Monarki utan kung
Sihanouk var fortfarande kung när självständigheten kom, men han avgick som monark 1955 för att spela en mer aktiv roll i Kambodjas politik. Han efterträddes på tronen av sin far. Den skiftande Sihanouk tjänstgjorde ett halvt dussin gånger som premiärminister under åren 1955-1960, avgick ofta från posten av en eller annan anledning, och blev ”statschef” 1960- kort efter sin far, kungens, död. Även om Kambodja fortsatte att kalla sig för en monarki och leddes av en före detta kung – Sihanouk – var det den enda monarkin i världen utan regerande suverän.
Sihanouk bildade efter sin abdikation partiet Popular Socialist Community som ett sätt att bevara sitt politiska försprång. Detta parti vann alla platser i omröstningen i nationalförsamlingen 1955 och i efterföljande val under hela 1960-talet, vilket gjorde Kambodja till en enpartistat när det gäller representation i regeringen och Sihanouk till den politiska, om än inte regerande, kungen. Utbrottet av ett nordvietnamesiskt uppmuntrat kommunistuppror på kambodjansk mark 1967 visade dock att det fanns åtminstone detta slags motstånd mot Sihanouks fortsatta kontroll av det kambodjanska politiska livet.
Under de första ett och ett halvt decenniet av Kambodjas återvunna självständighet symboliserade Sihanouk sin nation både för sina landsmän och för världen utanför Kambodja. Han var en hängiven buddhist, men försökte också modernisera landets traditionella jordbruksekonomi och tog emot stöd från alla håll (fram till dess att han upphörde med Förenta staternas stöd 1963). Under andra hälften av 1950-talet intog han en ställning som uttalad neutralist och försökte både begränsa stormakternas roll i sitt land och förhindra att Vietnamkriget utvidgades till Kambodja – med överraskande framgång. Han besökte Peking och erkände till och med den kommunistiska ”provisoriska revolutionära regeringen” (Vietcong) i Sydvietnam 1969.
Den 18 mars 1970, när Sihanouk återvände från en hälsokur i Frankrike via Moskva, störtades han och hans regering av generallöjtnant Lon Nol och prins Sisowath Sirik Matak. Denna västvänliga kupp resulterade i att Sihanouk bildade en exilregering i Peking och att Kambodja förklarades som en republik. Vid den tiden meddelade han också att han stödde de kambodjanska kommunistiska röda khmererna under general Pol Pot i deras försök att störta Lon Nol.
1975 störtades Lon Nols regering av de röda khmererna och Sihanouk återgick till sin position som statschef. År 1976 sattes han dock i husarrest av Pol Pot som tog över kontrollen över regeringen som landets premiärminister. År 1979 föll de röda khmerernas regering när nordvietnameserna invaderade och ockuperade landet. Pol Pot och hans allierade flydde till sydvästra Kambodja och bedrev gerillakrig mot den nya vietnamesiskt stödda regeringen, medan Sihanouk återigen flydde i exil till Kina, där han stannade i tolv år. Där bildade han en koalitionsregering i exil bestående av rojalister, högermän och Röda khmererna. Hans exilregering i Kina lyckades få en plats i FN som Kambodjas legitima regering.
1989 drog sig vietnameserna tillbaka och lämnade kvar en pro-vietnamesisk regering under premiärminister Hun Sen. Sihanouk och Hun Sen inledde förhandlingar om hans återvändande. År 1991 återvände Sihanouk till Kambodja och blev president. Han tog då avstånd från de röda khmererna, fördömde dem som brottslingar och krävde att deras ledare skulle arresteras och ställas inför rätta. Röda khmererna återgick till sin ställning som väpnad opposition. I ett FN-sponsrat val 1993 valdes Sihanouks rojalistiska parti till makten och godkände en ny konstitution som återinförde monarkin. I september 1993 kröntes Sihanouk återigen till Kambodjas kung. Han regerade med två medpremiärministrar, hans son Norodom Ranariddh och Hun Sen.
År 1996 splittrades Röda khmererna. Den moderata fraktionen hoppade av till Sihanouk och hårdföra fraktioner under Pol Pot fortsatte gerillakriget från djungeln i bergen. I juni 1997, efter en upplösning av ledarskapet i Röda khmererna, bröt strider ut mellan styrkor som var lojala mot de två medpresidenterna. I början av juli avsattes Norodom Ranariddh av Hun Sen.