Detta kommer att kräva lite historia och förklaringar för att det ska bli bra, men jag tycker att det är värt att läsa, så håll utkik.
Förr i tiden när information inte var lika snabb och allestädes närvarande som nu, när det krävdes tid och ansträngning för att spela ett spel, var det svårare att öva sig på schack än vad det är idag. Så ett av de sätt som folk fick sitt schack för dagen skulle lätt komma ner till att spela själva. Det skulle vara felaktigt att säga att ”spela schack själv” var ett nödvändigt verktyg att använda för att bli bättre, men det har definitivt visats genom yrkesmännens biografier att många av dem var benägna att göra detta som barn. Jag tror att denna tendens att kunna spela även när ingen är i närheten, och att lätt kunna visualisera och spela på brädet, visar många av de färdigheter som behövs för att vara bra i schack.
Med detta sagt lever vi nu i en annan sorts miljö, en plats där information bokstavligen finns på våra fingertoppar. Och särskilt när det gäller schack har det blivit lika enkelt att hitta de ”rätta” svaren som att öppna telefonen. Och utöver informationen finns det nu, oavsett var du befinner dig, om du vill spela ett parti schack ett oändligt utbud av robotar och spelare som du kan kriga mot. I teorin skulle detta göra ”att spela schack själv” föråldrat, men i själva verket finns det ENORMA fördelar som uppnås genom att använda nämnda övning med de fördelar som vi har nu.
För att besvara din fråga:
Kalkylering är en mycket viktig färdighet att ha i schack, och ett av de bästa sätten att öva beräkningar är att spela själv. Att prova nya linjer på brädet, om och om igen, från båda sidor, leta efter kontringar, leta efter svagheter, leta efter bästa drag, prova dåliga drag, genom att gå igenom drag och linjer upprepade gånger kommer du definitivt att hjälpa dina beräkningsfärdigheter.
Bordläsning är en annan värdefull färdighet. Om beräkning är ”vad gör jag?” så är brädläsning ”vilken position befinner jag mig i?”. Att spela själv tvingar dig att brädläsa ännu hårdare än normalt eftersom det enda som kan dra nytta av situationen är du själv. Istället för att se en brädposition och göra ett drag och hoppas att det var rätt, slutar du nu med att göra det som vi alla hoppas på, nämligen att försöka hitta svagheten i nästa drag också. I själva verket kan man tänka sig att färdigheten ”beräkning” är en partiell gestalt som byggs upp av brädläsning, eftersom man när man spelar med sig själv sätter sig i båda spelarnas fötter och tvingas läsa brädet bakåt till bakåt till bakåt.
Fokusering/koncentration är också en stor del av beräkning, och när man spelar med sig själv är det en stor del av upplevelsen. Det finns ingen stilleståndstid i självspel, vilket det inte borde finnas i riktigt schack, och det hjälper dig att få vanan att tänka från båda sidor konstant.
Linje/mönstererfarenhet: Det är mycket lättare att lära sig en ny linje när du inte tänker på linjen som ”mina drag och motståndarens drag” utan istället som en dans från två sidor. Istället för att hamna i linjer av typen ”jag vet att jag ska göra det här draget, men jag minns inte varför och jag minns inte vad de gör här?” genom självspel kommer du ofta att hamna i en fylligare, rikare linjeigenkänning av ”åh, det var här jag försökte spela d4, och svarts exd4 var faktiskt en laglig linje” eftersom du till slut tänker igenom linjen från båda sidor.
Strategisk konsekvens kan vara en färdighet på högre nivå som inte nödvändigtvis är för nyare spelare, men den är definitivt viktig i din utveckling. Ofta börjar nyare spelare ett spel och hoppar från drag till drag på ett osammanhängande sätt och letar efter det ”bästa” draget som de tror att de ser i en viss situation, men glömmer bort den historia som förde dem dit. Varför är detta viktigt? Därför att även två ”rätta” drag kan bli ett hinder för varandra om de inte är strategiskt anpassade. Detta kan låta fånigt när det uttryckligen sägs, nästan som en omöjlighet, men sådana saker händer ganska ofta på lägre schacknivåer. Hur många gånger har du till exempel sett partier där en spelare öppnar med starkt tryck för mittkontroll, men slutar halvvägs med att glömma bort den starka mittpositionen för en ”hoppfull” schacktaktisk linje halvvägs igenom? Eller någon öppnar med en modernare linje som fokuserar på snabbhet och koordination, bara för att börja bryta bondepositioner slumpmässigt halvvägs igenom bara för att skrämma bort några av motståndarens pjäser och blockera alla sina egna pjäser? Den här typen av saker händer alltför ofta med nyare spelare. Genom att spela själv hamnar man ofta i ett försök att spela i olika roller ”jag spelar vit som hyperaggressiv” och/eller ”jag spelar svart för att vara mer positionell” och när den typen av roll är engagerad, efter varje drag, blir det mycket lättare i riktiga partier att påminna sig själv om de strategiska teman som man engagerar sig i i början av partiet.
Och utöver de fem som jag just räknade upp, finns det hundratals fler mikrokunskaper som också kan tränas. På sätt och vis kan frågan, liksom de flesta typer av övnings- och träningsverktyg i livet, ofta ändras från ”Vad kan den här övningen göra för att gynna mig?” till ”Hur kan jag öva eller använda det här verktyget för att gynna mig själv?”
Vilket för oss till hur du kanske vill pröva att spela själv.
- Gör det på en lugn plats och ge dig själv tid. Att ha tid att fokusera och spela seriöst gör alla övningar bättre.
- Sätt en längre tidskontroll som 30/30.
- Spela med en riktig bräda och anteckna ditt spel samt linjerna.
- Innan du gör ett drag, försök att visualisera draget i ditt huvud samt det korrekta svaret.
- När du vill prova att beräkna en linje, försök att göra allt i huvudet. Om du går vilse, försök att skriva ner linjen innan du följer den på brädet.
- Försök att beräkna 3 bästa tänkbara linjer för varje drag.
- Företag endast ett drag på brädet när du är FÖRTROENDE om att det är det drag du ska göra.
- Glöm inte att kommentera draget och linjerna.
- När spelet är avslutat, se till att fortfarande göra självanalys och sedan datoranalys.
Ta med ett papper och en penna.
Du behöver absolut inte börja med att göra alla dessa steg när du börjar. Det viktigaste är att alltid ha roligt. Så om många av dessa saker är för stressiga eller verkar tråkiga, hoppa över dem. Men håll dessa förslag i minnet, för när du blir mer och mer erfaren kommer den här typen av saker att bli mycket hjälpsamma för en effektiv färdighetsutveckling.
Jag hoppas att du har roligt när du prövar lite självspel. Lycka till!