerats av Beulé (L’Acropole d’Athènes, ii., näst sista plattan) föreställer åtta beväpnade ynglingar som utför pyrrhisk dans. En hel grupp pyrrhikister skulle då vara tjugofyra, vilket är antalet i en komisk kör. De bär en lätt hjälm, bär en sköld på sin vänstra arm, men är i övrigt nakna. Hur segern i den pyrrhiska dansen och Euandria vanns uppges inte; troligen genom beslut av en domare. Figuren till vänster i reliefen kan kanske vara domaren.

(c) Lampadedromia vars pris i C. I. A. ii. 965 var en hydria av olja (jfr Schol. i Pind. Nem. xv. 61), värde 30 drakmer.

7. Pannychis.

Detta var natten till den 28:e (dagen räknas från solnedgång till solnedgång). Lampadedromia var den första händelsen i den. Därefter följde under större delen av natten litanier (ololugmata) av de äldre prästinnorna, som ursprungligen var böner och tacksägelser för skörden, och senare glädjesånger för Athenas födelse. Mommsen (s. 171, not) anser att möjligen kan Eumenidernas slutsats ha anknytning till ceremonierna i den panathenaiska pannychis. Det förekom också danser av de yngre prästinnorna, och mot morgonen sånger av cykliska körer (jfr Lys. op. cit. § 2) av ungdomar och män (neôn t’aoidai chorôn te molpai, Eur. Heracl. 779, en passage som innehåller många inslag av Panathenaea, som dock inte får anses uttrycka tidsordningen, utan endast betydelsen av de olika händelserna). Den typ av sånger som männen sjöng kan kanske delvis ses i Lamproklos’ dithyramb i Bergk (Lyr. Graec. iii. s. 554: jfr Aristoph. Nub. 967 och Schol.). Opopoioioi fick nästan ingenting för utgifterna för Pannychis, endast 50 drachmer, och detta fick kompensera många andra utgifter dessutom (Rang. 814, 27-30, och hans anmärkning).

8. Processionen och offren.

Processionen var mycket praktfull. Den bestod av segrarna i de föregående dagarnas spel, pompeis eller ledarna för offren, både ateniska och främlingarnas (för kolonierna och klerukierna brukade skicka offer till Panathenaea, t.ex. Brea, C. I. A. i. 31), en stor kvot av kavalleri (för Demosthenes, Phil. i. p. 47, § 26, talar om hipparchoi: jfr Schol. on Aristoph. Nub. 386), arméns högsta officerare, taxiarchoi och stratêgoi, värdiga äldre (thallophoroi, Xen. Symp. 4, 17), som bar olivkvistar (thalloi), utan tvekan med sina metoikoi som skaphêphoroi som följde efter, i senare tider de praktfullt utrustade ephebi: medan det bland kvinnorna fanns ett långt tåg av kanêphoroi, med metoikoiernas fruar och döttrar som deras skiadêphoroi och diphrophoroi: sedan det atenska folket, som i allmänhet var uppställda i enlighet med sina hemtrakter. Även om frisen på Parthenon återger vissa punkter, särskilt det genuint atenska inslaget i den panatheniska festen, får man inte tro att den återger alla detaljer; t.ex. förekommer inte metoikoi, som vi har de mest specifika bevisen för, på bilden.

Ett av de mest slående inslagen i processionen var Peplus, som arbetades av ergastinai, övervakade av två arrêphoroi och vissa prästinnor, som var avsedd för den antika statyn av Athena Polias, i enlighet med vissa föreskrifter från den delfiska guden. Pisistratus avsåg troligen att en ny peplus skulle komma vart fjärde år; de eleiska jungfrurna vävde en peplus till gudinnan endast en gång vart fjärde år (Paus. v. 16, 2); men i det republikanska Aten tillverkades en ny peplus varje år (Schol. Aristoph. Eq. 566). På diadokiernas tid placerades porträtt av några av dessa där gudarnas figurer skulle ha stått (Plut. Demetr. 10). Peplus hängdes upp som ett segel från varven i masten på det panathenaiska skeppet (Schol. on Hom. Il. v. 734), som var ett verkligt skepp, mycket stort och vackert. Det fantastiska utseendet av ett skepp som går genom gatorna åstadkoms av underjordiska maskiner (Philostr. Vit. Soph. ii. 1, 5, s. 236 Kayser; Paus. i. 29, 1), om vilket vi mycket gärna skulle vilja ha mer information. Atenarna hade blivit ett sjöfartsfolk, och de ville markera det: den agrara Athenas tid var förbi (Mommsen, 188). På peplos föreställdes gudinnans aristeia, särskilt hennes seger över Enceladus och jättarna (Schol. on Eur. Hec. 466; Suidas, s. v. Peplos). Det ansågs vara en stor syn för befolkningen (Plaut. Merc. prol. 67).

Uttalandet att de ansvariga för den större festivalen var Athlothetae, inte Hieropoioioi, bekräftas av cc. 54 och 60. I c. 49 nämns att valet av vävare till den heliga peplos (s. 327 a) först låg i händerna på boulê och därefter på en dikastêrion.

Processionen, som huvudsakligen samlades i den yttre Ceramicus, delvis inne i staden, passerade genom marknadsplatsen till Eleusinium i östra änden av Akropolis (jfr. Schol. to Aristoph. Eq. 566), vände runt detta till vänster och gick längs Pelasgicon, norr om Akropolis, och nådde på så sätt Propylaea (Philostr. l. c; jfr Xen. Hipp. 3, 2). Därefter utförde några av medlemmarna offret till Athena Hygiaea, medan andra offrade ett preliminärt offer på Areopag. Böner åtföljde dessa offer, och vi hör om böner som framfördes för platéerna vid Stora Panathenaea (Herod. vi. 111). När man gick in på Akropolis, vilket endast var tillåtet för äkta atenare, offrades en ko till Athena Nike (Rang. 814, 20); efter detta följde. hecatomb till Athena Polias, på det stora altaret i den östra delen av Akropolis. Tidigare offrades hecatomben vid Erechtheum. Efter processionen följde hestiasen. Köttet från offren gavs, beroende på demes, till ett visst fast antal ur varje demes. Skaphêphoroi tillhandahöll bröd och kakor.

9. Båttävlingen

Båttävlingen var en kompletterande händelse den 29:e Hecatombaeon, den dag då fartygen ska dras ner till havet (Hes. Op. 815). Det hölls vart fjärde år i Pireus för att hedra Poseidon (som identifierades med Erechtheus) och Athena. Skillnaden i lokalitet förbjuder oss att associera den med den suniska regattan, även om denna också hölls endast en gång vart fjärde år (Herod. vi. 87; Lys. op. cit. § 5). I samband med denna del av festivalen inrättade oratorn Lycurgus, i vars familj Poseidons prästerskap Erechtheus fanns, tre cykliska kor (Westerm, Biogr. Min. 273, 50) för att hedra den guden, med värdefulla priser.

10. Panathenaeas kalender.

För den mindre Panathenaea (som var kärnan i den större) var huvuddagen för festivalen den 28:e Hecatombaeon; den omfattade pannychis, processionen, offren och festmåltiderna: och den 27:e räckte för hästkapplöpningarna (när det fanns några), Euandria och Pyrrhiska danserna. Vid den stora Panathenaea tilldelades dessa dagar till samma evenemang. Men den dag då festivalen började kommer att variera beroende på om vi tillåter en längre eller kortare period för de tre huvudtävlingarna: så den musikaliska tävlingen kan pågå i tre dagar eller en och en halv dag, den gymnastiska i två dagar eller en dag och den ryttariska i en dag eller en halv dag. Enligt den längre perioden skulle Panathenaea alltså börja den 21, enligt den kortare den 24. Den längre perioden har den fördelen att den lämnar eftermiddagarna fria för fördjupningar (K. F. Hermann, Gr. Alt. 54, 24) eller middagsbjudningar (Xen. Symp. init.). Den kortare passar bättre till Thucyd. v. 47; jfr Mommsen, 204, 205.

11. Festens funktionärer.

(1) De tio Athlothetae, en vald från varje stam. De innehade sitt ämbete i fyra år, och deras uppgift var, som Pollux säger (viii. 93), att arrangera de musikaliska, gymnastiska och ryttartävlingarna vid Panathenaea. Vi finner i inskriptioner att de fick bidrag från tamierna i Athenas heliga kista (C. I. A. i. 188). (2) Hieropoici, som förvaltade den mindre Panathenaea (Rang. 814, 32). De tycks inte ha haft något att göra med den särskilt större festivalen (Etym. M. s. 469, 4). (3) Gymnasiarchae, som särskilt övervakade Lampadedromia. (4) Demarkerna, som samlade folket i demes för processionen och för hestiasen (Schol. on Aristoph. Nub. 37; Suidas, s. v.). När det gäller dem som hade förmåner i samband med festen, såsom manteis och arkoner i kreanomiai, se Rang. 814.

12. Panathenaea utanför Aten

Panathenaea utanför Aten kan kanske härledas från Panathênaia en Athênais i C. I. G. 1068. Vi får veta att Themistokles inrättade Panathenaea i Magnesia (Ath. xii. 533), och i Teos fanns ett gille av Panathenaistae (C. I. G. 3073). Klerucherna firade utan tvekan festen utomlands.

Källa:

Citat från klassisk litteratur

Platon, Kratylos 530a-b (övers. Shorey) (grekisk filosof, 4:e f.Kr.) :
”Sokrates : Varifrån har du nu kommit för att göra detta besök hos oss? Från ditt hem i Efesos?
Ion : Nej, nej, Sokrates, från Epidauros och Asklepios-festivalen där. .
Sokrates : Se till att vi också vinner i Panathenaia.
Ion : Ja, det ska vi göra, om Gud vill.”

Platon, Kratylos 418a (trans. Shorey) :
”Du såg ut som om du hade gjort upp med munnen för att vissla flöjtprejudot i hymnen till Athena.”

Platon, Euthyphro 6b (övers. Fowler) :
”Sokrates : Och du tror alltså att det verkligen förekom krig mellan gudarna, och fruktansvärda fiendskap och strider och andra saker av det slaget, sådana som poeterna berättar om och som avbildas på olika sätt av de stora konstnärerna på våra heliga platser och särskilt på den mantel som bärs upp till Akropolis vid den stora Panathenaia, för den är täckt med sådana avbildningar.”

Plato, Hipparkos 228b (övers. Lamb) :
”Sokrates : Hipparkos . . bland de många goda bevis på visdom som han visade, tvingade först . . . rapsodierna vid Panathenaia att recitera dem i stafett, där den ena mannen följde på den andra, vilket de fortfarande gör nu.”

Plato, Lagar 796b (trans. Bury) :
”Vi bör inte heller utelämna sådana mimiska danser som är lämpliga att använda av våra körer, till exempel Kouretes svärddans här i Kreta och Dioskourois svärddans i Lakedaimon; och även i Aten ansåg vår jungfru-dame (Parthenos), som gladdes av dansens tidsfördriv, att det inte var lämpligt att idrotta med tomma händer, utan att hellre gå i full panoplym på måttet. Det skulle vara bra för pojkar och flickor att kopiera dessa exempel och på så sätt odla gudinnans gunst, både för tjänstgöring i krig och för användning vid festivaler.”

Platon, Timaeus 21a (övers. Bury) :
”Som en hyllning av lovord, sjunget som det var vederbörligen och sant, för att hedra gudinnan på denna hennes festdag .”

Pseudo-Apollodorus, Bibliotheca 3. 14. 6 (trans. Aldrich) (grekisk mytograf C2nd A.D.) :
”Han satte upp Athenas träbild på akropolis och instiftade Panathenaia-festivalen.”

Pausanias, Description of Greece 8. 2. 1 – 2 (trans. Jones) (grekisk reseberättelse C2nd A.D.) :
”I hold that the Panathenaia festival was not founded before the Lykaian . Det tidiga namnet på den förstnämnda festivalen var Athenaia, som ändrades till Panathenaia på Theseus tid, eftersom den då inrättades av hela det atenska folket samlat i en enda stad … . Min åsikt är att Lykaon var samtida med Kekrops , Atens kung, men att de inte var lika kloka i religiösa frågor.”

Callimachus, Fragment 122 (från Scholiast on Pindar Nemean Ode 10 .64) (övers. Trypanis) (grekisk diktare C3rd f.Kr.) :
”Bland atenarna sitter också vid sidan av den heliga boningsorten kannor, en symbol inte för utsmyckning utan för brottning”. .

Athenaeus, Deipnosophistae 3. 98b (övers. Gullick) (grekisk retoriker C2nd to 3rd A.D.) :
”Under firandet av Panathenaia, när domstolarna inte sammanträder, sade han: ”Det är Athena Alektors (tuppens) födelsedag och idag är en orättvis dag (miara hemera).'”

Aelianus, Historical Miscellany 8. 2 (trans. Wilson) (grekisk retoriker C2nd to 3rd A.D.) :
”Hipparkhos son till Peisistratos som den äldsta av sin fars barn och den klokaste av atenarna. Han introducerade först Homers dikter i Aten och tvingade sångarna att framföra dem på Panathenaia.”

Aelianus, Historical Miscellany 11. 8 :
”Hipparkos dödades av Harmodios och Aristogiton för att han vid Panathenaia inte lät Harmodios syster bära korgen för att hedra gudinnan enligt lokal sedvänja, med motiveringen att hon inte var värdig denna ära.”

Pseudo-Hyginus, Astronomica 2. 13 (trans. Grant) (romersk mytograf C2nd A.D.) :
”Erichthonius uppfann först fyrspannsvagnen … i sin ungdom inrättade han de panathenaiska spelen för Minerva, och tävlade själv i fyrspannsvagnsloppet. I gengäld för dessa gärningar placerades han bland konstellationerna.”

Ovidius, Metamorphoses 2. 709 ff (övers. Melville) (romersk epik C1st f.Kr. till C1st e.Kr.) :
”Den dagen var det Pallas’ högtid och jungfrurna bar, på sedvanligt sätt, i korgar, blomsterkrönta, på sina huvuden de heliga kärlen till hennes helgedom på kullen.”

Suidas s.v. Panathenaia (trans. Suda On Line) (Byzantine Greek lexicon C10th A.D.) :
”Panathenaia : två sorters Panathenaia hölls i Aten, en varje år, den andra i en femårscykel, som de kallade den stora Panathenaia. Den förste som höll festivalen var Erikhthonios, son till Hephaistos. Panathenaia kallades tidigare Athenaia.”

Suidas s.v. Arrenophorein :
”Arrenophorein (att bära de heliga föremålen) : Fyra kvinnor brukade väljas , bland dem av ädel börd, som skulle påbörja vävningen av manteln och de andra saker som hör till den. De brukade bära vita kläder. Om de satte på sig guldprydnader blev dessa heliga.”

Suidas s.v. Peplos :
”Peplos (Robe, peplos) : I särskild bemärkelse, bland atenarna, är en peplos fästet till det panathenaiska templet, som atenarna brukade förbereda för gudinnan vart fjärde år; de brukade också processa till hennes ära genom Kerameikos så långt som till Eleusinion. De kallar detta plagg för peplos på grund av att det är av ull. Enkelados, som Athena förgjorde, skrev på den; han var en av Gigantes. Alternativt berodde det på att atenarna efter en seger gjorde en kappa åt Athena och skrev in namnen på de bästa kämparna på den. Peplos: angående den mantel som togs upp för Athena vid den stora Pananthenaia finns det information som finns registrerad inte bara hos oratorerna utan också i komedin.”

Suidas s.v. Lampados :
”Lampados (av en fackla). Och med facklor. Atenarna firar tre fackelfester, vid Panathenaia , Hephaistia och Promethia .”

Suidas s.v. Trapezophoros :
”Trapezophoros (Bordbärare) : Bordbärare är ett namn på ett prästinnaskap; och det sägs att både hon och Pallas’ prästinna sköter allting gemensamt med Athenas prästinna.”

KUNSKAP

GREKISK

• Platon, Kratylos – grekisk filosofi C4:e f.Kr.
• Platon, Euthyphro – grekisk filosofi C4:e f.Kr.
• Plato, Hipparkos – grekisk filosofi C4:e f.Kr.
• Plato, Lagar – grekisk filosofi C4:e f.Kr.
• Plato, Timaios – grekisk filosofi C4:e f.Kr.
• Apollodorus, Biblioteket – Grekisk mytografi C2nd A.D.
• Callimachus, Fragment – Grekisk poesi C3rd B.C.
• Pausanias, Beskrivning av Grekland – Grekisk reseberättelse C2nd A.D.
• Aelianus, Historisk samling – Grekisk retorik C2nd – 3rd A.D.
• Athenaeus, Deipnosophistae – Grekisk retorik C3rd A.D.

ROMAN

• Hyginus, Astronomica – latinsk mytografi C2nd A.D.
• Ovidius, Metamorphoses – latinsk epik C1st B.C. – C1st A.D.

BYZANTINE

• Suidas, The Suda – Byzantine Greek Lexicon C10th A.D.

BIBLIOGRAPHY

En fullständig bibliografi över de översättningar som citeras på denna sida.