GAZETTE: 2017 antog The Post taglinen ”Demokratin dör i mörkret”. Tre år senare, när många avdelningar och funktioner i den federala regeringen har blivit politiserade, dör demokratin fortfarande i mörkret eller upphör den helt öppet, i dagens ljusa ljus?
BARON: Ja, det är en bra fråga. Vi är förresten ännu inte beredda att byta motto. Vad mottot egentligen syftar på är att det är vår uppgift att avslöja vad som händer inom regeringen i synnerhet och inom mäktiga institutioner, och att om vi inte gör det är det inte troligt att demokratin kommer att blomstra. Vårt jobb är att skapa transparens, att sätta ljus på regeringen och på det inflytande som mäktiga institutioner och mäktiga individer har på våra liv. Det är sant. Jag tror verkligen att det pågår ett angrepp på våra demokratiska institutioner och demokratiska normer. Det är djupt oroande. Mycket av det som tidigare kunde ha skett bakom kulisserna sker nu helt öppet. Men det händer fortfarande mycket bakom kulisserna. Så vårt jobb är att täcka, och täcka väl, både vad som händer bakom kulisserna och vad konsekvenserna är av det som händer öppet.
GAZETTE: Har branschen gjort ett tillräckligt bra jobb för att försvara sig mot attacker, förklara vad journalistik är och vad den inte är, eller främja hur samhället drar nytta av journalistik? Tycker du att det är ett misstag att låta arbetet tala för sig självt i efterhand, med tanke på var vi befinner oss just nu?
BARON: Jag tycker att vi har gjort ett fruktansvärt bra jobb som bransch när det gäller att förklara oss själva. Tidigare har vi känt att ”Åh, arbetet kommer att tala för sig självt”. Men även om arbetet borde tala för sig självt, så gör det inte det. Därför tror jag att allmänheten under många år har kommit att ta journalistikens arbete för givet. De har kommit att tro att en demokrati kan existera utan en stark, fri och oberoende press. Men verkligheten är att den inte kan det. Vi har gjort ett riktigt dåligt jobb med att förklara hur viktig en fri och oberoende press är för vår demokrati, för vårt styrelsesystem i allmänhet och för våra samhällen. Vad händer när man inte har någon press? Vi kan se det nu i stora delar av landet där tidningar, som historiskt sett har varit den främsta leverantören av nyheter om samhällen, många av dessa tidningar nu dör och försvinner, eller så har de blivit så nedrustade att de knappt har några journalistiska resurser tillgängliga för att bedriva riktig journalistik, och saker och ting blir oupptäckta. Politiker vet att de inte får någon information om sig själva. De vet att de kan komma undan med saker som de tidigare inte skulle ha gjort. När allmänheten är oinformerad är den mottaglig för manipulation. Och jag tycker att pressen har gjort ett riktigt dåligt jobb med att förklara varför den är nödvändig och vad dess bidrag är till vårt land och våra samhällen.
GAZETTE: Folk säger att du är en fantastisk talesman för yrket. Hur känner du för den manteln?
BARON: Det är inte något som jag någonsin förväntade mig för mig själv, och definitivt inte något som jag sökte. Det bara hände på något sätt. Något tidigare när jag var i Boston, på grund av kyrkoutredningen, men särskilt nu i den nuvarande miljön, tycker jag att det är viktigt att någon ställer sig upp och talar om principerna för vårt yrke och vår yrkesutövning, och hjälper till att förklara vilka vi är och vad vi försöker åstadkomma. Och det finns inte så många av oss som kan göra det, så jag har, antar jag, ofrivilligt värvats till detta. Jag drar mig inte för det. Jag har inte sökt det. Men jag tycker att det är otroligt viktigt, och det är en av de viktigaste sakerna jag kan göra. Jag hoppas att det har någon inverkan.
GAZETTE: Har du funderat på att gå i pension? När vet du att du är redo att gå vidare?
BARON: Jag tror att jag alltid kommer att vara involverad i journalistik på ett eller annat sätt. Frågan är om jag leder en stor redaktion och hur länge jag vill göra det. Jag planerar inte att dra mig tillbaka och bli en eremit. Jag kommer fortfarande att vara engagerad på ett eller annat sätt – det hoppas jag åtminstone. Men jag måste tänka på det. Jag har inte fattat några beslut. Jag är 65 år. Jag har gjort detta under lång tid. Jag har varit i branschen i 44 år, och jag har varit toppredaktör i 20 år. Det är utmattande jobb. Det är mycket press, och de ger dig inte många möjligheter att bara luta dig tillbaka och slappna av. Och det är något som jag måste tänka på.
Denna intervju har redigerats för tydlighet och längd.
Relaterat
Martin ”Marty” Baron talar på Commencement
Redaktör för flera av landets mest inflytelserika tidningar kommer att hålla tal i eftermiddagsprogrammet
Harvard skjuter upp sin invigning
Med stigande infektionssiffror, Universitetet väljer att samlas när pandemin avtar