Svängarna i ett ord kan delas in i toniska och atoniska stavelser beroende på med vilken intensitet de uttalas.
En stavelses tonicitet eller atonicitet är fonologiskt relevant i spanskan, eftersom betoningens placering i ett ord har ett distinkt lexikalt värde. Det är de toniska och atoniska stavelserna som gör att vi kan skilja ”revolver” från ”revólver”, eller ”ánimo” från ”animo” eller ”animó”.
Tonisk stavelse
Den toniska stavelsen, som också kallas betonad stavelse, är den stavelse som har störst fonetisk framträdande i ett ord. I denna mening sammanfaller den alltid med ordets prosodiska betoning.
I alla ord, med några få undantag, finns det bara en betonad stavelse, resten är obetonade stavelser, som i följande ord, där den betonade stavelsen är markerad med fet stil.
Exempel på betonade stavelser:
- Sök
- Ideal
- Acne
- Nevera
- Oberoende
- Phoenix
- Legitimt
- Kompass
- Maximum
Som vi kan konstatera, Av de komponenter som ingår i den toniska stavelsen är det vokalen eller vokalerna som utgör stavningskärnan som påverkas mest, inte konsonanterna.
Det grafiska tecken som i spanskan används för att i enlighet med accentueringsreglerna ange att en stavelse är tonisk, tilde, går alltid över kärnvokalen i den toniska stavelsen.
Till exempel:
- Sång
- Jag sökte
- Amilcar
- Träd
- Undertryckt
- Terraque
Obetonad stavelse
Den obetonade stavelsen, även kallad obetonad stavelse, är en stavelse på vilken den prosodiska betoningen i ett ord inte faller, dvs. en annan stavelse än den betonade stavelsen i ett ord. I följande ord är de stavelser som är markerade i fetstil alltså atoniska stavelser.
Exempel på atoniska stavelser:
- Vänskap
- Facing
- Expansion
- Relief
- Detriment
- Haste
- Androgynous
- Imperturbable
- Logical
Det finns ord som betraktas som helt obetonade, såsom vissa enstaviga ord och pronomen, t.ex. de, mi, tu, el, mas, te, si, tu osv.
Se även: Toniska och atoniska ord.