Tuberkulos kan drabba alla delar av mag-tarmkanalen och är den sjätte vanligaste platsen för extrapulmonell sjukdom. Både incidensen och svårighetsgraden av abdominal tuberkulos förväntas öka med ökande förekomst av hiv-infektion. Tuberkulosbakterier når mag-tarmkanalen via hematogen spridning, intag av infekterat sputum eller direkt spridning från infekterade angränsande lymfkörtlar och äggledare. Den grova patologin kännetecknas av tvärgående sår, fibros, förtjockning och strikturering av tarmväggen, förstorade och mattade mesenteriska lymfkörtlar, förtjockning av omentan och peritoneala tuberkler. Peritoneal tuberkulos förekommer i tre former: våt typ med ascitis, torr typ med adhesioner och fibrotisk typ med omental förtjockning och lokaliserad ascites. Den vanligaste platsen där gastrointestinal tuberkulos är involverad är den ileokaekala regionen. Tuberkulos i Ileocaecal och tunntarmen visar sig genom en palpabel massa i den högra nedre kvadranten och/eller komplikationer i form av obstruktion, perforation eller malabsorption, särskilt vid förekomst av striktur. Sällsynta kliniska presentationer är dysfagi, odynofagi och ett mellersta ösofagussår på grund av ösofagustuberkulos, dyspepsi och obstruktion av magsäcken på grund av gastroduodenal tuberkulos, smärta i nedre delen av buken och hematochezia på grund av kolontuberkulos samt ringformig rektal striktur och multipla perianala fistlar på grund av rektal och anal involvering. Röntgenbilder av bröstkorgen visar tecken på samtidiga lungskador i mindre än 25 procent av fallen. Användbara metoder för att utreda ett misstänkt fall är bland annat bariummjöl i tunntarmen, bariumema, ultraljud, datortomografi och koloskopi. Undersökning av ascitisk vätska avslöjar halmfärgad vätska med hög proteinhalt, serum ascitis albumin gradient mindre än 1,1 g/dl, övervägande lymfocytära celler och adenosin deaminas nivåer över 36 U/l. Laparoskopi är en mycket användbar undersökning i tveksamma fall. Behandlingen sker med konventionell antituberkulär behandling i minst 6 månader. De rekommenderade kirurgiska förfarandena är idag konservativa och en period av preoperativ läkemedelsbehandling är kontroversiell.
