Polydextros

Polydextros

Majs

Bakgrund

Polydextros består av många dextros- (glukos-) kolhydrater som slumpmässigt binds samman och bildar en polymer. Polydextros framställs av naturligt förekommande komponenter. Den 1,6-glukosidiska bindningen dominerar i polymeren men α- och β-1,2; 1,3; 1,4-bindningar förekommer också. Polydextros är en mångsidig livsmedelsingrediens som används för att ersätta socker, fett och kalorier och för att öka fiberinnehållet i livsmedel; den fungerar också som stabilisator, fyllnadsmedel och bidrar till att upprätthålla den ideala fuktigheten i ett livsmedel. Polydextros har använts som livsmedelsingrediens sedan 1960-talet.

Näringsegenskaper

På grund av den komplexa länkfördelningen i dess starkt förgrenade struktur motstår polydextroses matsmältning i den övre delen av mag-tarmkanalen och fermenteras delvis i tjocktarmen. Eftersom polydextros inte smälts och endast delvis fermenteras i tarmen har det ett energivärde på endast 1 kcal/gram.

Polydextros tolereras väl i mag-tarmkanalen, möjligen för att lite gas produceras under fermenteringen. FAO/WHO:s gemensamma expertkommitté för livsmedelstillsatser och Europeiska kommissionens vetenskapliga kommitté för livsmedel drog slutsatsen att upp till 90 g/dag eller 50 g som en engångsdos av polydextros kan konsumeras utan oönskade gastrointestinala effekter1.

Fysiologisk nytta

  1. Laxation.
  2. Gynnsam blodglukosrespons: bidrar till lägre blodsockernivåer genom fiberberikning; prebiotisk effekt och mättnadsfördelar.
  3. Långsiktig viktkontroll: Genom att ersätta ingredienser med högre kaloriinnehåll kan polydextros hjälpa till att minska kaloriintaget.

Vetenskapliga belägg för fördelarna

Laxation: Konsumtion av polydextros ökar den fekala volymen/vikten2 3 4 5 6 7, den fekala konsistensen8 2 6, lättheten att göra avföring4, frekvensen av avföring2 4 och minskar transiteringstiden9 hos friska vuxna. Fekala bulkeffekter har visat sig vara effektiva mellan 8-30 g/dag3. Den lägsta effektiva dosen var 8 g/dag för förbättringar av fekal bulk4 och fekal konsistens8, medan lätthet i defekation och fekal frekvens förbättrades med en så låg dos som 4 g/dag4.

Favorit blodglukossvar: Jämfört med glukos som har ett glykemiskt index på 100 har polydextros ett glykemiskt index på 710. Enligt en EFSA-panel har ett orsakssamband fastställts mellan konsumtion av livsmedel/drycker som innehåller polydextros och minskningen av blodglukosreaktioner efter hand jämfört med sockerhaltiga livsmedel/drycker11. Minskningen av postprandiala blodglukos- och insulinsvar har också observerats hos personer med typ 2-diabetes12.

Prebiotisk effekt: Det anses allmänt att en prebiotisk substans selektivt ska öka tillväxten av nyttiga tarmbakterier, t.ex. mjölksyrabakterier och/eller bifidobakterier. Intag av polydextros är förknippat med ökad prebiotisk aktivitet.

Mättnad: Polydextros kan bidra till att stödja strategier för viktkontroll genom att ersätta komponenter med högre kaloriinnehåll (t.ex. fett eller socker) i formler, vilket möjliggör utveckling av livsmedel med lägre kaloriinnehåll, med tanke på att dess kaloriinnehåll endast är 1 kcal/g. Även om ytterligare studier behövs, tyder resultaten på att polydextros även kan öka mättnaden och minska energiintaget vid en efterföljande måltid.

Vilka typer av livsmedel finns denna fiber vanligtvis i?

Polydextros är en källa till kostfibrer som kan tillsättas till ett stort antal olika livsmedel, t.ex. sockerreducerade, sockerfria och sockerfria spannmål, mellanmål, bagerivaror, drycker, mejeriprodukter och såser. Det finns också i traditionella bakverk, drycker, mejeriprodukter och såser.

”Av de underkonsumerade näringsämnena anses kalcium, kalium, kostfibrer och D-vitamin vara näringsämnen av betydelse för folkhälsan eftersom ett lågt intag är förknippat med hälsoproblem”. – Dietary Guidelines for American 2015-2020 (8th edition).

I USA är det rekommenderade intaget av kostfiber 14 g/1 000 kcal. För en genomsnittlig vuxen innebär detta ett dagligt intag på 25 g (kvinnor) eller 38 g (män). De flesta amerikaner konsumerar bara ungefär hälften av det rekommenderade intaget (13,5 respektive 18 g). Denna brist i vår kost kallas för fibergapet.

Med tanke på amerikanernas nuvarande matvanor skulle en minskning av fibergapet utan att konsumera fiberberikade livsmedel också innebära en betydande ökning av kaloriintaget. För att nå det rekommenderade fiberintaget utan fiberberikade livsmedel skulle de flesta amerikaner behöva öka sitt kaloriintag med mer än 500 kalorier per dag. Men att uppfylla fiberkraven behöver inte innebära att man lägger till kalorier om man äter fiberberikade livsmedel. Studier har till exempel visat att berikning av spannmålsprodukter med fibrer (2,5 g-5 g) resulterade i ett fiberintag på 24,7 g-39,1 g/dag utan någon kaloriökning. (Nicklas et al, 2011; Jones, 2014)

Fiberberikade livsmedel hjälper till att överbrygga fiberbristen samtidigt som de ger utmärkt smak och ytterligare metaboliska fördelar. Den övergripande kosten bör innehålla en blandning av olika typer av fibrer.

Konsumera en mängd olika fibrer

Och även om de flesta fibrer kommer att ha mer än en hälsorelaterad effekt, kan inte en enda fiber ge alla potentiella hälsofördelar. Vissa effekter är välkända för ett stort antal olika fibertyper, medan andra kan vara mycket fiberspecifika. För att maximera hälsofördelarna med fibrer är det viktigt att konsumera en mängd olika fibrer.

Fibrer finns i många olika livsmedel. Mängden fibrer per portion kan enkelt hittas genom att titta på näringsfaktapanelen för raden kostfibrer.

Det går dessutom att hitta fiberinnehållet i livsmedel som råa frukter och grönsaker som inte har någon näringsetikett här.

Gastrointestinal tolerans

En plötslig ökning av fiberintaget, särskilt hos personer som äter en fiberfattig kost, kan resultera i gastrointestinala effekter, till exempel ett ökat antal avföringar per vecka, mjukare avföring (men inte diarré) eller ökad flatulens. Dessa effekter beror antingen på bulkeffekter eller på fermentering av fibrer i mag-tarmkanalen. Dessa potentiella effekter kan minimeras genom att öka fiberintaget mer gradvis för att låta mag-tarmkanalen anpassa sig. Därför kan det vara till hjälp att minska fiberintaget tills dessa känslor avtar och sedan gradvis öka fiberintaget tills det rekommenderade intaget på 14 g/1 000 kcal uppnås.

Resurser

1 Flood MT, Auerbach MH, Craig SA. En genomgång av de kliniska toleransstudierna av polydextros i livsmedel. Food Chem Toxicol. 2004;42:1531-42.

2 Timm D, Thomas W, Sanders L, et al. Polydextrose och lösliga majsfibrer ökar signifikant avfallsvikten, men påverkar inte hela tarmens transittid hos friska vuxna. FASEB J. 2011; 25: 587.583.

3 Vester Boler BM, Serao MC, Bauer LL, et al. Digestive physiological outcomes related to polydextrose and soluble majs fibre consumption by healthy adult men. Br J Nutr. 2011;106:1864-71.

4 Jie Z, Bang-Yao L, Ming-Jie X, et al. Studier av effekterna av intag av polydextros på fysiologiska funktioner hos kineser. Am J Clin Nutr. 2000;72:1503-9.

5 Endo K, Kumemura M, Nakamura K, et al. Effekten av kolesterolrik kost och tillskott av polydextros på mikrofloran, bakteriell enzymaktivitet, putrefaktiva produkter, profilen för flyktiga fettsyror (VFA), vikt och pH-värde i faeces hos friska frivilliga. Bifidobakteriernas mikroflora. 1991;10:53-64.

6 Saku K, Yoshinaga K, Okura Y, et al. Effekter av polydextros på serumlipider, lipoproteiner och apolipoproteiner hos friska personer. Clin Therapeutics. 1991;13/2:254-258.

7 Tomlin J, Read NW. En jämförande studie av effekterna på kolonfunktionen orsakade av utfodring med ispaghulahusk och polydextros. Aliment Pharmacol Ther. 1988;2:513-9.

8 Costabile A, Fava F, Röytiö H et al. Polydextroses inverkan på den fekala mikrobiotan: en dubbelblind, crossover, placebokontrollerad utfodringsstudie på friska människor. Br J Nutr. 2012;108:471-81.

9 Hengst C, Ptok S, Roessler A, et al. Effekter av tillskott av polydextros på olika fekala parametrar hos friska frivilliga. Int J Food Sci Nutr. 2009;60 Suppl 5:96-105.

10 Foster-Powell K, Holt SH, Brand-Miller JC. Internationell tabell över värden för glykemiskt index och glykemisk belastning: 2002. Am J Clin Nutr. 2002;76:5-56.

11 EFSA:s panel för dietiska produkter, nutrition och allergier (NDA); Vetenskapligt yttrande om underlag för hälsopåståenden om sockerersättningsämnena xylitol, sorbitol, mannitol, maltitol, lactitol, isomalt, erytritol, D-tagatos, isomaltulos, sukralos och polydextros och upprätthållande av tandmineraliseringen genom minskad demineralisering av tänderna (ID 463, 464, 563, 618, 647, 1182, 1591, 2907, 2921, 4300) och minskning av glykemiska reaktioner efter hand (ID 617, 619, 669, 1590, 1762, 2903, 2908, 2920) i enlighet med artikel 13.1 i förordning (EG) nr 1924/2006. EFSA J. 2011;9:2076. www.efsa.europa.eu/efsajournal

12 Wilson T, Luebke JL, Morcomb EF, et al. Glykemiska reaktioner på sötade torkade och råa tranbär hos människor med typ 2-diabetes. J Food Sci. 2010;75:H218-H223.

11 april 2016

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.