Spekulativ fiktion som kategori sträcker sig från antika verk till både paradigmskiftande och neotraditionella verk från 2000-talet. Spekulativ fiktion kan kännas igen i verk vars författares intentioner eller de sociala kontexterna för de versioner av berättelser de skildrade nu är kända, sedan antika grekiska dramatiker som Euripides (c. 480-406 f.Kr.) vars pjäs Medea tycks ha förolämpat den atenska publiken när han fiktivt spekulerade i att schamaninnan Medea dödade sina egna barn i stället för att de dödades av andra korintier efter hennes bortgång, och vars pjäs Hippolytos, som narrativt introducerades av Afrodite, kärleksgudinnan i egen hög person, misstänks ha misshagat sin samtida publik för att han skildrade Phaedra som alltför lustfylld.
I historiografin har det som nu kallas spekulativ fiktion tidigare benämnts ”historisk uppfinning”, ”historisk fiktion” och liknande benämningar. Det noteras flitigt i litteraturkritiken av William Shakespeares verk som när han samlokaliserar den atenska hertigen Theseus och den amazoniska drottningen Hippolyta, den engelska fen Puck och den romerske guden Amor över tid och rum i den merovingiska germanska suveränen Oberons sagoland i A Midsummer Night’s Dream.
I mytografin har begreppet spekulativ fiktion benämnts ”mythopoesis” eller mythopoeia, ”fiktiv spekulation”, den kreativa utformningen och genereringen av överlevnadslära, när det gäller sådana verk som J. R. R. R. Tolkiens The Lord of the Rings. Sådana övernaturliga, alternativa historier och sexualitetsteman fortsätter i verk som produceras inom den moderna genren spekulativ fiktion.
Skapandet av spekulativ fiktion i dess allmänna betydelse av hypotetisk historia, förklaring eller ahistoriskt berättande har också tillskrivits författare i skenbart icke-fiktiv form sedan så tidigt som Herodotos av Halikarnassos (fl. 500-talet f.v.t., i hans Historier, och var redan både praktiserad och bortförd av tidiga encyklopediska författare som Sima Qian (c. Dessa exempel understryker att många verk som nu betraktas som avsiktlig eller oavsiktlig spekulativ fiktion ligger långt före genrebegreppet. Begreppet i dess bredaste bemärkelse omfattar både en medveten och omedveten aspekt av den mänskliga psykologin när det gäller att förstå världen och att reagera på den genom att skapa fantasifulla, uppfinningsrika och konstnärliga uttryck. Sådana uttryck kan bidra till praktiska framsteg genom interpersonella influenser, sociala och kulturella rörelser, vetenskaplig forskning och vetenskapliga framsteg samt vetenskapsfilosofi.
I sin engelskspråkiga användning inom konst och litteratur sedan mitten av 1900-talet tillskrivs ”spekulativ fiktion” som genrebegrepp ofta Robert A. Heinlein. Han använde begreppet för första gången i en ledare i The Saturday Evening Post den 8 februari 1947. I artikeln använde Heinlein ”Speculative Fiction” som en synonym till ”science fiction”; i en senare artikel uppgav han uttryckligen att hans användning av termen inte omfattade fantasy. Även om Heinlein kan ha kommit på begreppet på egen hand finns det dock tidigare citat: i en artikel i Lippincott’s Monthly Magazine från 1889 användes begreppet med hänvisning till Edward Bellamys Looking Backward: 2000-1887 och andra verk, och i en artikel i majnumret 1900 av The Bookman stod det att John Uri Lloyds Etidorhpa, The End of the Earth hade ”skapat en hel del diskussion bland människor som är intresserade av spekulativ fiktion”. En variant på denna term är ”spekulativ litteratur”.
Användningen av ”spekulativ fiktion” i betydelsen att uttrycka missnöje med traditionell eller etablerad science fiction populariserades på 1960-talet och i början av 1970-talet av Judith Merril och andra författare och redaktörer, i samband med New Wave-rörelsen. Det föll i glömska runt mitten av 1970-talet.
The Internet Speculative Fiction Database innehåller en bred lista över olika undertyper.
Under 2000-talet kom begreppet att användas i större utsträckning som en bekväm samlingsbeteckning för en uppsättning genrer. Vissa författare, till exempel Margaret Atwood, fortsätter dock att särskilja ”spekulativ fiktion” specifikt som en typ av science fiction utan marsianer, ”om saker som verkligen skulle kunna hända”.
Akademiska tidskrifter som publicerar uppsatser om spekulativ fiktion är bland annat Extrapolation och Foundation.
Enligt förlagsstatistik är männen två gånger så många som kvinnorna bland de engelskspråkiga författare som skriver om spekulativ fiktion och som siktar på att bli professionellt publicerade. Procentandelen varierar dock avsevärt beroende på genre, där kvinnorna är fler än männen inom områdena urban fantasy, paranormal romantik och ungdomsromaner.