RADIBALL: ETT STORT SÄTT ATT UTVECKLARA VOLLEYBOLLSKILLEN, TACTIKEN OCH SPELEN!
Skriven av Peter Rattigan, docent, Rowan University, Glassboro, NJ
Fysisklärare på lågstadiet är bekanta med spelet Newcomb Ball, ett populärt lagspel som är löst baserat på volleyboll. Vanligtvis placeras halva klassen på ena sidan av ett volleybollnät och den andra halvan av klassen på den andra sidan. Reglerna är få: bollen kastas över nätet för att börja spelet, spelarna ska fånga bollen och passa (dvs. kasta eller kasta) bollen till någon annan i laget, som i sin tur kan kasta till en annan lagkamrat.
Det tredje kastet måste gå över nätet, som i vanlig volleyboll. Poängsättning sker på samma sätt som vid regelbunden volleyboll. Ofta finns det fler än sex spelare per sida, så för att alla ska kunna ”serva” och vara lika delaktiga i spelet kan lärarna till exempel ha en grupp på den främre planen och en grupp på den bakre planen och byta dem när alla spelare på den bakre planen har ”servat”.
Jag läste för första gången om och använde det här spelet som idrottslärare på lågstadiet i början av 1990-talet. Även om mina klasser verkade tycka om det, kände jag att det hade många begränsningar, bland annat:
Med detta sagt hade Newcomb Ball en stor fördel jämfört med volleyboll som spel för yngre barn: varje barn hade en realistisk chans att komma åt bollen eftersom de kunde fånga den. Därför kunde de flesta barn känna sig kompetenta i detta spel. Faktum kvarstod dock att de inte övade eller tillämpade volleybollrelaterade färdigheter. Newcomb Ball var för mig ett lågt organiserat spel som kunde användas som en snabb öppningsaktivitet eller som ett sätt att öva på att kasta och fånga i en grupp. (Även om jag, med en boll och en grupp på kanske 25 elever, tyckte att spelets inkluderande karaktär också var bristfällig).
För att utnyttja de praktiska fördelarna med Newcomb Ball och samtidigt ta itu med alla de begränsningar som anges ovan, utvecklade jag ett spel som jag kallade Modified Newcomb Ball, och som jag nu kallar Radiball. Det är både ett radikalt avsteg från Newcomb Balls regler och radikalt i sig självt eftersom det kan användas på alla årskurser beroende på spelarnas skicklighet och lektionens syfte.
Vad är Radiball? Jo, i själva verket är det mycket likt Newcomb Ball i den meningen att spelarna får fånga bollen. Där den skiljer sig åt är vad som händer efter varje fångst. I Radiball måste spelarna efter att ha fångat bollen passa bollen till en lagkamrat över nätet med en underarmspassning, en över huvudet-passning eller ett slag/spike. Det sätt på vilket de gör detta är att de omedelbart efter fångsten kastar bollen till sig själva och utför den passning eller träff som krävs för tillfället. Det finns tre grundläggande versioner av spelet: Radiball med en fångst, Radiball med två fångster och Radiball med tre fångster.
Det är Radiball med tre fångster som jag låter mina yngre klasser spela. Jag lär dem grundläggande versioner av överhandsserv, underarmspass och overheadpass med hjälp av modifierad utrustning från en självmatningsteknik och från en partnermatningsteknik. När de går i tredje klass kan eleverna utföra alla dessa färdigheter från självmatning i ett spel. Ett rally börjar till exempel med en överliggande serve (om jag till exempel har en klass i andra klass serveras en floaterboll och servaren får servera från nära nätet). En spelare i det mottagande laget fångar bollen, kastar själv och passar (underarm eller över huvudet) till en annan spelare, som gör samma sak för en spelare nära nätet (t.ex. en spelare på den främre planen). Denna spelare ska fånga bollen, kasta den och slå den över (samma handling som overhead serve).
För grundskolebarn har jag en regel om tre sekunders innehav; spelarna får hålla bollen efter en fångst i högst tre sekunder innan de passar eller slår den. Detta sparar tidsspillan, ”Jag älskar all denna uppmärksamhet så jag tror att jag behåller bollen längre” tendenser som uppstår i avsaknad av denna regel.
Vid tredje eller fjärde klass är vissa av mina elever redo för versionen med två fångster. Vid denna tidpunkt låter jag dem hoppa och slå bollen över nätet. Om de gör ett hopp och slår får de dock inte fånga bollen först. Detta är frivilligt till en början, men vanligtvis obligatoriskt i slutet av fjärde klass. Den första passningen ska gå till den främre mittspelaren så att de kan fånga och ställa upp en annan främre spelare för en spike.
I vanliga fall har jag vid femte klass infört en catch Radiball. Den första eller andra passningen/kontakten kan föregås av en fångst. Ibland genomdriver jag det vid servemottagningen (för att få den bästa chansen att kontrollera passningen för att öva set och spike inom spelet), och ibland vid den andra passningen (set). Det sistnämnda alternativet möjliggör en realistisk inställning av servemottagningen, men gör det möjligt för settern att komma till bollen och ha en utmärkt chans att göra ett set under kontroll så att spikern kan slå. Ibland låter jag lagen välja vilken kontakt som föregås av en fångst. Nu måste de i farten räkna ut om de kan fånga eller inte (om serven fångas kan till exempel inte passningen fångas).
I sjätte klass brukar jag erbjuda alternativ som vanlig volleyboll med modifierad utrustning (lägre nät, floater eller skumboll). De har dock fortfarande alternativet med en fångst också – om jag till exempel vill att de ska använda en vanlig boll och bana använder jag Radiball med en fångst.
I sjunde klass kan jag finslipa reglerna för sjätte klass lite, eller spela vanlig volleyboll, beroende på klasserna. Jag vill dock att mina klasser vid denna tidpunkt ska spela riktig volleyboll, inklusive set och spikes, och därför kommer jag att återinföra en catch när det är nödvändigt för att optimera detta. Det kan hända att jag introducerar blockering och försvar här, och i så fall återgår jag till en fångst tills de är bekväma med de nya färdigheterna.
Takten i vilken mer sofistikerade volleybollspelsfärdigheter och taktiker introduceras beror på elevernas skicklighet och hur mycket tid läraren har med dem. På den skola jag undervisade på i Minnesota på 1990-talet fanns det begränsad idrottsundervisning på gymnasienivå, så jag lärde ut 4-2 anfallet till mina 7:e och 8:e klassare, med hjälp av 1 och 2 catch Radiball. I New Jersey, där jag undervisar på college och introducerar Radiball i mina metodklasser, säger jag till mina lärarstudenter att de kommer att ha sina elever under längre tid (alla fyra åren i high school), så de kan utvecklas i en långsammare takt och kanske kan använda endast 1 catch Radiball när de lär ut en ny färdighet eller strategi. Nyckeln är att genom att öka elevernas självförtroende och genom att göra det möjligt att ”frysa” spelet i tiden kan avancerade färdigheter och strategier läras ut i realtid, under ett spel.
I åttonde klass är klasserna redo att gå från 6-6-offensiven (alla slår när de står till vänster eller höger framme, alla sätter när de står mitt framme). Vid det här laget vet både mina elever och jag vilka som är de bästa setters och hitters i varje lag, så att de kan specialisera sig (volleyboll är den enda lagsport där jag låter eleverna ”specialisera sig”, på grund av spelets unika färdighetskrav och dess taktiska möjligheter). Vid det här laget går jag över till en catch Radiball (vanligtvis för den andra kontakten) för att ge settern tid att byta till position och sätta under kontroll och med optimal precision. Diagrammen nedan visar 6-6 och 4-2 anfall och hur framspelarna rör sig för att få den utsedda settern i position.
På gymnasienivå använder jag fortfarande Radiball för att utveckla lag- och individuella färdigheter inom spelet. Om lagen till exempel inte sätter upp spikattacker går jag över till Radiball med en fångst för att maximera anfallsspelet och motattackerna. Om mina klasser kan spela på en hyfsad nivå går jag sedan över till avancerade färdigheter och strategier som mina gymnasieelever kanske aldrig hade trott var möjliga (blockering av två personer, djup och kort defensivt skydd, olika typer av uppsättningar, olika spike-spel, till och med ett annat anfallssätt, till exempel en 5-1 eller en internationell 4-2. Jag undervisar till och med mina åttondeklassare i backsets. En Radiball back-set är ganska lätt för många av dem…). Varje gång börjar jag vanligtvis med en touch Radiball tills de kan utföra (om alls) dessa avancerade färdigheter och strategier i en ordinarie match. Naturligtvis beror allt detta på inställningen och eleverna. Dessutom kan man alltid återgå till Radiball med två tagningar…
Under hela denna utveckling av volleybollspelet genom användning av Radiball använder vi vanliga volleybolllag, positioner och rotationer (t.ex. 6 mot 6, tre uppåt och tre bakåt, rotation medurs före servering). Jag anpassar banorna till mindre storlek om det behövs. Jag kan använda mig av en eller två ersättare som roterar in vid servering (jag har ofta en regel om två eller tre servar för att påskynda rotationen om ersättare används). Eftersom syftet är att mina klasser ska spela volleyboll på en kompetent nivå, håller jag lag, positioner och banor så nära den vanliga konfigurationen som möjligt.
I en ”vanlig” volleybollmatch, till och med i högstadiet, kan det inte förekomma några träffar/spikar alls; genom att använda Radiball-reglerna har jag ofta många rallyn som innehåller den klassiska sekvensen i alla bra volleybollmatcher: pass, set, spike. Det är inte heller ovanligt med motattacker från ett bra försvar av en spike. Självklart är det ultimata målet att uppnå detta inom ett vanligt volleybollspel. Radiball erbjuder under tiden ett trevligt och praktiskt alternativ och ett mycket effektivt sätt att sakta ner spelet för att förfina färdigheter och strategier inom spelet. Fångsten och självmatningen ”fryser” tiden i upp till tre sekunder, och det är överraskande vad som kan åstadkommas under dessa tre sekunder (till exempel kan settern tala om för spelarna att de ska flytta sig tillbaka för sin ansats, något som sällan händer i en ”vanlig” volleybollmatch).
Jag har presenterat Radiball för lärare och lärarkandidater vid workshops. Grupper av helt främmande människor har spelat några fantastiska rallyn med många attacker och motattacker. De har verkligen njutit av det och vill fortsätta spela. Prova Radiball med dina elever – du kanske blir förvånad över vad de kan åstadkomma!