LiteratureEdit
Ett exempel är mr Jingles tal i kapitel 2 i Pickwick Papers av Charles Dickens.
”Kom nu, då”, sa han i den gröna rocken och släpade mr Pickwick efter sig med huvudkraft och pratade hela vägen. ”Här, nr 924, ta din biljett och gå av dig själv – en respektabel gentleman – känn honom väl – inget av ditt nonsens – den här vägen, sir – var är dina vänner?- allt är ett misstag, ser jag – tänk aldrig på det – olyckor kan hända – de bäst reglerade familjerna – säg aldrig att du har tur – dra upp honom – stoppa det i hans pipa – som en smak – förbannade rackare.” Och med en förlängd rad av liknande brutna meningar, framförda med extraordinär volatilitet, visade främlingen vägen till resenärens väntrum, dit han följdes tätt av mr Pickwick och hans lärjungar.
Samuel Becketts inledning till sin monolog ”Not I” är ett annat exempel.
Munnen: …. ut … ut … i denna värld … denna värld … denna värld … pytteliten sak … före sin tid … i en gudför- … vad? … flicka? … ja … pytteliten flicka … in i denna … ut i denna … före sin tid … gudsförgätna hål som kallas … kallas … oavsett … föräldrar okända … ohörda … han har försvunnit … tunn luft … knappt knäppt upp sina byxor … hon likaså … åtta månader senare … nästan till tick … så ingen kärlek … … ingen kärlek som normalt sett utspelar sig på det … språklösa spädbarnet … i hemmet … nej … och för den delen inte heller någon kärlek av något slag … ingen kärlek av något slag … i något senare skede …
GreekEdit
In What Is Called Thinking?, tar Martin Heidegger upp den parataktiska karaktären hos klassiska grekiska texter. Genom att analysera ett fragment från Parmenides (vanligtvis översatt ”Man bör både säga och tänka att Varandet är”) hävdar Heidegger att moderna syntaktiska översättningar av parataktiska grekiska texter ofta lämnar innebörden skymdad. Han föreslår flera översättningar av fragmentet som kanske mer liknar det parataktiska grekiska originalet. Bland dessa finns ”Nödvändigt : att säga också att tänka också : att vara : att vara” och ”Nödvändigt är att låta ligga framför oss, att ta till sig också: varelser i Varandet”. Heidegger pekar på en modern språklig fördom som placerar det parataktiska språket under det syntaktiska språket; det parataktiska språket betraktas ofta som ”barnsligt” eller ”primitivt”. Han hävdar att en parataktisk mening som ett barn kan säga, till exempel ”hund, woof-woof, elak” inte i sig är mindre meningsfull än dess syntaktiska motsvarighet, till exempel ”hundar skäller och kan vara farliga.”
KulturteoriRedigera
Uttrycket parataxis har också tillägnats av vissa kulturteoretiker för att beskriva vissa konstverk eller ”kulturtexter” där en serie scener eller element presenteras sida vid sida utan någon särskild ordning eller hierarki. Exemplen kan sträcka sig från dadaisternas och Robert Rauschenbergs collage till många samtida musikvideor. Den traditionella polyptyken utgör ett annat exempel.