PMC

Fallrapport

Vi presenterar här fallet med en 46-årig man med känd diabetiker och hypertoni som tagits in med klagomål på återkommande episoder av urinretention under de senaste fyra månaderna. Patienten hade flera problem i form av benign prostatahyperplasi, urinvägsinfektion, diabetisk nefropati med en kreatininhalt på 6,1 mg/dL, elektrolytobalans, litet subduralt hematom med organiserad koagel och en perianal abscess. På dagen för intagningen var patienten hemodynamiskt stabil med en klar bröstkorg vid fysisk såväl som röntgenundersökning. På grund av lågt hemoglobin (5,9 g/dL) och ett rubbad koagulogram fick patienten totalt 3 enheter röda blodkroppar (RBC) respektive 5 enheter färsk fryst plasma (FFP) under de följande 3 dagarna. Alla BT gavs långsamt, under ett diuretiskt skydd och var händelselösa.

Patienten reagerade dock på den fjärde enheten RBC på dag 4 av intagningen. Efter cirka 100 ml RBC-transfusion utvecklade patienten frossa, takypné (andningsfrekvens 46/min), takykardi (hjärtfrekvens 119/min), hypertoni (blodtrycksökning från ett utgångsvärde på 120/80-170/90 mm Hg) och akut dyspné med hypoxemi (syrgasmättnad sjönk till 60 % i rumsluft).

Patienten var afebril och vid auskultation av bröstkorgen kunde man konstatera förekomst av bilaterala ronchier och basala crepts. Röntgenbilden av bröstkorgen som gjordes efter BT-reaktionen visade konfluenta luftrumsopaciteter och en mörk costophrenisk vinkel i de bilaterala lungfälten. Diagnosen akut andningsnödsyndrom ställdes på grundval av patientens kliniska och röntgenologiska resultat. Blodbanken ombads utreda reaktionen som en möjlig anafylaktisk eller hemolytisk transfusionsreaktion.

Patienten förflyttades till intensivvårdsavdelningen för fortsatt behandling av sitt tillstånd. Han fick intravenösa diuretika och syrgas förutom annat symtomatiskt stöd. Hans syrgasmättnad förbättrades till 97 % på 4 l syrgas som administrerades via mask. Patienten genomgick en cykel av hemodialys och 2,5 liter vätska avlägsnades från hans cirkulation. Ekokardiografi visade en vänsterkammarens ejektionsfraktion på 45 %, vilket ansågs vara normalt för denna patient.

Hemolytisk reaktion kunde uteslutas genom den kontoristiska och serologiska undersökningen i blodbanken. Även om både TACO och TRALI uppvisar liknande tillstånd (lungödem, hypoxemi och infiltrat på lungröntgen), uteslutades möjligheten av en TRALI av flera skäl: TRALI är en immunreaktion som oftast uppstår på grund av att antikroppar i donatorplasma (som kommer från parösa kvinnor eller transfunderade blodgivare) reagerar med den transfunderade patientens leukocyter. Alla blodenheter som gavs till vår patient donerades dock av icke-transfunderade, manliga givare. Hypotoni, ett av de typiska kännetecknen för TRALI, saknades, i stället uppvisade vår patient hypertoni – ett tecken som tyder på cirkulatorisk överbelastning som ses vid TACO. Möjlighet att testa (förhöjda) nivåer av B-typ natriuretisk peptid i plasma – en ospecifik markör för TACO – fanns inte på vårt center.

Patienten hade dock alla andra kännetecken som tyder på TACO och därmed ställdes diagnosen TACO.

Patienten förbättrades symtommässigt och syrgasmättnaden förbättrades till 99 % nästa dag. Blodtrycket var fortfarande högt på 170/86 mm Hg. Lunginfiltraten och blodtrycket förbättrades gradvis under de följande 5-7 dagarna och patienten flyttades ut från intensivvårdsavdelningen. Under vistelsen på avdelningen transfunderades patienten ytterligare 1 enhet RBC och 2 enheter FFP utan incidenter. Patienten förbättrades gradvis och efter en längre vistelse på sjukhuset skrevs han ut dag 17 efter intagningen.

.