Biverkningar
Erfarenheter från kliniska studier
Om kliniska studier utförs under mycket varierande förhållanden kan biverkningsfrekvenser som observerats i de kliniska studierna av ett läkemedel inte direkt jämföras med frekvenser i kliniska studier av ett annat läkemedel och kanske inte återspeglar de frekvenser som observerats i praktiken.
Tribenzor
I den kontrollerade studien av Tribenzor randomiserades patienterna till Tribenzor (olmesartan medoxomil/amlodipin/hydroklortiazid 40/10/25 mg), olmesartan medoxomil/amlodipin 40/10 mg, olmesartan medoxomil/hydroklortiazid 40/25 mg eller amlodipin/hydroklortiazid 10/25 mg. Försökspersoner som fick trippelkombinationsbehandling behandlades mellan två och fyra veckor med en av de tre dubbla kombinationsterapierna. Säkerhetsdata från denna studie erhölls hos 574 patienter med hypertoni som fick Tribenzor i 8 veckor.
Frekvensen av biverkningar var likartad mellan män och kvinnor, patienter <65 år och patienter ≥65 år, patienter med och utan diabetes samt svarta och icke svarta patienter. Avbrott på grund av biverkningar förekom hos 4 % av de patienter som behandlades med Tribenzor 40/10/25 mg jämfört med 1 % av de patienter som behandlades med olmesartan medoxomil/amlodipin 40/10 mg, 2 % av de patienter som behandlades med olmesartan medoxomil/hydroklortothiazid 40/25 mg och 2 % av de patienter som behandlades med amlodipin/hydroklortothiazid 10/25 mg. Den vanligaste orsaken till avbrott med Tribenzor var yrsel (1 %).
Svindel var en av de mest frekvent rapporterade biverkningarna med en incidens på 1,4 % till 3,6 % hos försökspersoner som fortsatte med dubbel kombinationsbehandling jämfört med 5,8 % till 8,9 % hos försökspersoner som övergick till Tribenzor.
De andra vanligaste biverkningarna som förekom hos minst 2 % av försökspersonerna presenteras i tabellen nedan:
Tabell 1
| Biverkningar | OM40/ AML10/ HCTZ25 mg (N = 574) n (%) |
OM40/ AML10 mg (N = 596) n (%) |
OM40/ HCTZ25 mg (N = 580) n (%) |
AML10/ HCTZ25 mg (N = 552) n (%) |
|
| Ödem perifert | 44 (7.7) | 42 (7.0) | 6 (1.0) | 46 (8.3) | |
| Headache | 37 (6.4) | 42 (7.0) | 38 (6.6) | 33 (6.0) | |
| Mättnad | 24 (4.2) | 34 (5.7) | 31 (5.3) | 36 (6.5) | |
| Nasofaryngit | 20 (3.5) | 11 (1.8) | 20 (3.4) | 16 (2.9) | |
| Muskelspasmer | 18 (3.1) | 12 (2.0) | 14 (2.4) | 13 (2.4) | |
| Nausea | 17 (3.0) | 12 (2.0) | 22 (3.8) | 12 (2.2) | |
| Infektion i övre luftvägarna | 16 (2.8) | 26 (4.4) | 18 (3.1) | 14 (2.5) | |
| Diarré | 15 (2.6) | 14 (2.3) | 12 (2.1) | 9 (1.6) | |
| Urinvägsinfektion | 14 (2.4) | 8 (1.3) | 6 (1.0) | 7 (1.3) | |
| Gledsvullnad | 12 (2.1) | 17 (2.9) | 2 (0.3) | 16 (2.9) |
Synkope rapporterades av 1 % av Tribenzor-personerna jämfört med 0,5 % eller mindre för de andra behandlingsgrupperna.
Olmesartan medoxomil
Olmesartan medoxomil har utvärderats med avseende på säkerhet hos mer än 3 825 patienter/personer, inklusive mer än 3 275 patienter som behandlats för hypertoni i kontrollerade prövningar. Denna erfarenhet omfattade cirka 900 patienter som behandlades i minst 6 månader och mer än 525 som behandlades i minst 1 år. Behandling med olmesartan medoxomil tolererades väl, med en incidens av biverkningar liknande den som observerades med placebo. Biverkningar var i allmänhet milda, övergående och utan samband med dosen olmesartanmedoxomil.
Amlodipin
Amlodipin har utvärderats med avseende på säkerhet hos mer än 11 000 patienter i amerikanska och utländska kliniska prövningar.
Erfarenheter efter marknadsintroduktion
Följande biverkningar har identifierats under användning av de enskilda komponenterna i Tribenzor efter godkännandet. Eftersom dessa reaktioner rapporteras frivilligt från en population av osäker storlek är det inte alltid möjligt att på ett tillförlitligt sätt uppskatta deras frekvens eller fastställa ett orsakssamband med läkemedelsexponering.
Olmesartan medoxomil
Följande biverkningar har rapporterats i erfarenheter efter marknadsintroduktion:
Kroppen som helhet: Asteni, angioödem, anafylaktiska reaktioner, perifert ödem
Gastrointestinal: kräkningar, diarré, sprue-liknande enteropati
Störningar i ämnesomsättning och näring: hyperkalemi
Muskuloskeletal: rhabdomyolys
Urogenitala systemet: akut njursvikt, ökat blodkreatinin
Hud och bihang: alopeci, pruritus, urtikaria
Data från en kontrollerad studie och en epidemiologisk studie har antytt att högdos olmesartan kan öka den kardiovaskulära (CV) risken hos diabetespatienter, men de övergripande uppgifterna är inte entydiga. I den randomiserade, placebokontrollerade, dubbelblinda ROADMAP-studien (Randomized Olmesartan And Diabetes MicroAlbuminuria Prevention trial, n=4447) undersöktes användningen av olmesartan, 40 mg dagligen, jämfört med placebo hos patienter med diabetes mellitus typ 2, normoalbuminuri och minst en ytterligare riskfaktor för CV-sjukdom. Studien uppnådde sitt primära mål, fördröjd uppkomst av mikroalbuminuri, men olmesartan hade ingen gynnsam effekt på nedgången i glomerulär filtrationshastighet (GFR). Man fann en ökad CV-mortalitet (bedömd plötslig hjärtdöd, dödlig hjärtinfarkt, dödlig stroke, revaskulariseringsdöd) i olmesartangruppen jämfört med placebogruppen (15 olmesartan vs. 3 placebo, HR 4,9, 95 % konfidensintervall , 1.4, 17), men risken för icke-fatal hjärtinfarkt var lägre med olmesartan (HR 0,64, 95 % KI 0,35, 1,18).
Den epidemiologiska studien omfattade patienter 65 år och äldre med en total exponering på > 300 000 patientår. I undergruppen av diabetespatienter som fick högdos olmesartan (40 mg/d) i > 6 månader föreföll det finnas en ökad risk för dödsfall (HR 2,0, 95 % KI 1,1, 3,8) jämfört med liknande patienter som fick andra angiotensinreceptorblockerare. Däremot tycktes användning av högdos olmesartan hos icke-diabetiska patienter vara förknippad med en minskad risk för dödsfall (HR 0,46, 95 % KI 0,24, 0,86) jämfört med liknande patienter som tar andra angiotensinreceptorblockerare. Inga skillnader observerades mellan de grupper som fick lägre doser olmesartan jämfört med andra angiotensinblockerare eller de som fick behandling i < 6 månader.
Sammantaget ger dessa data upphov till en oro för en möjlig ökad CV-risk i samband med användning av högdos olmesartan hos diabetespatienter. Det finns dock farhågor om trovärdigheten hos fyndet av ökad CV-risk, särskilt observationen i den stora epidemiologiska studien av en överlevnadsfördel hos icke-diabetiker av en storlek som liknar det negativa fyndet hos diabetiker.
Amlodipin
Följande händelse efter marknadsintroduktion har rapporterats sällan där ett kausalt samband är osäkert: gynekomasti. Vid erfarenhet efter marknadsintroduktion har gulsot och förhöjda leverenzymvärden (mestadels överensstämmande med kolestasis eller hepatit), i vissa fall tillräckligt allvarliga för att kräva sjukhusvistelse, rapporterats i samband med användning av amlodipin. Rapportering efter marknadsintroduktion har också avslöjat ett möjligt samband mellan extrapyramidal sjukdom och amlodipin.
Hydrochlorothiazid
Non-melanom hudcancer
Hydrochlorothiazid förknippas med en ökad risk för icke-melanom hudcancer. I en studie utförd i Sentinel-systemet var den ökade risken främst för skivepitelcancer (SCC) och hos vita patienter som tog stora kumulativa doser. Den ökade risken för SCC i den totala populationen var cirka 1 extra fall per 16 000 patienter per år, och för vita patienter som tar en kumulativ dos på ≥50 000 mg var riskökningen cirka 1 extra fall av SCC per 6 700 patienter per år.
Läs hela FDA:s ordinationsinformation för Tribenzor (Olmesartan medoxomil amlodipinhydroklortiazidtabletter)
.