När folk hör talas om lingvistik tror de ofta att lingvister är mycket lika karaktären Henry Higgins i pjäsen My Fair Lady, som uttrycker känslor som i följande sång, där han beklagar engelskans tillstånd och bristen på korrekt uttal:
Men som ni kommer att lära er under den här första lektionsveckan finns det två olika sätt att tala om språk inom discipliner som fokuserar på språkanvändning. Vi kan tala om dessa olika synsätt på språk som deskriptiv grammatik kontra preskriptiv grammatik.
Preskriptiv grammatik beskriver när människor fokuserar på att tala om hur ett språk bör eller borde användas. Ett sätt att komma ihåg den här associationen är att tänka på att gå till en läkarmottagning. När en läkare ger dig ett recept på medicin innehåller det ofta anvisningar om hur du ska ta din medicin samt vad du inte ska göra när du tar din medicin. På liknande sätt talar en normativ grammatik om för dig hur du ska tala och vilken typ av språk du ska undvika. Detta är vanligt förekommande i engelskundervisning liksom i andra språkkurser, där syftet är att lära människor hur de ska använda språket på ett mycket speciellt (vanligtvis beskrivet som ”lämpligt” eller ”korrekt”) sätt.
Deskriptiv grammatik fokuserar å andra sidan på att beskriva språket så som det används, och inte på att säga hur det ska användas. Tänk till exempel på en normativ regel som Dela inte upp infinitiver. En deskriptiv grammatiker skulle se en mening som ”To boldly go where no man has gone before” och försöka beskriva hur den mentala grammatiken kan orsaka den ordföljden, snarare än att säga att ytformen är felaktig på grund av normativa regler (vilket skulle kräva meningen ”To go boldly where no man has gone before”). Lingvistiken har detta förhållningssätt till språket.
En viktig kontrast finns mellan dessa två förhållningssätt. En deskriptiv grammatiker skulle säga att en mening är ”grammatisk” om en infödd talare av språket skulle producera den meningen i tal. Den deskriptiva grammatikern skulle sedan försöka beskriva hur den meningen produceras genom att teoretisera om de mentala processer som leder fram till ytformen. En normativ grammatiker, å andra sidan, skulle säga att något är grammatiskt endast om ytformen överensstämmer med en uppsättning regler som grammatikern anser bör följas för att uppnå en viss grammatisk stil. (Observera att jag har försökt betona att den deskriptiva grammatikern hör en form och försöker beskriva de mentala processerna under den producerade (talade) formen, medan en preskriptiv grammatiker inte ställer några hypoteser om den mentala grammatiken överhuvudtaget, utan bara ägnar sig åt att ”redigera” ytformen.)
Även Lingvistiken syftar till att tillhandahålla en deskriptiv grammatik av språket. I den här kursen kommer vi att använda data som bygger på ytformer (dvs. ”talade” eller ”producerade” data) och försöka beskriva hur dessa ytformer uppstår genom processer i den mentala grammatiken.