Abstract
I den muntliga fallpresentationen presenteras relevanta positiva och negativa aspekter efter tidslinjen. Pertinenta positiva, som är sjukdomsspecifika och kan läras utantill, används för att ”utesluta” en viss diagnos. Relevanta negativa uppgifter, som kräver mer analytiskt och kreativt tänkande, hämtas från differentialdiagnosen och används för att ”utesluta” andra diagnostiska möjligheter. Tillsammans bidrar de relevanta positiva och negativa uppgifterna till att sätta fallet i fokus och argumentera för den mest sannolika diagnosen. Fyra exempelfall ges för att illustrera den avgörande roll som relevanta positiva och negativa faktorer spelar i fallpresentationen. Aktivt lyssnande vid ronder, deltagande i falldiskussioner och fortlöpande erfarenhet av patientbedömning kommer att hjälpa läkarstudenterna att både memorera de relevanta positiva uppgifterna och utveckla de färdigheter i differentialdiagnostik som behövs för att identifiera de relevanta negativa uppgifterna. Slutligen kan ett noggrant övervägande av relevanta positiva och negativa faktorer hjälpa studenterna att känna igen de underliggande mönstren och diagnostiska möjligheterna hos patienter med atypiska eller tvetydiga presentationer.