Kort före klockan 6. den 16 juli 1945 inledde några av världens mest briljanta hjärnor kärnvapenåldern med detonationen av den första atombomben, ett tillfälle som senare fick chefen för Los Alamos Laboratory, J. Robert Oppenheimer, att deklarera: ”Nu är jag döden, världens förstörare”. Den omvälvande händelsen inträffade på en torr och ödslig plats cirka 35 mil från det natursköna San Antonio i New Mexico, porten till Bosque del Apache National Wildlife Refuge. Vetenskapsmännen som utvecklade den topphemliga bomben hade bott i närheten i stugor som hyrts av J.E. Miera, ägare av Miera’s Owl Bar and Cafe.
Vetenskapsmännen, som utgav sig för att vara ”prospektörer”, besökte Miera’s för entusiastiska kortspel, kall öl och grillade cheeseburgare. Med tiden började Mieras son Frank Chavez pryda hamburgarna med glödhet grön chili i tärningar, och uppfann oavsiktligt det som nu är en helig ikon i New Mexico, cheeseburgaren med grön chili. Trots vad andra hävdar är San Antonios Owl Cafe upphovsmannen till det som den James Beard Award-belönade författaren (och tidigare restaurangrecensenten för The Alibi) Jason Sheehan 2011 beskrev som ”Amerikas bästa cheeseburgare”. Cheeseburgaren med grön chili är allt det och så mycket mer.
På 1980-talet köpte Albuquerque-entreprenören Ski Martin franchiserättigheterna till det ursprungliga Owl Cafe och 1986 öppnade han Albuquerques första Owl Cafe på Eubank, bara ett par kvarter norr om Interstate 40. Den här storstadsversionen, som har en exklusiv 50-talsstämning och en antropomorfisk arkitektur med skrikiga neonrosa och turkosa lampor, har en mycket mer omfattande meny än den ursprungliga restaurangen, med flera andra smörgåsar, en del comfort food-rätter och flera new mexikanska rätter. En kompletterande skål med bönor med grön chili från San Antonio (även om det stavas ”chili”) efter att du har satt dig är en av höjdpunkterna när du äter på denna Uggla. En efterrättskylt kan få dig att vilja slicka på glaset.
Den enda sak som kan hindra dig från att ge din hamburgare den fulla uppmärksamhet och beundran som den förtjänar är den stökiga och trånga stämningen på Eubank-stället. Massor av hungriga matgäster köar till ett av båsen i den långsträckta restaurangen i dinerstil; mindre lyckligt lottade gäster (och barn som vill snurra runt i dem) sätter sig på de skivformade barstolarna i restaurangens mitt. En jukebox i 1950-talsstil (för tusenåringar är detta en myntdriven, delvis automatiserad musikspelare som spelar utvalda låtar från ett fristående medium) som spelar låtar från svunna tider spelas nästan oavbrutet. Mindre jukeboxar vid borden finns också tillgängliga om du vill ha musiken närmare dig.
Humöret gick i höjden när Martin 2004 tillsammans med Frank Marcello (partner i andra restaurangsatsningar i Albuquerque, t.ex. Copeland’s och Zea’s, och grundare av det namngivna Marcello’s Chophouse) öppnade Albuquerques andra Owl Cafe i Shops at I-25. År 2005 öppnade ett tredje Owl Cafe på den västra sidan (10131 Coors Blvd) där bra hamburgare var (och fortfarande är) en skriande bristvara. Tyvärr stängde båda satelliterna inom två år. Tjugo år efter starten är Albuquerques enda kvarvarande Owl Cafe fortfarande igång. I april 2016 var det med i ett avsnitt av Travel Channel’s Bizarre Foods: Delicious Destinations.
Trots det mer omfattande menyutbudet på det Eubank-baserade Owl Cafe är cheeseburgaren med grön chili fortfarande den största attraktionen – och det av goda skäl. Köttet mals på plats, patties formas för hand och ingredienserna (majonnäs, sallad, tomat, pickles, lökost och den världsberömda gröna chilin från San Antonio) är helt färska. Ski Martin och hans team av kockar tillagar varje burgare på samma sätt som han lärde sig att tillaga dem på moderrestaurangen i San Antonio.
På en burgare med dubbla köttbitar sticker det saftiga köttet och den smälta osten ut utanför bullarna. Köttet går i bitar (ett tecken på att inget fyllmedel används) och saften gör det till en läppsmakande affär att äta en burgare med flera servetter. Vid vissa tillfällen är den gröna chilin så nära nirvana för den gröna chilin som du kan hitta på någon hamburgare i New Mexico. Utomlands kan man tycka att den är lite för het, men lokalbefolkningen tycker att den är precis lagom. Vid andra tillfällen är den gröna chilin knappt märkbar och skulle inte utgöra något hot för någon från till exempel Mississippi. Kanske är det vad som händer när man begår det kardinalbrottet att stava det ”chili”.
År 2009 valdes Owl Cafe (oavsett var den ligger) ut för att ingå i New Mexicos turistministeriums Green Chile Cheeseburger Trail, en förteckning över de mest framstående cheeseburgerrestaurangerna med grön chilipeppar, drive-ins, diners, dives, jointar, kaféer, vägkanter och bowlingbanor i landet av förtrollning. Även om cheeseburgaren med grön chilipeppar är allestädes närvarande i hela New Mexico har endast 48 cheeseburgare med grön chilipeppar lyckats komma med på denna lista. The Owl var en återkommande upprepning på 2011 års version av Green Chile Cheeseburger Trail. Min vän Larry McGoldrick, professorn med den skarpsinniga gommen, rankar cheeseburgaren med grön chili på Owl i Albuquerque som den fjärde bästa i det förtrollade landet.
Men medan upplösningen av den äktenskapliga institutionen tycks bli vanligare för varje år, finns det ett äktenskap som har och troligen kommer att stå emot tidens tand, nämligen den kulinariska föreningen av hamburgare och pommes frites. The Owl Cafe serverar nyskurna pommes frites som är bland de allra bästa i staden. Väl saltade och serverade med antingen röd eller grön chili är dessa pommes frites fantastiska. Som många goda pommes frites är potatisen inte skalad. Kanske ännu bättre är sötpotatisfritterna även om du kanske bara uttalar ”fries be damned” om du väljer lökringar i stället. Dessa tunt skivade, lätt belagda ringar är motsatsen till den överdrivet panerade varianten som du hittar på de flesta restauranger. Ringarna serveras med en något anemisk pepparrotssås som skulle kunna behöva mer kraft.
För att göra det till ett fantastiskt triumvirat beställer du en av Ugglans gammaldags milkshakes eller malts, som båda är tjocka, läckra och serveras kalla. Favoritsmakerna är bland annat choklad, ananas, jordgubbar, Oreo, vanilj och smörkola. Malts och shakes görs med riktig handdoppad glass och helmjölk och blandas i en burk, på samma sätt som de gjordes på 50-talet. De serveras sedan i ett shakeglas med burken på sidan, ungefär som att få en shake och en halv. Ingen 50-talsrestaurang skulle vara komplett utan fosfat och äggkrämer och The Owl gör dessa bra.
Den nymexikanska matmenyn innehåller många populära favoriter, bland annat enchiladas, en kombinationstallrik, quesadillas och carne adovada (tyvärr gjord med spiskummin). Mammas favorit quesadilla är en av de allra bästa i sin genre i stan. Mellan två grillade tortillas som är skivade i pizzastil ligger refritterade bönor, två sorters smält cheddarost, bacon och grön chili. De stekta bönorna är fantastiska med en rökig eftersmak som kanske mildras av det krispiga baconet. Quesadillan serveras med plastburkar med guacamole, salsa och gräddfil.
Dessertlådan innehåller vanligtvis flera pajer, till exempel äppel-, blåbärs-, persiko- och pekannötspajer. Dessa pajer smakar bättre än de ser ut. En av de saker som gör dem speciella är en tunn, krispig och smörig skorpa. Det andra är fruktfyllningen – riktig frukt, inte den geléartade, översötade smörjan. Blåbären smakar faktiskt som blåbär. Pajerna serveras bäst varma och toppas med två skopor vaniljglass.
22 maj 2016: Sandwichmenyn innehåller alla de ”vanliga misstänkta” som finns på de flesta kaféer och matställen med självaktning. Du hittar grillad ost gjord på tre olika sätt, club sandwiches, French dip, Reubens och till och med en kall köttfärssmörgås. Du hittar också en klassisk patty melt och en chilifylld variant som kallas Albuquerque Melt (schweizisk ost, grillad lök och grön chili på grillad rågbröd). New Mexikaner vet att grön chili förbättrar nästan alla rätter som den läggs till, inklusive flera efterrätter. Du kanske aldrig mer vill ha en patty melt utan grön chili. Så stor är förbättringen. Det hjälper också att The Owl’s nötköttspatties är perfekt kryddade, generöst proportionerade och tillagade till en medelgod smak. Det lätta rågbrödet låter djärvare smaker lysa – smaker som den söta, karamelliserade löken och den milda smältan från den schweiziska osten.
22 maj 2016: Hawaiis bidrag till USA:s spirande korvkultur är Puka Dog (puka har i det här fallet inget att göra med de hipsterpärlor som bars på 70-talet). Larry kommer att bli glad över att höra att puka dog inte innehåller spam. Den innebär dock att en bit sött bröd spetsas på en upphettad stav, vilket gör att den rostas på insidan medan utsidan förblir mjuk. Det resulterande hålet i form av en varmkorv fylls med en grillad varmkorv och en fruktsmak (till exempel mango, ananas, papaya, kokosnöt och banan). The Owl Cafe’s Hawaiian Dog är löst mönstrad på puka dog. I en mer konventionell rostad korvbrödsbulle ligger en delad korv som toppas med mango-ananas-salsa. Det är inte alltid självklart att ”salsa” innebär pikant. Den här salsan är söt och kontrasterar den salta rökigheten i korven. Det är en kombination som inte alla kommer att uppskatta, men som ingen matgäst bör avfärda utan att prova.
18 april 2019: Liksom många matställen från 1950-talet har Owl Cafe en daglig ”blue plate special”. Ironiskt nog har termen ”blue plate special” sitt ursprung inte på 1950-talet, utan på 1890-talet tack vare Fred Harvey-restaurangerna längs järnvägslinjerna i västvärlden. Jag har i andra recensioner skrivit utförligt om Fred Harveys kulinariska bidrag till västvärlden. Liksom hans andra bidrag är uppkomsten av ”blue plate special” mycket intressant. Tydligen köpte Harvey billiga engångstallrikar med blå färg som liknade Wedgwood-tallrikar och använde dem för att servera billiga måltider, därav benämningen.
Även om den serveras på en ljusgrön tallrik är den stekta kycklingen på Owl Café en av restaurangens specialiteter på blå tallrikar (tillsammans med andra tidlösa favoriter som hemlagad köttfärslimpa, varm kalkonmiddag, varm rostbiffmiddag och spaghetti marinara). Det är också dagens specialitet på måndagar. Som de som är vana vid Gil’s Thrilling… vet är chicken fried steak också en favoritmat för Bruce ”Sr. Plata” Silver som grundade en Trail för att dokumentera sin jakt på den bästa chicken fried steak i Duke Citys storstadsområde. The Owl Cafés version är toppad med en köttfri gräddsås och serveras med potatismos, grönsaker och en varm rulle. När det gäller tallrikens täckning är den inte bland de största i staden och den är panerad lite tjockare än många vi har ätit, men den är djupt tillfredsställande i enlighet med traditionen för all komfortmat.
De mest orubbliga kritikerna (ni vet typen som är ovillig till förändringar av alla slag trots att deras senaste besök på San Antonio Owl ligger flera decennier tillbaka i tiden) hävdar att denna restaurang i Northeast Heights förmodligen inte ens borde bära namnet på den ursprungliga klassikern. Själv tycker jag att The Owl är mycket konkurrenskraftig på en allt bättre hamburgermarknad. När chilin är varm är The Owl grymt bra!
The Owl Cafe
800 Eubank, N.E.
Albuquerque, New Mexico
(505)291-4900
Webbplats | Facebook-sida
SENASTE BESÖK: 18 april 2019
NÅGRA BESÖK: 12
BEDÖMNING: 19
KOSTNAD: $$
BÄSTA INSATS: Det är en av de bästa alternativen för att få en bra pris: Green Chili Cheeseburger, Pommes frites, Chocolate Shake, Bönor, Blueberry Pie ala mode, Mammas favorit Quesadilla, Albuquerque Melt, Onion Rings, Sweet Potato Fries, Hawaiian Dog, Chicken Fried Steak.