Nu är han 54 år och vemodig. Han återhämtar sig från en hälsorisk – en utbuktande disk i nacken som tryckte mot ryggmärgen och gjorde att han i stort sett inte kunde röra sig. Efter operationen, säger han, låg han i sängen i månader och tillbringade mer än ett år med att gå från rullstol till rullator och käpp när han återfick sin förmåga att gå. För en begåvad idrottsman var hela upplevelsen en chock som gjorde honom deprimerad och orolig.
”Jag har aldrig varit rädd för någonting i hela mitt liv, men det här skrämde mig”, sade Mitchell, som också förlorade en hel del vikt som han sedan dess har gått upp i vikt igen. ”Jag uppskattar livet. Jag visste inte att något sådant här kunde hända mig.”
Mitchell har nyligen börjat återgå till sina gamla rutiner. Även om han inte längre använder käpp, går han långsamt och haltar och går på sjukgymnastik flera gånger i veckan. Han är långt ifrån att återvända till golfbanan.
Men han är tillräckligt stark för att återvända till slagburen i San Diego där han har lärt ungdomar att slå. Han kommer också att flyga till New York för att träffa sina gamla lagkamrater från 1986 års Mets när de samlas för en återförening den 28 maj på Citi Field.
Mets-klubben 1986 var fylld av stora namn och överdimensionerade personligheter. Mitchell däremot var något av en okänd som upptäcktes av Mets när han spelade i en uppsamlingsmatch i San Diego. Det slutade med att han användes på sex positioner i New York, där han slog ett dussin homeruns och, som alla Mets- (och Red Sox-) fans vet, var mitt i lagets osannolika comeback i den sjätte matchen i World Series, när Mets, med två outs och ingen på basen i slutet av den tionde matchen, samlade ihop tre poäng för att vinna matchen med 6-5 och tvinga fram en sjunde match.
Som många andra delar av Mitchells karriär hade även hans singel under den matchen en märklig vändning. När slutet av den tionde matchen spelades ut befann sig Mitchell i Mets klubbstuga. Legenden säger att han hade kommit fram till att Mets var på väg att förlora serien och att han satt i telefon och planerade att flyga hem till San Diego. Och att han, när han kallades in för att slå för att hålla matchen vid liv efter att Gary Carter hållit matchen vid liv med en singel, var tvungen att kämpa för att få på sig uniformen igen.
Under den nyligen genomförda lunchen hävdade Mitchell att så inte hade varit fallet. Han var i klubbhuset, sade han, men hade fortfarande på sig sin uniform. Och eftersom laget ordnade flygresor för spelarna skulle det inte ha funnits någon anledning för honom att boka en biljett.