Soldaten vid västfronten – Användningen av Dum-Dum-projektiler
”Till sitt yttre ser varje kula ut som en av våra. Detta förändras så snart spetsen är bruten. För att uppnå detta mål är engelska gevär utrustade med en speciell anordning som gör det möjligt för dem att förvandla vanliga kulor till Dum Dum-kulor på ett ögonblick, och det finns ingen chans att bevisa denna onda gärning.” (källa 1: Ernst Pauleits krigsdagbok)
Soldaten Ernst Pauleit rapporterar inte bara om engelsmännens påstådda dagliga användning av Dum Dum Dum-kulor, utan också om den möjliga snabba produktionen av denna typ av ammunition (källa 1). Den vardagliga termen ”Dum Dum Bullet” – även om den var vanlig under första världskriget – betydde ursprungligen gevärsammunition med en oskyddad blykärna i toppen (soft point bullet) eller en täckt men cylindrisk utborrad kula (hollow point bullet). Ammunitionen fick sitt namn efter den indiska staden Dum Dum nära Kolkata. Den lokala ammunitionsfabriken tillverkade hålspetskulor för den brittiska armén i slutet av 1800-talet. Britterna använde dessa industriellt tillverkade kulor, liksom manuellt tillverkade kulor vars spetsar hade filats bort, under det senare förloppet av det sudanesiska Mahdistkriget liksom i Indien.
Postkort: De ökända Dum Dum-kulorna (troligen 1915) Dum Dum-kulor förbjöds redan i de första Haagkonventionerna från 1899 på grund av deras förmåga att expandera eller plattas ut i människokroppen. Deras användning var föremål för § 23 i Haagkonventionen från 1907 (källa 2). Redan under de första veckorna av kriget anklagade de respektive krigsparterna varandra för att använda denna ammunition som var förbjuden enligt internationell rätt. Dessa propagandistiska anklagelser och fientliga påståenden kan verifieras för den tyska sidan med hjälp av ett brett spektrum av källor – dessa sträcker sig från böcker och artiklar i tidningar över postkort till krigsminnen och dagböcker från enskilda soldater. Postkortet ”Greetings from Germany” (övers.: Gruss aus Deutschland), som producerades i många versioner, såg bombningen med 42 cm stora granater som det rätta svaret på den påstådda användningen av Dum Dum-kulor (källa 3). Frankfurter Zeitung försäkrade att Tyskland tillämpade ett ”mänskligt krigsbeteende”, men fördömde omedelbart därefter Frankrikes och Englands massiva användning av Dum Dum Dum-kulor i november 1914 (källa 4). Kejsar Wilhelm II nämnde frågan i ett telegram till Woodrow Wilson, USA:s president (källa 5) Användningen av olika typer av deformerande projektiler under första världskriget kan inte förnekas, eftersom det finns allvarliga skottskador och bevarade rester av projektiler. Å andra sidan är det idag accepterat att i ingen av de krigförande nationerna har Dum Dum-kulor använts systematiskt på order. Det var snarare de stridande soldaternas egna initiativ: även om de olika typerna av distribuerad ammunition redan hade en hög precision och en tillräcklig förmåga att döda (källa 6), manipulerades den distribuerade ammunitionen ändå för att skada fienden ännu mer. Denna manipulering var – som redan nämnts – jämförbar snabb och enkel, det räckte med att fila av eller skära in kulans spets för att förvandla en normal projektil till en Dum Dum.
Hagen Schönrich, Dresden 2015
Bibliografi
- Gerhard P. Gross: Dumdumgeschosse, i: Gerhard Hirschfeld, Gerd Krumreich, Irina Renz (Hg.): Enzyklopädie Erster Weltkrieg, erneut aktualisierte und erw. Studienausg., 2. Aufl. Paderborn 2014, s. 450.
- Edward M. Spiers: The use of the Dum Dum bullet in colonial warfare, in: The Journal of Imperial and Commonwealth History 4 (1975), 1, s. 3-14.
- Jakob Zenzmaier: Verbotene Kriegsmittel: Dumdum-Geschosse und Giftgaseinsatz, in: Onlineutställningen ”Första världskriget och slutet för den habsburgska monarkin”, http://ww1.habsburger.net/de/kapitel/verbotene-kriegsmittel-dumdum-geschosse-und-giftgaseinsatz (från och med den 19 maj 2015).
