Påven vägrade att acceptera Italiens enande och tog sin tillflykt till Vatikanen, vilket gav upphov till den så kallade ”romerska frågan”, en politisk tvist mellan den italienska regeringen och påvedömet från 1861 till 1929. Den 11 februari 1929 undertecknade påven Pius XI och Mussolini Lateranpakten som erkände Vatikanstaten.
Mussolini, som var allierad med Nazityskland, hade intagit Rom 1922 och förklarat det som ett imperium. För att återställa Rom till dess forna storhet lät han restaurera de viktigaste monumenten och gjorde staden till ett administrativt centrum, vilket innebar att dess befolkning ökade från 212 000 invånare vid enandet till över en miljon. (Under kejsardömet hade staden mer än 2 000 000 invånare.)
Under andra världskriget drabbades Rom av få bombningar och skadades inte särskilt mycket. Ingen av sidorna ville göra ett attentat mot påven Pius XII. Den 4 juni 1944 intogs Rom av de allierade.
1946 avskaffades monarkin genom en folkomröstning och en republik upprättades.
Femtio- och sextiotalen var Dolce Vita-åren för Rom. På 1980-talet uppgick den till 2 800 000 invånare.
Den 25 mars 1957 var Rom värd för undertecknandet av Romfördraget, genom vilket sex länder undertecknade fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (EURATOM), vilket gav upphov till Europeiska unionen.
Rom på 2000-talet
I dag har Rom en imponerande historisk stadskärna som speglar dess förflutna. När du går runt i staden kan du hitta lämningar från det antika Rom, medeltiden, renässanspalats, barocktorg, fontäner och kyrkor samt många exempel på 1800- och 1900-talets konstnärliga stilar.
Som Italiens huvudstad har Rom de flesta av landets politiska byggnader. Befolkningen har vuxit exponentiellt och uppgår nu till cirka 2,8 miljoner invånare.