Öppna era biblar till Psalm 42.
Psalm 42 är en klagosång skriven av män som tidigare fritt kunde tillbe Gud tillsammans med Herrens folk. Men något har förändrats. Och nu finner de sig avlägsnade från det religiösa liv som de tidigare åtnjöt. Och de saknar det mycket.
Så, låt oss börja med överskriften till Psalm 42.
Överskriften | 1a
Nu är detta det första omnämnande vi har i psalmerna av ”Koras söner”. Så jag tror att det nu är ett bra tillfälle att få lite bakgrundsinformation om dessa män.
Vi måste börja tillbaka till Mose tid. På Moses tid satte Herren ut Levis söner för att tjäna i tabernaklet. Ändå var det bara Arons söner som tjänade som präster.
Nu fanns det inom leviterna tre grupper – Gershons söner, Meraris söner och Kehats söner. Kahats sonson var Korá – från vilken dessa män som skrev den här psalmen härstammade.
Och trots dessa mäns privilegierade ställning – och kanske till och med på grund av den – gjorde de uppror mot Moses av Gud förordade ledarskap. Och deras straff blev extraordinärt och hårt – marken öppnade sig och de föll alla i och dog.
Och ändå, tydligen skonades några av barnen – kanske de som var för unga för att delta i upproret – och fortsatte att bli ”någon” för Herren.
Profeten Samuel – till exempel – härstammade från Kora. Andra söner till Korá var dörrvakter i tabernaklet. Några av dem visade sig vara värdiga krigare vid sidan av kung David. Och under Davids regeringstid blev ett antal av dessa män ledare för musiken i tabernaklet.
Det är alltså vilka dessa män är – män som tjänade Herren och hans folk i tabernaklet – och senare i templet.
De är också författare till den här psalmen – naturligtvis – liksom till Psaltaren 44 till 49, Psaltaren 84 & 85 och Psaltaren 87 & 88. Så, 11 psalmer!
Så, dessa män är i en unik position för att tillbe Herren – och faktiskt för att leda Herrens folk i tillbedjan. De har till och med fått den fantastiska förmånen – under den Helige Andes ledning – att skriva flera kapitel i Skriften.
Invocation/Petition | 1b-2
Och så börjar dessa män denna psalm med en invocation av Herren samt en petition till honom i verserna 1 och 2, där de uttrycker sin stora längtan efter Herren, som de älskar att dyrka.
Föreställ dig en hjort. Ett rådjur som befinner sig ute i öknen. En torr plats – inget vatten. Måste fly från rovdjur – vilken aktivitet säkert gör att de behöver ännu mer av det de inte har – tillgång till rikligt med vatten för att släcka sin törst – och egentligen för att helt enkelt hålla dem vid liv.
Det är så dessa Koras söner föreställer sig själva i förhållande till Gud. Vi kommer att se att dessa män har rovdjur som trakasserar dem – precis som rådjuret gör. Men i stället för att törsta efter vatten törstar dessa män efter något annat som de anser saknas på något sätt i deras liv. De törstar efter Gud. De behöver Gud. De vill vara i hans närvaro och dyrka honom.
De frågar sig ihärdigt: ”När kommer jag att kunna komma och framträda inför Gud?”. De vill vara i templet där Herrens folk möttes för att tillbe i Gamla testamentet. Och det förvånar oss inte – eftersom vi vet att dessa män var de som ledde Guds folk när de dyrkade Herren i sång. De vill vara med Guds folk, leda folket – och delta tillsammans med dem – i att glädjefyllt tillbe Herren.
Och de törstar efter detta och behöver det lika mycket som en törstig sliten hjort törstar efter vatten.
Och vi måste erkänna att människor som dessa är sällsynta. Man kan se sig omkring och få en indikation på hur många människor som egentligen ens är så intresserade av att vara med Guds folk och dyrka Herren.
Och det är inte bara fallet i vår kyrka. Det händer överallt.
Vi som kristna törstar alltför lätt efter underhållning. Eller efter vila. Efter sport. Arbete. Familjen. Hobbies. Du kan säga vad du vill – och du hittar ofta människor som törstar efter det. Så länge det inte är Herren – att dyrka Herren, att vara med hans folk på den plats där hans folk samlas för att dyrka.
Koras söner var annorlunda. Och deras önskan är värd att efterlikna hos oss.
Och utan tvekan – en del av det som fick Koras söner att så starkt önska att dyrka Herren tillsammans med Guds folk är att de hade koll på vem Gud var. Han var – och är – den levande Guden. Han är inte död. Han är inte frånvarande när hans folk samlas för att tillbe honom. Han är en aktiv åskådare och mottagare när vi samlas för att tillbe honom.
Och så önskade Koras söner i hög grad att tillbe denna sanna och levande Gud.
Klagan | 3-4
Och ändå, när önskan inte uppfylls kan det bli stor sorg och ångest. Det är vad dessa män uttrycker i verserna 3 och 4.
Och vad som tydligen händer här är att dessa män trakasseras av dem som hånfullt frågar dem om deras Guds existens. Den levande Gud som de älskar att dyrka tillsammans med sitt folk. Var är den guden?! – hånar de.
Och detta ger oss en ledtråd till att något har hänt som gör att deras fiender kan anta att deras Gud inte existerar eller att han övergav dem. Och vi kommer att se fler bevis senare i psalmen som tyder på att dessa män till och med kan ha befunnit sig i exil vid den här tiden.
Så, de skulle ge vad som helst för att dyrka Gud. Men de kan inte göra det som de brukade göra eftersom de har förflyttats från Jerusalem. Och detta faktum har gjort det möjligt för deras fiender att ifrågasätta styrkan hos den Gud som de älskar.
Och vad som gör saken ännu värre är att Koras söner kan minnas tillbaka till en tid då de hade nästan obegränsad tillgång till att dyrka Herren tillsammans med sitt folk. Faktum är att de just berättade för oss att de faktiskt ledde Guds folk till templet för att tillbe Herren. De stod längst fram och i centrum för Israels religiösa liv.
Det fanns en mängd av dem. De var fulla av glädje inför utsikten att dyrka Herren.
Förtroende/Löftespris | 5
Och detta minne av hur saker och ting brukade vara – liksom det faktum att deras Gud fortfarande lever – dessa realiteter ger bränsle åt Koras söner för att uttrycka sin förtröstan på Herren och för att berömma honom i vers 5.
Så, om Koras söner dyrkade en Gud som lever, så har de ingen anledning till förtvivlan.
Och jag är inte säker på vad du tycker om din kyrka just nu. Är vi mindre än vad vi har varit tidigare? Ja. Är vi lika behövande som någonsin? Ja. Ska vi vara modfällda över dessa saker – som om Gud inte fanns? Nej.
Har du samma oro för kristendomen i stort? Verkar det som om allt som är både kristet och bibliskt krymper i ditt liv? Om så är fallet är din och min tendens att bli missmodig och börja tänka nästan som om Gud inte längre är inblandad. Att han liksom har lämnat staden – att han inte är så intresserad av vad som händer i hans värld nuförtiden.
Men det är fel. Han lever. Han är bekymrad. Och hans folk måste hoppas på honom – vänta på att han ska agera för oss och för sitt eget namn.
Hoppa på Gud. Vänta på Gud. Om han lever vet du att han fortfarande kan höra och svara oss. Du vet att han kan hålla oss igång som kyrka, som familjer och individer som vill dyrka honom.
Koras söner var övertygade om att Gud skulle ingripa och rädda dem från sina problem. Vi dyrkar samma mäktiga och levande och trogna Gud som de.
Klagan | 6-7
Och ändå – hur lätt är det inte att bli missmodig även efter att ha fått en stor uppmuntran från Herren? Och så går Koras söner direkt tillbaka till att beklaga sin situation i verserna 6 och 7 – och ändå tar de denna klagan – detta klagomål – till Herren.
Och här verkar det alltså som om dessa Koras söner meddelar att de är fångade i landet norr om Israel. Jag tenderar att tro att detta skulle ha hänt när Israel eller Juda blev landsförvisade. Typiskt sett skulle de landsförvisade resa norrut ut ur Israels land.
Och det är där dessa geografiska egenskaper finns – Jordanfloden är den flod som rinner från norr till söder och börjar i princip i området strax sydost om Hermonberget. Och sedan är berget Mizar ett mindre berg nära Hermon.
Och i detta område med denna höga bergiga terräng – ser man dessa vattenfall eller vattenspiror som KJV säger. Och Koras söner föreställer sig tydligen att de blir förvisade som om Gud sätter dem under ett av dessa våldsamma vattenfall och bara slår dem med denna hårda och tunga ström av vatten som faller från en klippa på berget Hermon.
Och det kan tyckas vara en orättvis anklagelse mot Gud – och ändå, om sammanhanget i denna psalm är att dessa män leds bort i exil, så var det verkligen Gud som lät detta hända med Israel och/eller Juda för deras synder mot honom.
Förtroende/Löftespris | 8
Och ändå verkar det som om dessa Koras söner – även om de leddes bort i exil tillsammans med sina upproriska medmänniskor – inte själva var upproriska som sina landsmän. Och det bevisas ytterligare i vers 8 med deras uttryck för förtroende och beröm för Herren:
8 Men HERREN är hans om dagen,
och om natten skall hans sång vara med mig, och min bön till …
Så, även om dessa män känner det som om Gud håller på att dränka dem i en rasande flod som matas av vattenfall – så förstår de ändå också att Gud inte överger sitt sanna folk någonsin. Guds lojala kärlek – det är de försäkrade om – kommer att vara med dem hela tiden.
Och därför kommer Koras söner att ha en bönefull sång i sina hjärtan till sitt livs Gud – eller återigen, deras levande Gud. Den Gud som – även om han här i denna psalm överlämnar sitt folk till straff – ändå lever och existerar och belönar dem som flitigt söker honom.
Klagan | 9-10
Och ändå glider Koras söner ännu en gång tillbaka till en klagan över sina omständigheter i verserna 9 och 10.
Så den tukt som dessa män får – de uppfattar det som att Gud glömmer och ignorerar dem.
Och en del av denna svåra tukt är att dessa fiender hånar dem och hävdar att Herren inte existerar. Eller om han existerar så är han ingen match för deras gudar – eftersom deras gudar – tror de – gör det möjligt för dessa fiender att ta Herrens folk till fånga.
Förtroende/pris | 11
Men för en sista gång kommer dessa män – Koras söner – att tala till deras själar och insistera på att deras själar ska lita på Herren – vers 11.
Och så är den här versen något av en refräng som nu upprepas en andra gång i den här psalmen.
Och detta ger oss ett exempel på hur vi ska reagera på saker som går dåligt i våra liv. Även när de går så dåligt att det ser ut som om Gud har glömt oss.
Hoppa på Gud.Vänta på att han ska agera för att hjälpa dig. Du kan vara säker på att du ännu en gång kommer att prisa honom.
Och om saker och ting blir absolut värst i det här livet – vet du att detta inte är slutet. Vi har en härlig framtid i beredskap för oss. Vi kommer att ta evigheten i anspråk för att prisa Gud som Koras söner så innerligt längtade efter att få göra. Våra fiender – som nu ifrågasätter vår Guds existens – kommer att få veta den fruktansvärda sanningen – men för sent för att kunna vara till någon hjälp för dem.
Och den törst som vi upplever i det här livet för att dyrka Herren kommer att släckas helt och hållet för evigt.
Varför är vi nedkastade, bröder? Låt oss hoppas på och vänta på att Gud ska hjälpa oss.