Riktlinjer för klinisk praxis

American Academy of Pediatrics (AAP) och American Academy of Child and Adolescent Psychiatry (AACAP) har utvecklat praxisparametrar för bedömning och behandling av barn och ungdomar med ADHD (attention-deficit/hyperactivity disorder) baserat på aktuella vetenskapliga rön och kliniskt samförstånd mellan ADHD-experter inom området.

För att komplettera AAP:s riktlinjer för praxis har Society for Developmental and Behavioral Pediatrics (SDBP) tagit fram en riktlinje för praxis för att underlätta hanteringen av ”komplex ADHD” – definierad som ADHD som förekommer tillsammans med en eller flera inlärnings-, neuroutvecklings- eller psykiatriska störningar.

AAP Clinical Practice Guidelines

2019 Guideline

Clinical Practice Guideline for the Diagnosis, Evaluation, and Treatment of Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder in Children and Adolescents
American Academy of Pediatrics (AAP)
Subcommittee on Children and Adolescents with Attention-Deficit/Hyperactive Disorder
Pediatrics, Oktober 2019

AAP publicerade först kliniska rekommendationer för utvärdering och diagnos av barn och ungdomar med ADHD år 2000; rekommendationer för behandling följde 2001. Riktlinjerna reviderades 2011. Sedan 2011 års riktlinjer publicerades har Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, femte upplagan (DSM-5) och ny ADHD-relaterad forskning publicerats. Dessa publikationer stöder inga dramatiska förändringar av de tidigare rekommendationerna. Därför har endast inkrementella uppdateringar gjorts i denna revidering av riktlinjen, inklusive tillägget av ett nyckelåtgärdsuttalande som rör diagnostik och behandling av samtidiga tillstånd hos barn och ungdomar med ADHD.

Supplementär information:

• Uppdaterad algoritm för vårdprocessen
• Artikel som identifierar hinder för vården av barn och ungdomar med ADHD, inklusive rekommendationer för att åtgärda dem

Riktlinje 2011

Diagnostik, Utvärdering och behandling av Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder hos barn och ungdomar
American Academy of Pediatrics (AAP)
Subcommittee on Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder, Steering Committee on Quality Improvement and Management
Pediatrics, October 16, 2011

Denna riktlinjer för klinisk praxis uppdaterar och sammanför i ett dokument två separata riktlinjer som utfärdades 2000 (för utvärdering och diagnos) och 2001 (för behandling).

Riktlinjens sex centrala åtgärdsförklaringar sammanfattas enligt följande:

1. Barnläkare och primärvårdsläkare bör inleda utvärdering för ADHD för barn i åldern 4-18 år. Detta utvidgade åldersintervall (tidigare riktlinjer fokuserade på åldrarna 6-11 år) baseras på nya bevis från det senaste decenniet som visar att befintliga diagnostiska kriterier är effektiva för att korrekt diagnostisera barn i detta utvidgade åldersintervall.
2. En diagnos av ADHD bör följa etablerade riktlinjer i DSM-IV (och DSM-5 när den uppdaterats), inklusive kraven på dokumentation av symtom över tid och i mer än en viktig miljö (t.ex. hem och skola/förskola).
3. Utvärderingen bör inkludera en bedömning av andra tillstånd som ofta förekommer tillsammans med ADHD, inklusive känslomässiga och beteendemässiga tillstånd, utvecklingsstörningar och fysiska tillstånd.
4. Barnläkare och primärvårdare bör se ADHD som ett tillstånd som kräver kronisk vård och bör använda en modell för kronisk vård och ett medicinskt hem i samordningen av vården från alla inblandade.
5. Rekommendationerna för behandling varierar beroende på barnets ålder.
   1. Barn i förskoleåldern (4-5 år.): beteendeinterventioner som administreras av föräldrar eller lärare bör vara den första behandlingslinjen, och medicinering (metylfenidat) kan övervägas om första linjens behandlingar inte är tillgängliga eller otillräckliga.
   2. Barn i grundskoleåldern (6-11 år): kombinationen av medicinering och beteendeinterventioner ger bäst resultat.
   3. Ungdomar (12-18 år): barn i grundskoleåldern (12-18 år) har de bästa resultaten: FDA-godkända läkemedel för denna åldersgrupp bör förskrivas, helst tillsammans med beteendeterapi.
6. Om medicinering förskrivs bör den titreras för att säkerställa att barnet får maximal nytta med minsta möjliga grad av negativa biverkningar.

AAP har utvecklat dessa riktlinjer i samarbete med flera yrkesorganisationer, däribland American Academy of Child and Adolescent Psychiatry, Child Neurology Society, Society for Pediatric Psychology, National Association of School Psychologists, Society for Developmental and Behavioral Pediatrics och American Academy of Family Physicians. CHADD var den enda familjebaserade organisationen som också deltog i utarbetandet av dessa riktlinjer och representerades i gruppen av den tidigare CHADD-ordföranden Beth Kaplanek.

American Academy of Child and Adolescent Psychiatry (AACAP) Practice Parameters

Practice Parameters for the Assessment and Treatment of Children and Adolescents with Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder
Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry, 46:7, 894-921, 2007

Dessa praxisparametrar är inriktade på bedömnings-, diagnostik- och behandlingsplaneringsprocessen, med tonvikt på ett utvecklingsperspektiv. Rekommendationerna är baserade på en omfattande granskning av den vetenskapliga litteraturen och klinisk konsensus bland experter i ämnet. Bedömningen omfattar kliniska intervjuer med barnet och föräldrarna samt standardiserade skattningsskalor från förälder och lärare. Testning av intelligens och akademiska prestationer krävs vanligtvis. Komorbiditet är vanligt.

Hörnstenarna i behandlingen är stöd och utbildning av föräldrarna, lämplig skolplacering och psykofarmakologi. De primära läkemedlen är psykostimulerande medel, men antidepressiva medel och alfa-adrenerga agonister används under särskilda omständigheter. Andra behandlingar som beteendemodifiering, skolkonsultation, familjeterapi och gruppterapi behandlar återstående symtom.

Praxisparameter om användning av psykotropiska läkemedel hos barn och ungdomar
American Academy of Child & Adolescent Psychiatry
September 2009

Denna praxisparameter beskriver behandling med stimulerande läkemedel. Den använder ett evidensbaserat medicinskt tillvägagångssätt som härrör från en detaljerad litteraturgenomgång och expertrådgivning. Stimulerande läkemedel i klinisk användning inkluderar metylfenidat, dextroamfetamin och blandade salter amfetamin.

Society for Developmental and Behavioral Pediatrics (SDBP) – Complex ADHD Guideline

Full Guideline:
Society for Developmental and Behavioral Pediatrics Clinical Practice Guideline for the Assessment and Treatment of Children and Adolescents with Complex Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder
Journal of Developmental & Behavioral Pediatrics, January 30, 2020

Denna riktlinje innehåller fem viktiga åtgärdsförklaringar för att hjälpa kliniker att bedöma ADHD, utvärdera samexisterande tillstånd och genomföra behandling inklusive beteendemässiga och pedagogiska interventioner och läkemedel.

Följande dokument:

• Sammanfattning
• Sammanfattningar av nyckelåtgärdsförklaringar
• Vårdprocessalgoritmer för hantering av vanliga samexisterande tillstånd, inklusive autismspektrumstörning, tic-störningar, substansbruksstörningar, ångest, depression, störande beteendestörningar; och den särskilda beaktandet av förskolebarn med komplex ADHD.