Thomas Alan Waits (född 7 december 1949) är en amerikansk sångare, låtskrivare, musiker, kompositör och skådespelare. Hans texter fokuserar ofta på samhällets underliv och framförs med hans karaktäristiska djupa, gryniga röst. Han arbetade främst inom jazzen under 1970-talet, men hans musik sedan 1980-talet har speglat större inflytande från blues, rock, vaudeville och experimentella genrer. Hans första album var det jazzorienterade Closing Time (1973) och The Heart of Saturday Night (1974), som speglade hans lyriska intresse för nattliv, fattigdom och kriminalitet. Han turnerade upprepade gånger i USA, Europa och Japan och fick större kritiskt erkännande och kommersiell framgång med Small Change (1976), Blue Valentine (1978) och Heartattack and Vine (1980). Trots en brist på kommersiell framgång för den stora massan har Waits påverkat många musiker och fått en internationell kultförföljelse. År 2011 blev han invald i Rock and Roll Hall of Fame. År 2015 rankades han som nummer 55 på Rolling Stones ”100 Greatest Songwriters of All Time”. Flera biografier har också skrivits om honom. Här är alla Tom Waits album rankade.
Missa inte Tom Waits musik! Klicka och njut av den höga energin, den högintensiva gitarren!
10. Franks Wild Years (1987)
”Jag blev nyligen överrumplad av ett behov att lyssna på ”Innocent When You Dream”, som för mig var det enastående spåret på albumet. (Tom Waits måste också ha tyckt det, eftersom det finns två versioner av den i denna produktion. ) Jag hade glömt att det fanns så många andra pärlor på den här skivan eller hur starkt den påminner mig om Bertold Brecht. Det skulle visserligen vara en lunkande, kraschande, sjungande, rå, grusig Brecht som presenterade denna mystiska tvåaktsopera, men jag älskar den, även om jag fortfarande bara har en vag uppfattning om berättelsen.”
9. Heartattack And Vine (1980)
” I vilket fall som helst, om ”Heartattack and Vine” överraskade vissa fans på den tiden, så måste ”Swordfishtrombones” ha fått dem att fullständigt implodera. Oavsett dess status inom Waits oeuvre är ”Heartattack” fortfarande en stark volym i den utveckling som gjorde Tom Waits till den författare och artist vi känner nu. Låt oss hoppas att han fortsätter. Men om han inte gör det, har han åtminstone lämnat en mängd material efter sig som vi kan tugga på i all evighet, hur länge det än slutar med.”
8. Blue Valentine (1978)
”Blue Valentine var min introduktion till Tom Waits. För mig var 1978 Graham Parkers, Elvis Costellos och The Clashs tid. Men hur annorlunda den här musiken än var från den musik som jag då lyssnade på, älskade jag den omedelbart, från de inledande ackorden i Somewhere till de avslutande tonerna i Blue Valentine. Detta är lyssningsmusik – texterna är extremt eklektiska och kräver din uppmärksamhet. Jag betraktar inte ofta texterna till den musik som jag njuter av som poesi, men de här låtarna är poesi till coola, jazziga men ändå kantiga arrangemang. När jag lyssnar på den här musiken ser jag verkligen de bilder som låtskrivaren beskriver.”
Se mer: Jethro Tulls album rankade
7. Small Change (1976)
”Tom Waits karriär hade ett kort fönster inom vilket han skapade musik som jag tycker är helt enastående. För många av dessa placerar han scenen på 1940-talet. Small Change är det bästa av det jag gillar. Jag rekommenderar starkt det här albumet om du är ett Tom Waits-fan. Tom Waits är en kreativ legend. Men han har en stor variation, varav en del inte är för alla.”
6. The Heart Of Saturday Night (1974)
”””The Heart Of Saturday Night” är inte döttystert, men det låter väldigt bra, och är en stor förbättring jämfört med ”CT”. Vi får hoppas att Anti permanent har arbetat bort de tillverkningsproblem som plågade deras första pressning.”
5. Bone Machine (1992)
”Bone Machine låter som om en vuxen man som upplevt riktig smärta och kamp skrivit och sjungit det, i sin klassiska berättarstil. Jämfört med dagens ”blues” bleknar de i jämförelse (corny jag vet). Noterbart är också den bluesiga ”Jesus Gonna Be Here”, en vacker representation av Waits rötter i den klassiska bluesstilen från Howlin’ Wolf och som går tillbaka till Blind Willie Johnson, samt de hemsökande melodierna ”That Feel” och ”Dirt In the Ground”.
Se mer: Janis Joplin Albums Ranked
4. Mule Variations (1999)
”There you go. Det är i stort sett allt jag har att säga. Tom Waits har hittat sin röst, och om hela hans repertoar, hela hans historia skulle försvinna från jorden i morgon skulle Mule Variations i sig vara tillräckligt för att rättfärdiga hans plats i musikhistorien. Varje låt på albumet har en text som kommer att stanna kvar hos dig i flera dagar efter att du har hört den: ”Hon är en diamant som vill förbli kol”. ”Well its got to be a chocolate Jesus, keep me satisfied.” ”Come down off the cross … we can use the wood.”
3. Closing Time (1973)
”I ”Closing Time” sjunger Tom Waits sånger och ballader med känslor som de flesta samtida crooners inte kan hålla en lampa till, och förmodligen inte skulle vilja försöka, eftersom de uppenbarligen saknar det där speciella något i Waits’ strupe. Det är så här som låtskrivandet bör vara – ingen flash, ingen pretention, bara ärlig sång, fylliga texter och ett lätt stödband bredvid huvudinstrumentet och rösten. Om du känner att du har ett behov av att förstå vad ensamhet är – och det finns många där ute som förmodligen har det – sätt på det här albumet när du är helt ensam, både mentalt och fysiskt.”
2. Swordfishtrombones (1983)
”Antydningar av denna chockerande metamorfos från andra vinden pepprar Waits’ ”Heartattack and Vine” från 1980, men det albumet och dess uppföljare tre år senare, den käftsmällande uppfinningsrika ”Swordfishtrombones”, låter nästan som om de uppstått ur antimateriella motsatser. Om det inte vore för den oerhört distinkta rösten skulle man kunna gissa att Waits antingen hade blivit besatt ”Being John Malkovich”-stilen eller att någon ondskefull impresario just hade pensionerat den gamle Waits och skapat en ny ur en kittel som bubblar av träplankor, kulhammare och dragspel som andas baklänges. ”
1. Rain Dogs (1985)
”’Rain Dogs’ är förmodligen mitt favoritalbum av Tom Waits. Den visar upp hans utmärkta låtskrivarförmåga på låtar som titelnumret och ’Downtown Train’. Det gynnas också av bidragen från några mycket bra musiker. William Schimmel spelar dragspel på några spår och Keith Richards från Rolling Stones spelar gitarr på ett par nummer, och båda bidrar på ett talande sätt till musiken.”