Här är vad vi hittills har lärt oss om Efesierbrevet:
- Paulus, som på sin andra missionsresa återvänder från Aten i Grekland, stannar en kort tid för att undervisa i staden Efesos.
- Han ger sig av med löfte om att komma tillbaka i framtiden.
- När han återvänder döper han på nytt några män (12) som hade undervisats av Apollos, och med dessa tolv grundas församlingen i Efesos.
I det här kapitlet kommer vi att titta på själva staden Efesos samt på Paulus tidiga arbete där, och sedan påbörja ett studium av hans brev till dessa bröder. Berättelsen om denna församlings början finns i Apostlagärningarna 19.
Bakgrund: Efesos, staden
Efésos i sig var en stor stad för den tiden. Den låg i dagens Turkiet. Den fungerade som en viktig hamn för Mindre Asien.
Det fanns en 70 fot bred gata som gick från hamnen genom hela staden. Befolkningen på den tiden var ungefär 300 000 människor. Många gator var kantade med marmor och hade offentliga bad och en teater som rymde mellan 25 000 och 50 000 personer.
Templet till gudinnan Diana, som anses vara ett av den antika världens sju underverk (100 pelare höll upp taket) låg där. Diana var en fruktbarhetsgudinna och drog till sig pilgrimer från hela världen.
Runt om templet fanns ett samhälle som hyste hantverkare som försörjde sig bra genom att tillverka mynt, statyer osv. De hade ett gille/en fackförening. I Efesos blandades kultur, religion och politik som en enhet.
8Och han gick in i synagogan och fortsatte att tala frimodigt i tre månader och resonera och övertala dem om Guds rike. 9Men när några blev förhärdade och olydiga och talade illa om vägen inför folket, drog han sig tillbaka från dem och tog med sig lärjungarna och resonerade dagligen i Tyrannus skola. 10Detta skedde i två år, så att alla som bodde i Asien hörde Herrens ord, både judar och greker.
11Gud utförde utomordentliga mirakel genom Paulus händer, 12så att t.o.m. näsdukar eller förkläden bars från hans kropp till de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna gick ut. 13Men även några av de judiska exorcisterna, som gick från plats till plats, försökte att över dem som hade onda andar nämna Herren Jesu namn och sade: ”Jag besvärjer er med Jesus som Paulus predikar”. 14Sju söner till en viss Sceva, en judisk överstepräst, gjorde detta. 15Och den onda anden svarade och sade till dem: ”Jag känner igen Jesus, och jag känner till Paulus, men vem är du?” 16Och mannen, i vilken den onda anden fanns, hoppade på dem och betvingade dem alla och övermannade dem, så att de flydde ut ur huset nakna och sårade. 17Detta blev känt av alla, både judar och greker, som bodde i Efesus, och fruktan föll över dem alla och Herrens Jesu namn blev storslaget. 18Många också av dem som hade trott fortsatte att komma, bekände och avslöjade sina metoder. 19Och många av dem som utövade magi samlade ihop sina böcker och började bränna dem i allas åsyn; och de räknade upp priset på dem och fann att det var femtiotusen silverpenningar. 20Så växte Herrens ord mäktigt och vann insteg.
– Apostlagärningarna 19:8-20
Notera att kyrkans tillväxt inte bara var begränsad till staden Efesus, utan kristna från Efesus evangeliserade hela regionen.
Upproret
21När detta hade avslutats, föresatte sig Paulus i Anden att gå till Jerusalem efter att ha gått igenom Makedonien och Achaia, och sade: ”Efter att ha varit där måste jag också se Rom”. 22Och efter att ha sänt till Makedonien två av dem som betjänade honom, Timoteus och Erastus, stannade han själv en tid i Asien.
– Apostlagärningarna 19:21-22
Paulus känner att församlingen är väletablerad, så han sänder två arbetare i förväg för att förbereda sig för sin nästa resa till norra Grekland och Rom, för att sedan återvända hem till Jerusalem. Efter att ha skickat sina män i förväg stannade han kvar en liten stund till för att stärka församlingen i Efesus. Det är då som problem uppstår.
23Omkring den tiden inträffade ingen liten orolighet angående Vägen. 24En man vid namn Demetrius, en silversmed, som tillverkade Artemis’ helgedomar av silver, förde inte så lite affärer med sig till hantverkarna. 25Dessa samlade han tillsammans med hantverkare med liknande yrken och sade: ”Män, ni vet att vårt välstånd är beroende av denna affär. 26 Ni ser och hör att inte bara i Efesos utan i nästan hela Asien har denne Paulus övertygat och avvisat ett stort antal människor och sagt att gudar gjorda med händerna inte alls är några gudar. 27Det finns inte bara risk för att vår handel ska hamna i vanrykte, utan också för att templet för den stora gudinnan Artemis ska betraktas som värdelöst och att hon, som hela Asien och världen dyrkar, till och med kommer att bli avlöst från sin prakt.”
28När de hörde detta och fylldes av ilska började de ropa och säga: ”Stor är Efesiernas Artemis!”. 29Staden fylldes av förvirringen, och de rusade med en gång in i teatern och släpade med sig Gaius och Aristarkos, Paulus reskamrater från Makedonien. 30Och när Paulus ville gå in i församlingen lät lärjungarna honom inte göra det. 31Också några av asiarkerna som var hans vänner skickade bud till honom och uppmanade honom upprepade gånger att inte ge sig in på teatern. 32Så ropade nu vissa det ena och andra det andra, ty församlingen var förvirrad och flertalet visste inte av vilken anledning de hade samlats. 33En del av folkmassan kom fram till att det var Alexander, eftersom judarna hade föreslagit honom, och efter att ha rört med handen tänkte Alexander göra ett försvar inför församlingen. 34Men när de insåg att han var en jude, uppstod ett enda utrop från dem alla som i ungefär två timmar ropade: ”Stor är Efesiernas Artemis!”. 35Efter att ha lugnat ner folkmassan sade stadskanslern: ”Män i Efesos, vilken människa finns det trots allt som inte vet att Efesos stad är väktare av den stora Artemis’ tempel och av den bild som föll ner från himlen? 36Så, eftersom detta är obestridliga fakta bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat. 37Ty ni har fört hit dessa män som varken är tempelrånare eller hädare av vår gudinna. 38Om Demetrius och de hantverkare som är med honom har något att anmärka på någon man, så är domstolarna samlade och prokonsulerna tillgängliga; låt dem anmäla varandra. 39Men om ni vill ha något utöver detta ska det avgöras i den lagliga församlingen. 40Förvisso riskerar vi att bli anklagade för upplopp i samband med dagens händelser, eftersom det inte finns någon verklig orsak till det, och i detta sammanhang kommer vi inte att kunna redogöra för denna oordnade sammankomst.” 41Efter att ha sagt detta avskedade han församlingen.
– Apostlagärningarna 19:23-41
Evangeliets förkunnelse hade börjat hota affärsverksamheten kring Dianadyrkan, så de lokala affärsmännen satte igång ett upplopp och anklagade Paulus och hans följeslagare för civil oro och bristande respekt för den lokala gudomen.
- Artemis är det grekiska ordet för Diana (latin).
- Diana sades ha fallit ner från himlen. I själva verket var det en meteorit som föll och som så småningom omslöts i ingången till templet.
- Artemis var syster till Apollon, dotter till Jupiter och Latona i den grekiska mytologin.
Tidigare kvävde en av stadens ledare upploppet genom att påpeka att de bröt mot romersk lag genom att göra detta. Upproret och hotet om avrättning av en romersk medborgare (Paulus) var olagligt eftersom Rom kontrollerade detta område. Det problem som Paulus hade i Efesos var att kristendomen vägrade varje form av synkretism (blandning av olika religioner). Hedniska religioner var ofta en blandning av flera olika trossystem; hinduismen är till exempel så här. Därför accepterar många hinduer Kristus och lägger helt enkelt till honom i sitt hinduiska trossystem.
Ett kännetecken för sann biblisk kristendom är att den vägrar att blandas ihop med någon annan religion och att den inte inkluderar andra religioners icke-bibliska principer i sin teologi, men den anpassar sig till varje kultur och generation (som Kristi kyrka i Kina, Afrika osv.).
Det var denna vägran att låta den hedniska Dianadyrkan påverka den kristna tron, och kravet på att avgudadyrkare skulle överge denna praxis, som orsakade alla problem för dem som förkunnade Kristus och hans exklusiva krav på sina efterföljare.
Brevet: När Paulus lämnade Efesos åkte han norrut till Grekland och tog sig slutligen tillbaka hem till Jerusalem med ett sista stopp på ön Milet (en ö nära kusten där staden Efesos låg). Han gjorde detta för att han ville undvika problem eller förseningar i sina reseplaner som skulle kunna uppstå om han stannade i själva Efesos (Apg 20:1-38). Medan han var där kallade han de äldste från Efesos till ett möte med honom och gav dem viktiga instruktioner om deras arbete. De tog i sin tur ett tårfyllt farväl av honom.
När han återvänder till Jerusalem får vi i de sista kapitlen i Apostlagärningarna veta att Paulus sitter fängslad under en lång tid och slutligen åker till Rom för att ställas inför rätta inför Caesar.
Medans Paulus sitter i husarrest i Rom (61-63 e.Kr.) besöks han av en rad förkunnare och budbärare från olika församlingar som ger honom olika rapporter om tillståndet och framstegen i de olika församlingar som Paulus hade grundat eller hade arbetat med. Exempelvis skickades personer som Epaphroditus, Timoteus och Tykikos tillbaka med brev som Paulus hade skrivit för att uppmuntra och undervisa sina olika församlingar.
Vi har kopior av fyra av dessa brev som Paulus skrev när han befann sig i Rom. Han kan ha skrivit fler och det finns bevis för att han gjorde det, men fyra finns kvar: Efesierbrevet, Filipperbrevet, Kolosserbrevet och Filemonbrevet.
Tre av dessa fyra skrevs samtidigt och skickades av en och samma budbärare. Onesimus, en förrymd slav, omvändes av Paulus i fängelset och återvände till sin herre, Filemon, med ett brev. Filemon var medlem i Kolossae, så brevet till den församlingen kom också från Onesimus. Efesos låg 100 mil väster om Kolossae så Onesimus lämnade det på vägen hem. Det fjärde brevet, till filippierna, överlämnades av Epaphroditus.
Det råder knappast någon tvekan om att Paulus är författaren till brevet till Efesierbrevet i och med att han namnger sig själv i den första versen, och många historiska skrifter visar att Paulus allmänt ansågs av den tidiga församlingen vara författaren till dessa fyra epistlar. Med andra ord är detta ett autentiskt brev från aposteln Paulus, och det erkändes som sådant redan från början.
Redogörelser för brevet
Det fanns många problem som 1:a århundradets kyrka stod inför när den försökte etablera sig och växa i ett hedniskt samhälle. Det fanns de omoraliska influenserna från det hedniska samhället i Romarriket under den perioden samt den öppna och aktiva förföljelsen av kyrkan.
Det fanns också faror med falska lärare som smög sig in i kyrkan med oinspirerade läror. Till exempel blandade många lärare på den tiden grekiskt filosofiskt tänkande med kristendomen, eller blandade judisk laglydnad och ceremoniell lag med nådens evangelium, och sedan fanns faran med synkretism med hedniska religioner som var vanliga i den tiden och på den platsen.
Det fanns också ett problem med att få judiska och hedniska konvertiter att leva tillsammans i harmoni som bröder och systrar i Kristus. Dessa människor kom från helt olika kulturer och religiösa praktiker.
De flesta av Paulus brev behandlar svåra frågor: omoral och korrekt uppförande (1 Korintierbrevet), blandning av grekiska och judiska idéer med Kristi evangelium (Kolosserbrevet), en vädjan till judiska kristna att acceptera sina hedniska bröder i Kristus (Galaterbrevet). I Efesierbrevet vädjar Paulus till kristna hedningar att inte utesluta kristna judar (eller någon annan för den delen) från att ingå i kyrkan. Det var en vädjan till dem (hedningar) som inte hade några sentimentala, kulturella eller historiska band till den judiska religionen. Paulus uppmuntrar dem att vara toleranta och acceptera dem vars historia och relation till en judisk Messias fortfarande var mycket viktig!
Paulus ville inte se två kyrkor: en judisk och en hednisk. Han ville att båda dessa skulle rymmas i en kropp och endast en kropp. Hans försvar för hedningarna visade sig genom att han undervisade och umgicks med dem samtidigt som han uppmanade sina judiska bröder att acceptera dem som fullvärdiga partner i Kristus. Hans vädjan (från hedningar till Jesus) visade sig i hans försök att samla in pengar från hedniska församlingar för att hjälpa judarna i Jerusalem som led av en förlamande hungersnöd (1 Korintierbrevet 16). Om kristna judar hade problem med att acceptera kristna hedningar var denna gåva tänkt att bryta ner motstånd och misstänksamhet.
I sitt brev till Efesierbrevet (som upplevde splittring mellan judar och hedningar) beskriver Paulus en kyrka som är tillräckligt stor och kärleksfull för att inkludera kristna judar och hedningar, liksom människor av olika kön, synsätt och erfarenheter. Dessutom visar Paulus i detta brev hur enhet och ordning i församlingen, familjen, samhället och den andliga världen kan uppnås genom Jesus Kristus, som är huvudet för de troendes kropp. Det är intressant att notera att Efesierbrevet är det enda brev där Paulus använder ordet ”kyrka” i den ”universella” och inte i den lokala församlingsbetydelsen.
En kommentator har kallat Efesierbrevet för kyrkans epistel. Apostlagärningarna beskriver kyrkans fysiska historia. Efesierboken beskriver dess karaktär.
Omfattning: Efesierbrevet
- Kyrkans välsignelser – 1:1-23
- Kyrkans universalitet – 2:1-3:21
- Kyrkans skyldigheter
- Enhet – 4:1-16
- Rättfärdighet – 4:17-6:9
- Trohet – 6:10-24
Efesierbrevet visar mer än någon annan epistel hur viktig och hur central församlingen är för Guds plan och hans syfte med mänskligheten.