St. Michael’s Cathedral ligger nordväst om Church och Shuter streets i Toronto, med församlingskontoret på 200 Church Street. Byggnaden är orienterad på en off-east-west-axel som är riktad vinkelrätt mot Church Street, med huvudentrén på dess västra sida belägen vid 65 Bond Street. I enlighet med traditionen för medeltidskyrkor ligger katedralens högaltare i byggnadens östra ände, vänd mot Jerusalem. Byggnadens allmänna sammansättning påminner om en gotisk katedral från 1200- eller 1300-talet, men utformningen är förenklad och innehåller inga element som flygande strävpelare, tvärskepp eller ribbade valv. Eftersom det inte finns några transept har katedralen inte heller den typiska korsformiga formen som de flesta medeltida gotiska katedraler har. Omvänt delar de sekundära altarna, eller sidokapell, katedralen i två delar längs dess längd, vilket ger en liten utskjutning som är synlig från utsidan. Byggnaden kan delas in ytterligare på längden genom de nio vikar som ramas in av strävpelare på byggnadens utsida.
Katedralens torn bär upp en stor järnspira som är placerad över dess västra ingång. På sin högsta punkt når tornet 79 meter (260 fot) eller cirka 26 våningar över marken, vilket överträffar höjden på många av de omgivande byggnaderna. Katedralens skala är ganska stor inom ramen för dess omedelbara omgivning, men när den granskas i samband med de omgivande kontorstornen krymper katedralens storlek avsevärt. Utvändigt har byggnaden ett tydligt gotiskt utseende som kännetecknas av sina spetsiga valv, sträva väggar, stenlister och skarpa järnaccenter. Byggnaden ligger betydligt längre tillbaka från gatan och har ett högt järnstaket runt sin omkrets, vilket ytterligare bidrar till byggnadens skarpa utseende. Staketet gör det möjligt för byggnaden att behålla en halvprivat förgård med en stenbelagd rondell på den västra sidan och en trädgård på den södra sidan. Tillgången från byggnadens östra sida är begränsad på grund av kopplingen till katedralens prästgård.
ExteriörEdit
Kyrkans exteriörfasad är ett gräddfärgat tegel med stenaccenter. Exteriören har en mycket neutral färgskala, vilket står i kontrast till skönheten i interiören. Teal-färgade takskivor kontrasterar försiktigt mot de gräddfärgade ytterväggarna. När det gäller formen varierar alla fasader avsevärt. Den västra fasaden rymmer huvudentrén och tinnarstjärnet, och är utan tvekan den mest imponerande sidan av kyrkan. Den vetter mot Bond Street, och byggnaden ligger tillbaka från fastighetsgränsen för att skapa en liten förgård. Spiran når en höjd av 260 fot. En stor del av den norra fasaden döljs av prästgården och St Michael’s Choir Schools huvudbyggnad. Den lilla del som kan ses förstörs av den utskjutande brandutgången. Den östra fasaden är visserligen inte lika imponerande som den västra, men den är utan tvekan den mest varierade. En andra skolbyggnad upptar en plats på den västra sidan av Bond Street.
Typiska kännetecken strukturer för gotisk arkitektur inkluderar spetsiga valv som kallas ”ogivaler”, flygande strävpelare, tvärgående armar, klosterfönster, tinnar och ribbade valv, varav många visas i St Michaels Cathedral.
St. Michael’s är ett bra exempel på en basilika, ett stort, rätlinjigt utrymme med en längsgående axel. Kyrkan löper längs en öst-västlig axel, med en utskjutande del som löper i nord-sydlig riktning, men som inte är lika stor som huvudaxeln på taket. Huvudaxeln representeras av de sluttande taken som möts exakt i mitten av kyrkan. Alla axlar är antingen parallella eller vinkelräta mot varandra, så kyrkans exteriör har en mycket linjär och symmetrisk känsla.
InteriorEdit
Invändigt dominerar mittgången längs huvudaxeln mellan de bänkar som används för formella processioner. Den används också av församlingsmedlemmar som tar plats och går upp för nattvard. Katedralens interiör är utformad för att skapa fem bestämda utrymmen: en foajé, även kallad narthex, balkongen, mittgången, den vänstra gången och den högra gången. När man kommer in i kyrkan skapar narthexen ett utrymme som skiljer det offentliga rummet från det heliga rummet. Marmorbrokar som innehåller heligt vatten finns på sidorna av dörrarna. Om man fortsätter nerför trappan finns kryptkapellet och presentbutiken.
Tre uppsättningar dubbeldörrar som speglar de främre ingångarna släpper in gästerna i katedralen. När man kommer in i katedralens heliga rum är dess massa ordnad linjärt utifrån en vertikal axel, med två huvudarkader av sten. De två huvudarkaderna består av elfenbenspelare med mönstrade spandreller i blått och rött, men strängar omgärdar det dekorerade triforiumet. De tre första pelarna närmast altaret är toppade med röda abakusar för att avgränsa det heliga rummet. De vänstra och högra sidogångarna börjar med ribbade valv och övergår sedan till ett synligt bjälklag. Innerväggarna är målade av grå sten över gips. Väggarna är kantade med väggarkader. Mot mittgången är en etsning av en gotisk fönsterprofil inlagd på var och en av träbänkarna. På baksidan av katedralen finns lackerade träskulpturer. I katedralens bakre hörn finns fyra biktstolar i trä som efterliknar arkadbågarna. Panelerna i biktstolen är dekorerade med kors.
Sexton lanternor i gjutjärn hänger från de höga gångarna som lyser upp katedralen. Ungefär mitt i gången finns två små kapell; Jungfrukapellet i norr bakom dopfronten och Sacred Heart-kapellet i söder, som är dekorerat med små färgglada stenplattor. Tända ljus som flimrar i rött och blått lyser upp sidorna av kyrkan. Klassiska konstverk som Den sista måltiden samt andra religiösa målningar av Jesus, präster och Johannes Döparen hänger ovanför helgedomen. Dessa målningar, väggmålningar och vinjetter gjordes på 1930-talet.
Vissa skulpturer av helgon sitter längs sidogångarna framför de färgade glasfönstren. S:t Mikaels kyrkokör sitter till höger om altaret. Bakom altaret finns en stor ”halvcirkelformad ekreredos med en stor biskopsstol för ärkebiskopen och sex mindre stolar på vardera sidan för medlemmar av prästerskapet.
GlasmålningsfönsterEdit
I motsats till många av de katedraler som byggdes under den gotiska nyandan har St Michael’s behållit en rik och färgstark interiör som är karakteristisk för klassiska gotiska katedraler. Glasmålningarna i katedralen är av den ”antika” sorten som är handblåsta i typisk medeltida stil vilket ger en djupare färg jämfört med det typiska maskinrullade glaset som användes i andra kyrkor vid denna tid. Den största glasmålningen på byggnadens östra sida importerades från Frankrike 1858 och skapades av Étienne Thévenot, samma konstnär som skapade några av fönstren till Notre Dame och flera andra kyrkor i Paris. De målade glasfönstren på de norra och södra väggarna kommer från Österrike och Bayern och installerades i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet för att ersätta den ursprungliga klara glasrutan. Trots den avsiktliga gotiska stilen som är uppenbar i många av dessa fönsters utformning är de faktiskt senbarocka i stil.
Det östra glasmålningsfönstret ovanför altaret, fokus i kyrkans interiör är glasmålningsfönstret av korsfästelsen. Tableauet installerades 1958 av Étienne Thévenot, en fransk pionjär inom den medeltida glasrenoveringen. Blått, gult och rött är de mest framträdande färgerna i fönstret. Den djupblå himlen med små blodröda rutor av glas som leder i det regelbundna rutnätet faller in i större och mindre band av rödbrun, plommon och lila upplivade av smaragd, viridian och guld. På den centrala panelen i oculus finns en avbildning av det heliga sakramentet som symboliserar Jesu Kristi uppståndelse. Under glasmålningsfönstret finns ett intrikat reredos i trä med detaljer i guld och grönt.
RestaureringarRedigera
Katedralens exteriör har förblivit relativt oförändrad under de senaste 100 åren. År 1864 byggde Toronto-firman Gundry and Langley en utvidgad sakristia till katedralen. År 1866 stod samma firma också för tillägget av tornet och spiran som pryder katedralens västra ingång.
År 1880 installerades den nuvarande tremanualiga piporgeln i katedralens galleri av ärkebiskop Joseph Lynch. De dormerade fönstren som ligger på taket lades till någon gång på 1890-talet i syfte att förbättra katedralens utseende; man tror att arkitekten Joseph Connolly var ansvarig för deras utformning. Byggnadens interiör har förblivit densamma när det gäller planlösningen, men sedan Andra Vatikankonciliet demonterades det ursprungliga högaltaret och användes för att skapa ett nytt tabernakelhelgedom, som nu ligger söder om helgedomen, medan ett nytt bordsaltare placerades i mitten av helgedomen. De flesta av de nuvarande målningarna som pryder katedralens tak och väggar är från 1937 och flera mindre målningar har lagts till sedan dess, den senaste 1982.
Till höger om altaret finns ett trämonument för det heliga sakramentet som är resultatet av en omgestaltning 1980 under ledning av Gerald Emmett Cardinal Carter. Under 2011 pågår restaureringar som bland annat innebär att den västra fasaden rengörs så att tegelstenarna återfår sin ursprungliga gula färg.
I juni 2015 meddelades att den 168 år gamla katedralen skulle stängas under de kommande nio månaderna för att hantera säkerhetsproblem i samband med en långvarig restaureringsprocess. Paul’s Basilica planerade att lägga till tre helgmässor för att ta emot församlingsmedlemmar från St Michael’s. Katedralen skulle öppna kortvarigt i december 2015 för julmässor för att sedan stänga igen till mars 2016.
Betongpelare ersatte befintliga pelare efter att man upptäckt att murbruket höll på att svikta.Den ursprungliga piporgeln och balkongen som stödde den ersattes med en ny balkong som konstruerades och som stödjer en ny piporgel och ytterligare sittplatser för ytterligare 250 församlingsmedlemmar. I augusti 2015 var räddningspersonal tvungen att hämta en kvinna som hade klättrat upp i den yttre byggnadsställningen.
Den 8 december 2015 höll ärkestiftet ett öppet hus för att visa upp det arbete som utförts hittills i restaureringen.Den har återinvigts på Sankt Mikaels högtid, torsdagen den 29 september 2016, av Thomas kardinal Collins, ärkebiskop av Toronto.